Henrys första tid
Publicerat den
Tänk att två veckor kan gå så fort!
I morgon blir vår älskade lilla son & lillebror 14 dagar gammal och jag tycker redan att han har förändrats jättemycket till utseendet. Han ser snarare ut att vara en månad gammal, än bara två veckor. Navelsträngen tappade han på återbesöket den 21 maj, det kan vara lite kul att lägga på minnet. Julia var tio dagar vill jag minnas, men han var alltså bara fem! Hoppas innerligt att han inte är föör tidig med att lära sig saker, vill ju så gärna ha honom liten så länge som möjligt. ♥
I fredags började hans ena öga att klibba ihop sig. Vara sig, typ. Det visade sig att bebisar kan ha trånga tårkanaler och det verkar vår lille Henry ha. Det började på det ena, för att nästa dag ha hoppat över till det andra. Vi tvättar ständigt med både fuktiga tvättlappar och tops, och peppar peppar verkar det ha blivit lite bättre nu. Det är mest när han har legat ner länge som det är alldeles gult på honom. Han verkar som tur är inte lida alls av det, det är nog mest vi föräldrar som "stör oss" på det och tänker att det säkert är jobbigt för honom.
Hormonplitor kom han inte undan heller, haha! Han har haft i hårbotten ett tag nu, och strax undet naveln. Nu har de dock börjat ploppa fram på halsen och i ansiktet också. Haha! Vi som på fredag ska ta nyfödd-bilder hos Kajsa Thorén igen, undrar jag hur det kan bli! ;} Henry med plitor i hela nyllet, jag som också har fått en del finnar samt "lider" av övervikt {framför allt i ansiktet}, David som fått för sig att odla en massa skägg för att se ut som en riktig hårding, och Julia som har tappat tänder både här & var, samt fått ett myggbett mitt på pannan! ;} Världens vackraste familj, med andra ord!
Just det!
Vi har inte kommit på vad Henry ska heta än. Mer än Henry alltså. Jag har varit väldigt inne på att han ska ha två andranamn, medan David tycker att det räcker med ett. Just nu vet jag inte riktigt vad jag tycker. Har ni några bra förslag så hojta gärna till! Henry ska i alla fall vara förstanamnet!
Alltså; Henry .... .... Efternamn.
Just det!
Vi har inte kommit på vad Henry ska heta än. Mer än Henry alltså. Jag har varit väldigt inne på att han ska ha två andranamn, medan David tycker att det räcker med ett. Just nu vet jag inte riktigt vad jag tycker. Har ni några bra förslag så hojta gärna till! Henry ska i alla fall vara förstanamnet!
Alltså; Henry .... .... Efternamn.
BVC - hembesök
Publicerat den
Lillpojken är idag 12 dagar gammal, och det var då dags för ett hembesök från BVC. Något som var nytt för mig då de aldrig kom hem när Julia var liten. En jättemysig barnsjuksköterska kom i alla fall hem till oss i förmiddags, och med sig hade hon en våg och en massa papper! Både jag & Henry överöstes med beröm {det inte inte var dag! Tack för det ;)}. Henry för att han var så himla fin {finns inget bättre än att få beröm för sina barn, då skiter man fullständigt i sig själv} och jag för att jag kändes så säker & lugn.
Henry hade precis ätit en slurk innan sköterskan kom, därför stannade vågen nu på 4620 gram.
Såhär har alltså Henrys siffror sett ut hittills:
Nyfödd: 4380 g
5 dagar: 4430 g
12 dagar: 4620 g
5 dagar: 4430 g
12 dagar: 4620 g
Som ni säkert förstår så har jag inte så mycket till liv just nu, utan den mesta tiden går åt till att pumpa & amma. Jag såg att jag var lite otydlig i mitt förra inlägg och tänkte därför passa på att skriva att jag alltså använder bröstpumpen till endast det vänstra bröstet. Till en början gjorde också pumpen svinont att använda, men nu har jag inte alls ont längre! Underbart. Snart kan jag nog börja amma ordentligt på båda brösten.
