Den längsta natten på väldigt länge
Publicerat den

I morse kände jag mig mer död än levande, men konstigt nog har det blåst bort och nu känner jag mig precis som vanligt. Igår gjorde jag nämligen något som jag ibland gör, men inte alltför ofta eftersom det är ett ganska osmart drag. Jag satt uppe lite för länge. Inte förrän närmare midnatt var jag i säng, och det kan ju tänkas väldigt idiotiskt när man har småbarn med ännu inte fasta sovtider. Och det var det också!
 
Lillemannen är galet snorig och vaknade till då & då av att inte kunna andas ordentigt. Jag gav honom koksaltlösning i näsan och det blev lite bättre, men bara kanske tjugo minuter senare upprepades samma visa. Med andra ord hann jag aldrig somna ordentigt! Jag gick på toaletten runt 2-tiden, och då hör jag hur Julia ropar på mig. Hon som hade somnat så bra i sin egen säng redan 19:30 (!!) vaknade nu av flertalet anledningar: 1: monster, 2: snorig, 3: hostig. Hon la sig på min plats {hrrmm..} och låg vaken ganska länge och kikade. Dödstrött, men somnade inte om. Henry fortsatte med sitt snorande, vilket gjorde att jag fick bära upp honom och försöka tänka ut en listig plan för att få honom att kunna sova ordentigt trots nästäppan. Han var inte särskilt ledsen eller högljudd, så David sov på utan att vakna. Haha. Julia somnade också snart om. Jag hade bullat upp med två stora kuddar i Henrys säng så att han nästan var helt sittande. Inte bra eftersom han då ramlade åt sidan. Då hämtar jag istället babysittern, placerar den i hans säng och lägger en liten platt kudde i den för att det ska bli skönare. Där "sittligger" han perfekt! Ännu mer koksalt i näsan och undras tro om han inte slumrar till en liten stund. Jag minns ingenting runt klockan 5 i alla fall, men däremot är vi vakna vid halv sex igen då Davids telefon snart börjar att ringa. Underbar natt! Får sova ytterligare någon halvtimme/timme innan det är dags att stiga upp.
 
Som om detta inte vore nog kom min underbara mens {ursäkta infon} tillbaka i förrgår. Inga smärtor, tack och lov, men däremot ett evigt springande på toaletten. Jag hade glömt hur ofräsch man känner sig, och hur äckligt det faktiskt är!? :O Jag har inte haft det sedan i juli förra året. Man glömmer fort. ;} Skönt att den är tillbaka hur som helst, då vet jag att kroppen fungerar! Tycker dock att den kom tillbaka väldigt tidigt? Eller ja, en månad tidigare än med Julia i alla fall.
 
Men jo, det jag skulle komma till var i alla fall att jag i morse kände mig totalt överkörd. Illamående, ont i magen och helt enkelt helt slut efter den långa natten! Med Julia och Henry liggandes i soffan så masade jag mig iväg till köket för att få i mig lite vatten och ett rån med smör på. Haha. Känner ni igen känslan då man mår sådär pyton och inte kan äta något med smak? Så mådde jag i alla fall. Dock kändes det bättre efter en macka och lite mjölk! Kan det ha berott på att jag förlorat mycket blod? Illamåendet, alltså. Jag har sedan innan väldigt lågt blodtryck och att förlora ytterligare blod kan väl knappast vara nyttigt?
 
 
Jösses vad jag babblar.






 NAMN
 

 MAIL


 URL


 SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?