Japp!

Nu tänkte jag skriva ett inlägg om min halkkörning som ägde rum i går, den 3 november. Jag tar det från början:

Jag, tillsammans med ett annat härligt litet gäng, kom fram till Kinnekulle vid 8-tiden på morgonen, efter att ha turats om att köra de 2 timmarna som det tog dit. Kinnekulle Ring heter alltså stället där halkkörningen skulle äga rum! Regnet öste ner och det var mer eller mindre små sjöar på vägarna, även på halkbanan. Toppen, ännu halare då, tänkte jag..

Det hela började med att alla vi som skulle halkköra fick sätta oss i en "lektionssal" och lyssna på en gubbe som berättade lite för oss om hur det skulle gå till. Att vi antagligen hade sagt till våra kompisar att "vi skulle halkköra", men att så faktiskt inte alls var fallet. Det vi skulle göra var att testa på risker och se hur illa det kan gå om man håller för hög hastighet ute på vägarna. Vi skulle absolut inte bli några proffs inom halkkörning och det var absolut inget prov!! Det enda det här gick ut på var att vi skulle få känna på hur det är när det är halt ute på vägarna. [Och även när det inte är halt, men eftersom det ändå var en massa vatten på vägarna så fick vi ju aldrig riktigt testa på det sträva underlaget.]

Efter ett par minuter inne i salen tillsammans med gubben, där vi även fått ett häfte som vi skulle anteckna i under själva körningen, så delades vi in i grupper om 2 och snart skulle det hela börja! Jag fick vara tillsammans med Johanna vilket var jätteskönt eftersom jag känner henne! Det hade inte varit särskilt roligt om jag fått vara med någon helt okänd.. kan jag tänka mig! Betydligt skönare när man kan prata med varandra ordentligt! :)

Vi gick ut i regnet och bort till två par bilar där jag och Johanna tog den första. Och jag skulle börja köra.. Det här var den så kallade "kurvan" där man skulle komma upp i en viss hastighet med bilen, och sedan bromsa det hårdaste man kunde där det stod koner. Detta var med ABS-bromsar. Inne i lektionssalen hade vi blivit informerade om att vi antagligen skulle bli riktigt irriterade över att hastighetsmätaren inte fungerade, och tro mig - det blev jag! HAHA! När jag enligt mig själv körde i 50 km/h, ja då låg jag tydligen i 64 km/h! Hur var det möjligt? SÅ fel kunde jag väl ändå inte se?? Tydligen kunde jag det.. Jag satt väl säkert i flera minuter och bekklagade mig över hur mycket fel det var på bilen: bromsarna fungerade inte som de skulle, hastighetsmätaren visade helt fel osv..
När jag körde i 50 km/h så klarade jag faktiskt inte att stanna bilen och hålla mig på vägen, men däremot i 49 km/h. Helt otroligt hur mycket 1 km/h kan göra! Haha, fast ska jag vara ärligt så såg jag inte att det var en väg först. Jag trodde bara att man skulle hålla sig innanför konerna. Bakom konerna var det nämligen en bergsvägg, och den ville man ju inte gärna bekanta sig med..

Jag och Johanna var helt bergsäkra (ha ha.. berg.. ha ha) på att vi skulle bli underkända eftersom det gick så fruktansvärt dåligt! Särskilt för mig.. :P Det var de 1 500 kronorna det.. mer skulle det bli! Men nejdå, vi klarade det i alla fall och som sagt: det var inget prov! Vi skulle bara testa vart våra gränser gick!

En timme susade snabbt förbi och efter "kurvan" så var det dags för fika. Trooor jag! Herregud, mitt minne!! Hallå? Vart är du? Var det fika sen? Eller var det lite information om hur viktigt det är att ha säkerhetsbälte på sig och liknande? Öööh, helskotta vad osäker jag blev nu! Jag är 19 år, hur sämst får man vara egentligen? Ahja, skitsamma. Låt oss säga att det var dags för fika efter kurvan i alla fall. Jag hade med mig en baguette, men eftersom den låg inlåst i bilen som vi hade åkt dit med, så tog jag te och en fralla som det bjöds på där. [Mackan åt jag upp på kvällen istället! ;)] Dessutom var fikarasten så kort så jag hade inte hunnit klämma i mig en fet baguette!

