Ska jag vara ärlig har jag haft mycket flyt de senaste åren med friska barn, husköp och mycket annat skoj. Men nu, sedan i somras ungefär, så känns det lite som "ett steg fram och två steg tillbaka". Petitesser egentligen, men det är ändå sådant som fyller vardagarna och som gör att hjärnan får tänka en gång extra, haha. Inget dumt med det kanske? ;)

Vad är det som är så otroligt jobbigt då? För det första visade det sig att ena kursen från i våras inte var godkänd då jag på något mystiskt sätt hade glömt (?) att fylla i närvaro på den ena tillämpningsövningen. Det var lätt fixat med hjälp av lite mailkontakt med läraren och mina studiekamrater dock. Skönt! Men ändå, en liten tröskel.

 

För det andra så är jag försenad vad gäller vaccinationer. I våras var jag nere på vårdcentralen och tog blodprov för att kunna få svar på om jag haft vattkopper eller inte. Provet gav ett osäkert svar - med andra ord vet jag fortfarande inte om jag har haft det eller inte! De rekommenderade dock vaccin som jag för några veckor sedan hämtade ut på apoteket. Det visade sig vara ett vaccin (Zostavax) gjort för personer som är 50 år och äldre vilket fick sjuksköterskan att bli misstänksam. Något vaccin fick jag inte, men 1300 kr fick jag betala helt i onödan. Suck.. Dessutom är jag inte klar där. Twinrix har jag påbörjat (en spruta än så länge) och vaccin med Tuberkulos bör jag också ta. Hur jag ska göra med vattkopporna vet jag inte.. Är dock sugen på att göra ett nytt blodprov för att se om de får samma resultat då.

 

Vad det är mer som grämer mig kan jag inte riktigt sätta ord på. Småsaker som gör mig deppig bara.. Trist. Jag som alltid brukar vara en glad själ har på något sätt förvandlats till en sämre människa. Orolig för skolan är jag också. Allt känns läskigt..

 

Hälsningar deppig tjej. Haha.