Igår hade jag tid för utvecklingssamtal för min lilla älskling. Åh vad jag älskar henne! ♥ Haha, bra. Nu vet alla det. Men det hade väl varit konstigt annars? Jaja, nu pratar vi om samtalet istället!

 

Julias fröken berättade lite i allmänhet om hur Julia betedde sig i grupp, om hon verkade trivas och vad hon tyckte om att göra. Jag fick höra att hon är väldigt bra på att anpassa sig i grupp, sitter still och koncentrerar sig på vad de gör för stunden. Sitter de samlade i ring så springer hon inte iväg, vilket känns väldigt bra! Enda gången hon egentligen har svårt att sitta ordentligt är vid maten, då hon gärna sätter sig på knä och hänger över bordet. Men äter gör hon i alla fall {varför kan hon inte göra det hemma också..? Okej mitt fel, jag ger henne för mycket att äta mellan måltiderna antar jag..}

 

Förutom att bara allmänt berätta hur barnet verkar trivas och liknande, så hade de nu börjat med individuell bedömning. De skriver ner konkreta saker som faktiskt händer. Till exempel så hade de i oktober förra året varit ute på en promenad, och då hade Julia frågat om någon trädsort och vad den hette. Pil, var svaret och det hade hon även kommit ihåg veckan därpå när de gick förbi där igen. Minnet är det minsann inget fel på. Hon får gärna ge mig lite.

 

De har även lappar med namn och ord på, egna lappar alltså. Hon har lappar där det står mamma, pappa, David & Julia på. Dessa ord känner hon igen och vet vilken lapp det står vilket namn på. Eftersom hon verkade väldigt intresserad av just ord så tänkte de utmana henne lite mer och skriva lite fler ord. Detta skulle de göra med alla barn - utmana alltså! Det som barnen verkar intresserade av ska de gå in mer på, och det är ju olika saker för varje barn. Jättebra tycker jag! Roligare för barnen än om man skulle gå in på det de inte kan så bra.

 

Hon verkade som sagt trivas. En glad och positiv tjej som ofta kommer med idéer och pratar och frågar om de sitter i lite mindre grupper och diskuterar något. Jag berättade att hon är väldigt frågvis här hemma just nu, och undrade om hon går fram till fröknarna och frågar saker på dagis också. Men det gjorde hon inte. Leker de ute på gården så är hon med de andra barnen och pratar med dem, vilket känns bra! :}

 

 

Oh så skönt! Men lite annorlunda att ha utvecklingssamtal för någon annan än sig själv.. ;O Jag är supernöjd med hennes dagis {förskola..} och det känns kanon att hon går där. Snälla barn och otroligt engagerade fröknar! Tur att det inte alltid blir som man vill. Sökte ju faktiskt helt andra förskolor åt henne, men efter att ha varit runt på en del av dem är jag oerhört tacksam att hon inte kom in där. ;}