.. och på tal om det där jäkla bröstet. Eller såret, haha. När jag tidigare idag lämnade Julia på dagis så samlades båda vuxna och barn runt oss och frågade Julia saker om både Henry och henne själv. Vad tror ni inte att Julia säger då? "Min mamma har ett SÅR, på sitt bröst!!" {Det hade de alltså inte frågat något om..} Pinigt. HAHA! Men det är väl sånt man får räkna med. Undrar just vad hon mer har berättat idag? ;} Som tur var så var det ingen som reagerade märkvärt på Julias pinsamma ord.. Men jag tror att jag antog färgen av en tomat!
Förutom papper och några häften så fick jag även D-droppar som Henry ska få från och med nu. Jag kan inte minnas att Julia fick sina droppar så tidigt, men jaja. Jag ska försöka komma ihåg dem. Slarvade ganska duktigt med Julias droppar, i alla fall i slutet. Hade nämligen läst någonstans att det inte alls var nyttigt med de där dropparna.. :S
Nu sover Henry så gott i sin bilstol. Den passar perfekt som "babysitter", då vi inte har köpt någon sådan än. Efter att sköterskan berättat att det inte var någon fara att lägga Henry på mage så var jag ju tvungen att testa detta. Ojoj, så tungt det gick. Men det skulle vara bra att ha honom i lite olika ställningar och inte hela tiden ligga på rygg. Då kan han få ett platt bakhuvud och ett brett ansikte, tydligen. ;} Rynkorna i pannan har han ärvt efter sin far, och inte efter sin unga moder! ;} Hihi. Gosigaste lille killen, som visserligen spydde ner hela sig själv, hela mig samt stora delar av soffan nyss, men det är en annan femma!
Som en kossa
Publicerat den
Igår var det mors dag och jag fick superfina blommor av älsklingen, samt en bröstpump!
Amningen rullar på, i alla fall på det högra bröstet. Jag fick snabbt sår på den vänstra vårtan och har både smörjat, luftat och använt amningsnapp. Tyvärr gjorde det så himla ont ändå, och det är inte roligt att behöva vara nervös mellan amningarna för att det gör så ont. Så - bröstpumpen har blivit min räddare i nöden och jag pumpar nu ut mellan 50-100 ml åt gången. Men jag är lite rädd... Kommer mjölken räcka till? Han äter som en häst och ett bröst åt gången räcker inte längre. Paniiiik... Sen märks det på Henry att det inte är lika mysigt att äta från flaska som att amma, men jag kör på såhär i några dagar till. Tills jag är helt läkt! :)
För övrigt är Henry världens goaste bebis som hittills har sovit sig igenom nätterna med 1-2 amningar. Känner mig inte alls trött om dagarna, enda "negativa" är att ryggen börjat säga ifrån, haha. Ålderstecken? ;)
Henrys födelsedag
Publicerat den
Nu har det redan gått en hel vecka sedan lille Henry kom till oss. I tisdags, på återbesöket och utskrivningen från bb, fick jag min journal. Dock var den väldigt klent ifylld, så jag blev tyvärr inte mycket klokare av den..
Såhär såg torsdagen den 16 maj ut för oss, 11 dagar efter beräknad födelsedag:
01:00
Vaknar av att jag känner mig lite halvknepig i kroppen. Har lite ont i både rygg och mage, vilket gör att vilken ställning jag än ligger i känns obekväm. Tänker direkt att det kanske, kanske, kan ha satt igång. Men jag vågar absolut inte hoppas på för mycket och struntar därför i att väcka David som sover så sött intill.
03:00
Jag har inte kunnat somna om. Jag har vankat fram och tillbaka i lägenheten, suttit på pilatesbollen i Julias rum, samt varit på toaletten ett gäng gånger. Bestämmer mig för att väcka David och säga att kanske, kanske behöver han inte åka till jobbet idag! Vi beslutar oss för att ringa in till förlossningen för att fråga om råd. Jag är ju ändå andragångsföderska och eftersom jag hört flertalet historier om hur snabbt det kan gå så är jag en smula orolig.. Rådet jag får är att använda en vetekudde eller ställa mig i duschen, och jag behöver inte komma in än. Alvedon har jag redan tagit en {eller två} eftersom jag vill klara av i alla fall lite av öppningsskedet hemma istället för i en tråkig förlossningssal.
