"Hej, vad gör du? :) /David"

"David?"

"..... :)"

 

Kärlek börjar alltid med ett sms! ;} Jag satt hemma i soffan hos mina föräldrar när sms:et kom någon gång i juni. Minns tyvärr inte exakta datum då jag inte har samma telefon längre. Min första tanke var att det var min gamla klasskompis David, men förstod ju sedan att det var killen som suttit nere på Frestelsen den där fredagen den 3'dje juni då jag som snabbast kikat förbi eftersom min kompis som jag då umgicks med fyllde år. Om jag ska vara ärlig så hade jag inte lagt så mycket märke till honom, annat än att jag skrattade någon gång åt något han sa om sin kompis. Dessutom hade han ju tjej! 

 

På facebook dagen efter {alltså den 4 juni} hade jag en vänförfrågning. Ah, David! Tänkte inte så mycket mer på det utan accepterade och sen var det inget mer med det. Minuten efter kom ytterligare en förfrågning - Davids dåvarande tjej! Hihi, tänkte jag. Nyfiken? Äh, på vadå? Jag var inte intresserad.. Skulle aldrig stjäla någon, det tycker jag är hemskt! Är man upptagen så är man, och jag var inte ute efter att förstöra för nån. Några timmar senare ser jag att David ändrar sin status till "singel", haha jaha? Jag som dagarna innan fått höra från min kompis hur bra de hade det och hur roligt de fortfarande hade efter 4-5 år tillsammans. Jag brydde mig inte om det, jag kände varken den ena eller den andra. Men på något sätt hade vi ändå kommit in på det samtalsämnet, fråga mig inte hur..

 

Tror vi skrev lite sms då & då i juni, men det var inte förrän i slutet av månaden {eller om det till och med var i början av juli} som vi sågs för första gången. Inte ensamma, utan med våra gemensamma kompisar. Vi åkte och badade i Brevik, lite nervös var jag allt, men mest var jag tvungen att springa efter Julia som for iväg åt alla håll! Kan inte påstå att vi pratade så mycket, det jag mest tittade på var hans tatuerade ben & fötter. På vägen hem {David åkte med våra kompisar och jag och Julia åkte egen bil} så kände jag att detta, det kändes verkligen inget bra. Jag hade verkligen inte givit något bra intryck- jag skämdes, haha! Och var han verkligen min typ..? Självklart tyckte jag att han såg bra ut och så, och han verkade ha en härlig personlighet. Men vi hade lite olika fritidsintressen.. Han var mer den där typen som festade varje helg.. och jag var den typen som var hemma och tog hand om min dåvarande ettåring. {Tacka gudarna för det. Stackars Julia om jag hade varit ute varje helg och festat..}

Jag hade fel! Har aldrig tidigare fått så mycket komplimanger! "Jag tyckte att du var så snygg när jag såg dig för första gången!" "Det pirrade till i hela kroppen!" David hade inte tappat intresset helt & hållet, för några dagar senare bestämde vi att vi skulle ses ensamma! Eller ja, han frågade om jag ville ses med våra kompisar igen, eller om vi skulle vara ensamma? Äh, jag är inte så blyg av mig, vi kan ses ensamma! Och så blev det. Men vi var varken hos honom eller hos mig, utan i hans kompis lägenhet! Stackars David skämdes, berättade han i efterhand. "Jag trodde att du skulle tycka att jag var dum i huvudet som ville ses i någon annans hem!"  Men faktum var att det passade mig alldeles utmärkt, för då hade jag närmare hem än om vi varit hos honom. ;} Han var så söt när han satt där på trappan och väntade på mig utanför vår "mötesplats", han såg SÅ nervös ut. ♥  Vi satte på en film, men jag minns inte ens vilken film det var! Vi var fullt upptagna med att prata hela tiden. Skönt! Aldrig haft några problem att prata med varandra, det föll sig naturligt direkt! Jag minns inte om det var första, andra eller tredje gången vi träffades som vi åt pizza, och vi satt där och åt ur kartongen båda två, utan att ens ha tänkt på tallrikar. Det tänkte jag inte ens på, utan det var David som blev lite full i skratt över att vi var så lättsamma mot varandra. Mysigt! :} Men efter tre gånger i kompisens lägenhet tyckte jag att han var töntig. Nu var jag intresserad av att se hur han bodde! Inget han var jättesugen på att visa upp, men jag gav mig inte. Väl inne i hans lilla etta möttes jag av två katter, 20 miljarder katthår, illaluktande kattlådor {vem har två håriga & bajsande katter i en liten etta!?}, en stor sönderklöst soffa, en stor loftsäng samt en massa tjejgrejer. Shit, detta kändes inte bra.. jag borde gå! Fyfan om det hade varit jag som bott där, och någon annan tjej kommit dit. Jag hade slagit ihjäl min kille direkt! Men jag fick tydligt klart för mig att de absolut inte var ihop! Hon skulle snart hämta sina saker..  Då så!

