Natten till idag var minst lika hemsk som föregående. Henry vaknar runt 00-01 och håller sig vaken i 2-3 timmar och bara skriker och skriker. Inte av smärta, utan av någon form av ilska. Han är arg, missnöjd och håller hela huset vaket med sitt skrik. Samtidigt som man själv vill sova, måste man försöka få honom lugn - samtidigt som man blir orolig ifall grannarna behöver ligga vakna på grund av vår bångstyrige lille son. Hoppas verkligen att de inte hörde alltför mycket! Vi försöker verkligen allt: trösta, ha lampan tänd, ha lampan släckt, ge mat, vagga, ignorera tills han förhoppningsvis tröttnar {vilket han inte gör..}. Det enda som egentligen fungerar är att lyfta upp honom och gå omkring lite. Men det är man inte så pigg på att göra mitt i natten. I morse verkade hans förkylning ha gått över, näsan rann ingenting. Ju mer dagen gick blev han tyvärr sämre och stackaren kunde bara andas genom munnen. Nu har han dock fått lite näsdroppar, men han hostar fortfarande lite och är inte riktigt sig själv. Den största skillnaden är väl egentligen matlusten. Vår annars så matglada son vill faktiskt inte äta upp längre. Antagligen är han inte särskilt sugen. Vem är det när man är sjuk?

Eftersom han verkade så pigg i morse så åkte vi trots allt till mina föräldrar som bjöd på mat. Chili con carne, sååååå gott! Julia gillade det också, fast inte bönorna. Favoriten var nog ändå päronspliten till efterrätt. ;} Efter maten gick vi ut till lekparken och gungade. Henry somnade efter en stund i sin vagn!