05:00
Ringer mamma {som ska ta hand om Julia under tiden} och berättar att det äntligen verkar vara på gång! Än ska vi inte åka in till förlossningen, men jag ville ändå "varna" henne så att hon inte skulle fara iväg till jobbet i onödan. Även David ringer sin mamma och berättar vad som händer.
06:00
Ringer mamma {som ska ta hand om Julia under tiden} och berättar att det äntligen verkar vara på gång! Än ska vi inte åka in till förlossningen, men jag ville ändå "varna" henne så att hon inte skulle fara iväg till jobbet i onödan. Även David ringer sin mamma och berättar vad som händer.
06:00
Jag har ganska täta värkar nu. 4-5 minuter mellan dem. Jag andas mig igenom dem och det fungerar fint {tack gode gud för att smärtan vid revbenen försvann innan det var dags! Annars hade andningen blivit kämpig..}. Pilatesbollen studsar jag på för fullt eftersom jag vet att den har god effekt! Jag ringer nu förlossningen igen och nästan piper: Hej igen, det var jag som ringde förut.. får jag komma in nu..? Jag är självklart välkommen, och som det ser ut just då så är det inte en enda människa där inne som föder för tillfället. Skönt, då finns det plats! Mamma infinner sig snart och i den ena stunden står jag lutad över diskbänken i badrummet och blir masserad i ryggslutet av mamma, för att i den andra stunden klä på mig och göra mig i ordning för att fara iväg! Julia sover fortfarande, och hon får en puss innan vi till sist åker iväg!
06:10-06:50
Jag var väldigt orolig för hur bilresan på ca en halvtimme skulle gå i och med att det gjorde mycket ondare när jag satt ner, men otroligt nog gick det bra. Jag satt och drack festis, samtidigt som jag tittade på klockan hela tiden. Nu var det 3-4 minuter mellan varje värk. Det gick att hantera väldigt bra, eftersom jag hade god tid att återhämta mig innan nästa kom. David körde lugnt & försiktigt, man vill ju inte gärna riskera att krocka med en älg och kanske aldrig få träffa sin bebis!
06:49
Polikliniskt besök
ll-föderska i gravidvecka 41+3 kommer till förlossningen med sammandragningar. Blodtryck 130/70 {Holy crap! Haft 100-110/70 nästan hela tiden. Jösses så högt!} Det visar sig till vår stora glädje att jag är öppen 4 cm redan! Barnmorskan gör en hinnsvepning under en värk, och berättar även att hinnblåsan är buktande. Med andra ord kan hon känna blåsan och vattnet där i, innan hon känner bebisens huvud där inne.
Polikliniskt besök
ll-föderska i gravidvecka 41+3 kommer till förlossningen med sammandragningar. Blodtryck 130/70 {Holy crap! Haft 100-110/70 nästan hela tiden. Jösses så högt!} Det visar sig till vår stora glädje att jag är öppen 4 cm redan! Barnmorskan gör en hinnsvepning under en värk, och berättar även att hinnblåsan är buktande. Med andra ord kan hon känna blåsan och vattnet där i, innan hon känner bebisens huvud där inne.
Barnmorskan, som för övrigt är väldigt mysig och snäll, frågar om vi vill stanna kvar inne på förlossningen eller om vi vill gå ut och röra lite på oss. Vi {eller jag} tänker att det kan vara skönt att komma iväg lite. Vädret är jättefint och det kan vara skönt med lite luft! Dessutom går det kanske snabbare att öppna sig om man rör sig, tänker jag! Vi lämnar förlossningen och går utvägen bort till pressbyrån. Det är minsann inte det lättaste! Värkarna kommer allt tätare och jag får stanna till och andas mig igenom dem. På framsidan av sjukhuset stannar jag och lutar mig över ett bord för att lättare klara av dem. Fullt av folk vimlar överallt. De kommer från både bussar & bilar och jag känner mig lite löjlig som står där och gungar på höfterna.. Men! Vad gör man inte när man har ont! Då skiter man i alla runt omkring.