 

Jag hade frågat mycket om hans förra tjej, om de verkligen hade gjort slut eller om de bara hade tagit en paus. Men nix, det var ingenting mellan dem längre. De hade haft det dåligt det senaste året, och hon hade bara inte hämtat sina saker ur hans lägenhet än. Som hon inte bodde i.. utan det bara hade blivit så att hon drog dit mer & mer saker.. Åh, killar! Så fort de tappar intresset för en så är man så ointressant att man i princip aldrig har haft ett förhållande med dem. Ungefär så låter det i vissa fall, tycker jag. "Att man bara varit i vägen och varit jobbig och att det hela tiden har varit strulit ändå.."

 

Jaja, nog om det. Tillräckligt mycket saker fanns det för att lägenheten senare skulle eka tom utan dem, och att David fick bege sig till Hem & Hobby för att införskaffa sig lite prydnadssaker. :P Jag vill inte påstå att han har den bästa smaken gällande inredning, inte då i alla fall! ;} De där fula ljusstakarna han köpte har fått stå gömda i garderoben sedan vi flyttade till vår lägenhet, haha!

Nu var vi inne på mitten av juli!

Vi hördes av varje dag, och jag tror till och med att vi träffades varje dag! Med lilla Julia. ♥ Han var väldigt bra mot henne. Försökte aldrig "gå på" henne utan lät henne komma när hon ville. Det kanske är därför de har en så bra relation idag? :}

 

Den (för)sommaren hade jag det väldigt bra. Det var fint väder, vi solade & badade mycket och jag trivdes ändå med livet som ensamstående mamma {jag och Julias pappa avslutade i april}. Det var såhär jag ville ha det, kände jag! Nu skulle jag bara hitta oss ett hem, för hemma hos mina föräldrar kunde vi ju inte bo jämt.. Jag var verkligen inte på jakt efter någon, även om jag kanske pratade en hel del om att det var lite trist att vara själv jämt och pratade mycket om att HAN & HAN, jäklar var snygga de är, men vad är det man säger? När man minst av allt anar det, då dyker den rätte upp!

 

Den 2'a augusti sa vi att vi skulle "bli ihop". Haha, vad fult det låter. Men jag sa att nu har vi i en månad betett oss som att vi varit ihop, och i och med att vi syns ute med barnvagn så skulle ju folk tycka att det var jätteskumt om vi inte var ihop? Så, så blev det! 110802 är vårt datum.

Jag hade redan träffat hans föräldrar och både jag och Julia hade blivit jättevarmt mottagna! De tänkte nog att yes, nu äntligen kommer David sluta upp att festa varenda helg! Haha, eller vad vet jag! ;} Därifrån var det bara positivt, och det var det väl egentligen från min sida också, även om de var lite oroliga där ett tag, hehe. Mina föräldrar såg nog gärna att jag hade varit ensam med Julia ett bra tag till, och helst träffat en rejäl bonde så jag kunde bo på landet som jag så länge drömt om. Inte en tatuerad buse utan körkort.. Haha! Som det kan bli.. MEN! Tilläggas bör att han är väldigt omtyckt av allihop och jag skulle inte kunna ha hittat någon bättre eftersom det funkar så himla bra både mellan honom & mig, och honom & Julia! För som alla säger: funkar det inte med barnen så funkar det inte överhuvudtaget. Sant. Barnen kommer alltid i första hand! ♥ Även bland alla hans kompisar fick jag ett fint mottagande! Gillade känslan av att vara okänd trots att vi bott i samma stad hela livet. Ingen visste vem jag var. Tänk att jag aldrig någonsin hade sett David innan? Inte som jag kommer ihåg i alla fall. Trots att jag bott granne med hans syster i nästan 10 år! Och han hade aldrig sett mig heller..

Där började alltså vår historia. En skön sommar för snart 2 år sedan. I början av september skrev vi på kontrakt på en lägenhet som vi sedan flyttade in i den första december. Först pratade vi om att David skulle ha kvar sin lägenhet och jag skulle skaffa mig en egen, men i och med att vi alltid hade hängt ihop ändå så såg vi det som en onödig utgift att INTE bo ihop. Jag kikade runt lite bland lägenheter här i stan, men när sedan David fick ett samtal om att det fanns en 3'a ledig så kunde vi inte motstå! Trots att det hela gick väldigt fort. Han hade ringt till hyresbolaget och sagt att han var intresserad av en trea, och vi räknade med att det skulle ta något år eller två att få tillgång till en. Det tog 2 dagar! Ska vi? Ska vi vänta? Äh, vi kör!

 

Lite datum:
110802 - Blev det vi ♥

111201 - Flyttade vi ihop

120828 - Fick vi reda på att vi skulle få en liten bebis i april/maj -13 ♥

121212 - Förlovade vi oss ♥

 

Jag förstår mig inte på sådana par som ska "vänta" i 5-10 år innan de gör något.. Man kan ju för fan dö i morrn, lika bra att passa på att leva! ;}