Nåväl, efter fikat [eller om det var innan, skitsamma] så fick vi gå in i en stor hall och där pratade en körlärare om hur viktigt, RIKTIGT viktigt, det är att ha bilbälte på sig när man åker bil. Även om det inte går fort så ökar det chansen för att överleva och att inte få så allvarliga skador så SJUKT mycket. Hon [läraren alltså] berättade om hur en bok på ca 1 kg, väger långt mycket över 10 kg när man kommer upp i hastigheter såsom 50 km/h och krockar. Alltså om till exempel boken ligger i knät och flyger upp i ditt ansikte eller liknande. Och enligt de flesta människor så är ju 50 km/h inte särskilt snabbt.. Vi fick även se filmer om hur det kan gå om man har slitna däck och får vattenplaning och liknande. Om vi ville fick vi testa att sätta oss i en bilstol som åkte framåt i gångfart [dvs. 5-7 km/h] men jag sket i det faktiskt. Jag ville inte riskera att skada mig så att jag inte kunde fortsätta utbildningen. xD Vet ni inte detta så lägg det på minnet nu: bakdäcken är de viktigaste däcken! Se till att de inte är för slitna för då kan det gå illa! Vi pratade lite om hur man ska spänna fast sig också, och om hur man ska hålla ratten [kvart i tre] och hur krockkudden fungerar. Håller man ratten tio i två, som de flesta säkert har lärt sig, så kommer krockkudden om den löser ut sig att knäcka dina armar. Aj, det gör nog ont..

Efter informationen om detta så var det äntligen dags för den stora halkbanan! Eftersom jag hade varit först med att köra i kurvan så tvingade jag Johanna att börja den här gången, förlåt! Men jag var så nervös så jag kände att jag ville kolla ordentligt hur man gjorde innan. Och jag måste bara nämna: SATAN VILKEN FRIHET ATT KÖRA UTAN KÖRLÄRARE VID SIDAN OM! Sååååååå underbart skönt!! Jag vill ha mitt körkort nu nu nu! Dessutom kände jag mig mycket säkrare och duktigare på att hantera bilen när jag visste att det inte satt någon bredvid mig och inspekterade minsta lilla rörelse..

Halkbanan bestod av två delar. Dels delen med det sträva underlaget [som inte var särskilt strävt ändå nu då när det hade regnat så mycket!] och den delen som var riktigt hal! Dessutom var den delen en nerförsbacke! Hittills hade jag inte tyckt att det hela var särskilt roligt, men det var detta! Så underbart roligt att bara köra och gasa och bromsa och svänga och allt vad det var! :D Riktigt bra gick det också! Vi turades om att köra och på taket fanns det en liten lampa som lyste varje gång vi höll inne kopplingen. Dock fick jag inte en enda påminnelse om den! Tummen upp!


Orkar ni läsa eller? Jag orkar knappt skriva mer, haha!

Vi fick i alla fall köra omkring där på banan både med och utan ABS-bromsar. När det var med ABS, då var det bara att stampa på bromsen det värsta man kunde, för då kunde man styra bilen samtidigt. Hade man däremot inte ABS [som man enkelt tryckte av- och på i bilen, då kunde man inte styra bilen. Då gällde istället att pumpa på bromsen. Mellan pumpningarna så gällde det att försöka släppa efter på ratten. Det gick faktiskt jättebra! Jag snurrade inte runt en enda gång, tjoho! :D

Något som jag inte har nämnt, men som är väldigt viktigt, det är att körlärarna pratade med oss och berättade exakt hur vi skulle göra. Vilken hastighet vi skulle hålla och när vi skulle köra. Det var  en högtalare i bilen så att man hörde dem på så sätt. Däremot kunde vi inte prata med dem. Något som var både bra och dåligt! Haha, då kunde man ju uttrycka sina känslor lite mer vågat, om man säger så! Haha.

Efter den körningen så var det faktiskt slut! Vi samlades i den där stora hallen igen och gick igenom lite om vad vi hade gjort. Att vi alla var godkända och att vi nu skulle köra lugnt på vägarna!

Inte så läskigt va? :D
Hoppas nu att jag inte har skrämt er för mycket, för det var faktiskt roligt det mesta av det. Var inte nervösa, där ute! :)