Vi kommer i alla fall in till Pressbyrån till slut och jag får en drickyoghurt till frukost. Haha, förhoppningsvis var det första & sista gången som jag står vid brödhyllan och andas mig igenom en värk! ;} Kändes väldigt olustigt! När frukosten är färdigköpt känner jag att jag vill tillbaka mot förlossningen. Orkar inte gå längre!
07:57
Inlägges på förl.avd. 22-åring 2-gravida, 1-para.
Med andra ord skrivs jag in på förlossningen, det är andra gången jag är gravid och jag har redan fött ett barn. Fosterljuden ligger på 140 slag/minuten och jag är fortfarande öppen 4 cm. Vi kommer in i förlossningssal nr. 12 och jag ber om att få en pilatesboll eftersom den hade så god effekt sist! Wow! Den där jäkla bollen är betydligt större än den jag har hemma, och det känns som att mina höfter ska gå itu när jag sätter mig gränsle över den, haha!
Dags för lite sprutor och som vanligt så kommer jag inte undan alla former av studenter och allt var det är. En tjej som håller på att utbilda sig till ambulanssjuksköterska ska sticka mig i handen, men känner sig osäker på om hon ska ta i handen eller i armväcket. Hon springer ut ur rummet för att fråga någon, och kommer snart tillbaka och säger att jo, nog var den handen som var mest lämplig! Hon kör in en vad som känns som en metertjock nål i handen, och jag tänker att hon har tur som har mig som patient som inte klagar över stick.. Ont gör det! När hon sedan ska spruta in koksalt så spräcker hon hela blodkärlet på mig och hela handen blir grön.. Haha! Så jäkla typiskt. Den mysiga barnmorskan som jag hade förut kommer in och säger att hon minsann alltid sticker i armväcket eftersom det är mycket lättare. Det går finfint och strax är det problemet ur världen.
07:57
Inlägges på förl.avd. 22-åring 2-gravida, 1-para.
Med andra ord skrivs jag in på förlossningen, det är andra gången jag är gravid och jag har redan fött ett barn. Fosterljuden ligger på 140 slag/minuten och jag är fortfarande öppen 4 cm. Vi kommer in i förlossningssal nr. 12 och jag ber om att få en pilatesboll eftersom den hade så god effekt sist! Wow! Den där jäkla bollen är betydligt större än den jag har hemma, och det känns som att mina höfter ska gå itu när jag sätter mig gränsle över den, haha!
Dags för lite sprutor och som vanligt så kommer jag inte undan alla former av studenter och allt var det är. En tjej som håller på att utbilda sig till ambulanssjuksköterska ska sticka mig i handen, men känner sig osäker på om hon ska ta i handen eller i armväcket. Hon springer ut ur rummet för att fråga någon, och kommer snart tillbaka och säger att jo, nog var den handen som var mest lämplig! Hon kör in en vad som känns som en metertjock nål i handen, och jag tänker att hon har tur som har mig som patient som inte klagar över stick.. Ont gör det! När hon sedan ska spruta in koksalt så spräcker hon hela blodkärlet på mig och hela handen blir grön.. Haha! Så jäkla typiskt. Den mysiga barnmorskan som jag hade förut kommer in och säger att hon minsann alltid sticker i armväcket eftersom det är mycket lättare. Det går finfint och strax är det problemet ur världen.
Jag andas mig fortfarande igenom alla värkar utan någon smärtlindring. Så himla skönt! Älskar känslan av att vara så pass vaken och med i vad som händer. Älsklingen masserar mig så fort jag ber om det vilket är jätteskönt och hjälper jättebra! ♥
09:55
Är nu öppen 7 cm och barnmorskan frågar mig om jag vill använda mig av lustgas. Känner mig stolt över att ha klarat mig så pass bra hittills utan någon smärtlindring, men känner att det både fysiskt & psykiskt vore skönt med den däringa lustgasen! Redan första gången jag använder den känner jag ett litet rus i kroppen, väldigt härligt. Nog gör värkarna fortfarande ont, men jag tycker allt att det hjälper lite!
Är nu öppen 7 cm och barnmorskan frågar mig om jag vill använda mig av lustgas. Känner mig stolt över att ha klarat mig så pass bra hittills utan någon smärtlindring, men känner att det både fysiskt & psykiskt vore skönt med den däringa lustgasen! Redan första gången jag använder den känner jag ett litet rus i kroppen, väldigt härligt. Nog gör värkarna fortfarande ont, men jag tycker allt att det hjälper lite!
Nu står det ingenting i min journal, men jag minns att jag fick värkar allt tätare och lustgasen var en väldigt bra vän. Jag andades djupa andetag och var så pass borta {eller i min egen värld snarare} att jag inte orkade svara på några frågor som barnmorskorna ställde, trots att jag mycket väl hörde vad de sa. Tyckte att det var väldigt befriande att ha den där masken att andas i, och stundtals släppte jag inte ens masken mellan värkarna utan hade den hela tiden. Ville liksom "bygga upp" inför kommande värk och redan vara bortdomnad, även om det inte hjälpte märkvärt.. Lustgasen var på 50/50 hela tiden.
12:24
Nu känner jag att jag vill krysta, och eftersom vattnet ännu inte har gått så tar barnmorskan hål på hinnorna och kan då se att fostervattnet är kraftigt färgat av... bebisbajs! Fräscht, haha! Skalp sättes och jag är nu öppen 8-9 cm. Barnmorskan säger att eftersom bebisen har bajsat {det kan de göra om de blir stressade} så finns risken för att bajsvattnet hamnat i hans lungor, och att de då behöver springa iväg med honom för att suga ut det. Men som tur var skulle det inte vara någon fara.
Nu känner jag att jag vill krysta, och eftersom vattnet ännu inte har gått så tar barnmorskan hål på hinnorna och kan då se att fostervattnet är kraftigt färgat av... bebisbajs! Fräscht, haha! Skalp sättes och jag är nu öppen 8-9 cm. Barnmorskan säger att eftersom bebisen har bajsat {det kan de göra om de blir stressade} så finns risken för att bajsvattnet hamnat i hans lungor, och att de då behöver springa iväg med honom för att suga ut det. Men som tur var skulle det inte vara någon fara.
13:26
Värkarna kommer fortfarande tätt men eftersom de inte tycks ha någon kraft så kopplas det på syntocindropp för att det ska hända något! Med andra ord gör droppet så att värkarna blir kraftigare! Det enda jag minns är att det gjorde något så fruktansvärt ont, och liksom vid förlossningen med Julia så satt smärtan i låren. Jag blev tillsagd att ställa mig på knä i sängen för att bebisen skulle "åka rutschkana" ner, men då jag tyckte att det var så obehagligt {kändes som att jag skulle spricka framåt!} så bytte jag snart tillbaka till liggande ställning - på sidan! Jag låg på min högra sida och det högra benet lades upp på en ställning så att jag lättare skulle kunna trycka på. Med den högra handen tryckte jag lustgasen mot ansiktet för allt jag var värd, och med den vänstra handen masserade jag mitt vänstra lår. David stod bredvid och försökte massera så gott det gick, men då jag låg på sidan så var det inte så lätt för honom att komma åt. Han stod nära hela tiden, och när jag inte masserade mitt ben så kramade jag om hans midja så hårt jag kunde typ, haha!
NU började bebisen trycka sig neråt, det kunde jag tydligt känna. Mestadels låg jag tyst, men när jag väl sa något så kved jag om antingen kejsarsnitt eller sugklocka. Bara få ut bebisen! Jag pallar inte mer! När man har sådär ont så tänker i alla fall jag väldigt konstiga grejer. Jag började tänka på hur elak jag var mot Julia, som hade "lämnat henne" för att ligga här och dö av smärta. En mängd tankar gick genom mitt huvud, men det läskiga är att när man har sådär ont så spelar ingenting längre någon roll. Jag funderade på om samma sak går genom huvudet när man håller på att dö? Att man liksom känner sig färdig och bara VILL BORT! Barnmorskorna tyckte dock att det absolut inte skulle behövas, jag var så nära nu! De satt på sina pallar och väntade.. det kändes som en evighet. Radion stod på hela tiden och jag tror jag hörde samma ton i flera timmar. Inga röster eller någon melodi. Jag låg och tänkte att det var oerhört störande!
Jag kunde känna hur bebisen tryckte sig framåt, och åkte tillbaka.. tryckte sig framåt.. och åkte tillbaka! Och det kändes som att den ville ut ur rumpan på mig. När krystvärkarna kom släppte jag lustgasen för att kunna ta i riktigt ordentligt! Behövde kraft från hela kroppen. Helt fucking obedövad! :O Hela tiden visste jag att snart, snart kommer det göra jäääääääääääääävligt ont. Det är när huvudet kommer ut som det gör som allra ondast. Kunde riktigt känna hur hela jag skulle fläkas upp där nere mellan benen!
Huvudet närmade sig och barnmorskorna och David kunde se att bebisen hade mörkt hår, ganska mycket! Jag tror jag log, men tänkte inte mycket mer på det.
Tillslut, efter att ha tagit i allt jag kunde och ännu mer {otroligt nog orkade jag trycka på mer, trots att jag inte trodde att det var möjligt!} så kände jag hur huvudet kom ut! Aaaaaaaaah... ÄNTLIGEN över! Men hepp... värken försvann och kroppen var fortfarande kvar inuti mig. Hah! Jag som hade tänkt att bara huvudet är ute så kan de dra ut allt.. Men jag fick snällt ligga och vänta på ytterligare en värk innan tillslut resten av kroppen pressades ut också. Även det gjorde väldigt ont. Kändes lite olustigt att ligga där med ett huvud mellan benen, enligt David kanske jag låg så i 20-30 sekunder. Dock kändes det såklart som flera timmar..
14:29
Föder en pigg gosse i framstupa kronbjudning. Apgar 9-10-10.
"Det blev en kille!" sa en glad David. En rejäl liten pojke torkas av av barnmorskorna, för att sedan läggas upp till mig. Haha, jag kan inte påstå att han var vidare fräsch där han låg alldeles gul/grön, och ärligt talat väntade jag med att pussa på honom innan han var lite mer tvättad. Hela jag blev nerbajsad, men det struntade jag i och hade honom nära, nära. Så perfekt! Alla kroppsdelar på rätt plats, och liksom sin pappa & farfar så hade han ett litet "hål" ovanför örat. Vi hade pratat om det innan, jag och David. Skulle bebisen få det där hålet också? Det är någon form av fistel tror jag. Njae, det trodde vi väl inte direkt, men samtidigt skulle vi inte bli förvånade om den hade det! Och tänka sig att han fick det! David kan i alla fall känna sig säker på att han är far! ;}
En stund senare kom även moderkakan ut. En grön sådan. Läbbigt. Men den såg hel & fin ut. David klippte navelsträngen och sedan blev vi lämnade ensamma i rummet. Vi låg där väldigt länge innan vi fick fika. Jag drack varm choklad och åt lite av en smörgås. Jag kan inte påstå att jag var vidare sugen på någonting. Hela jag hade dessutom skakat i en halvtimme, verkligen skakat! Det tar på kroppen att anstränga sig så.
Nu till den stora frågan! Vad skulle lillkillen heta? Namn är viktigt, och vi skulle absolut inte lämna sjukhuset förrän ett namn var satt! Vi hade Algot, Henry & Sam i våra tankar. Algot rök direkt, jag tyckte inte att han såg ut som en Algot. Sam kändes något avhugget så ja - Henry it is!
Föder en pigg gosse i framstupa kronbjudning. Apgar 9-10-10.
"Det blev en kille!" sa en glad David. En rejäl liten pojke torkas av av barnmorskorna, för att sedan läggas upp till mig. Haha, jag kan inte påstå att han var vidare fräsch där han låg alldeles gul/grön, och ärligt talat väntade jag med att pussa på honom innan han var lite mer tvättad. Hela jag blev nerbajsad, men det struntade jag i och hade honom nära, nära. Så perfekt! Alla kroppsdelar på rätt plats, och liksom sin pappa & farfar så hade han ett litet "hål" ovanför örat. Vi hade pratat om det innan, jag och David. Skulle bebisen få det där hålet också? Det är någon form av fistel tror jag. Njae, det trodde vi väl inte direkt, men samtidigt skulle vi inte bli förvånade om den hade det! Och tänka sig att han fick det! David kan i alla fall känna sig säker på att han är far! ;}
En stund senare kom även moderkakan ut. En grön sådan. Läbbigt. Men den såg hel & fin ut. David klippte navelsträngen och sedan blev vi lämnade ensamma i rummet. Vi låg där väldigt länge innan vi fick fika. Jag drack varm choklad och åt lite av en smörgås. Jag kan inte påstå att jag var vidare sugen på någonting. Hela jag hade dessutom skakat i en halvtimme, verkligen skakat! Det tar på kroppen att anstränga sig så.
Nu till den stora frågan! Vad skulle lillkillen heta? Namn är viktigt, och vi skulle absolut inte lämna sjukhuset förrän ett namn var satt! Vi hade Algot, Henry & Sam i våra tankar. Algot rök direkt, jag tyckte inte att han såg ut som en Algot. Sam kändes något avhugget så ja - Henry it is!
Efter en lång stund {nu var det full rulle inne på förlossningen med många som födde} kom en barnmorska in för att mäta och väga vår älskling. Samma underbart härliga barmorska som varit med när Henry kom ut. Henne träffade jag även när jag var inne på ultraljudet i vecka 29, då jag var orolig eftersom jag inte kände så mycket rörelser.
"Det ser ut att vara en rejäl kille! Vad tror du att han väger?"
"Hmm, kanske 4 och... 2?"
"Jaa, nära! 4380 gram!"
Längd: 53 cm
Huvudomfång: 37 cm
"Jaa, nära! 4380 gram!"
Längd: 53 cm
Huvudomfång: 37 cm
Hihi, hade han fått plats där inne i magen? Kunde jag få så stora bebisar? Tydligen!
Det var senare en befrielse att komma upp från sängen och ställa sig i duschen. Kändes som att jag hade fått liggsår. Jag hade inte spruckit någonting och jag kunde kissa två timmar efteråt utan att det gjorde ont. Möjligen finns det en Gud! Eller också är kroppen sjukt otrolig ibland.
Jag vill inte påstå att vi blev utkörda från förlossningen, men de kom med våra väskor och kläder och sa att nu behövde rummet städas för att ett nytt par skulle in och föda! Tänka sig egentligen.. Bara någon timme efter att hela kroppen har satts på prov, ja då kan man resa sig och gå därifrån och allting fungerar fortfarande.
Det var senare en befrielse att komma upp från sängen och ställa sig i duschen. Kändes som att jag hade fått liggsår. Jag hade inte spruckit någonting och jag kunde kissa två timmar efteråt utan att det gjorde ont. Möjligen finns det en Gud! Eller också är kroppen sjukt otrolig ibland.
Jag vill inte påstå att vi blev utkörda från förlossningen, men de kom med våra väskor och kläder och sa att nu behövde rummet städas för att ett nytt par skulle in och föda! Tänka sig egentligen.. Bara någon timme efter att hela kroppen har satts på prov, ja då kan man resa sig och gå därifrån och allting fungerar fortfarande.
Trots helt galet mycket smärta så var torsdagen den 16 maj 2013 en av de bästa dagarna i mitt liv! ♥ Självklart delat med den 22 maj 2010. ♥
Suddigt
Publicerat den
Men såå fin ändå!
Älskade små!
Älskade små!
Det tog en vecka
Publicerat den
Nu äntligen fungerar amningen nästan helt smärtfritt! Jag har haft mycket mjölk hela tiden (tack för det!) men det har varit riktigt fruktansvärt att amma vissa stunder då bröstvårtan (framför allt den vänstra) blivit helt förstörd! Älsklingen köpte en kräm mot såriga bröstvårtor på Apoteket och den har faktiskt hjälpt! :)
Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen när det känns som att man får tusen knivar genom brösten, men som tur är varar det inte mer än den första minuten!
Lilleman är väldigt snuttig av sig och ammar mellan 10-30 minuter åt gången. Än så länge bara ett bröst/amning. Igår gick jag faktiskt emot mina principer och testade om han tog nappen - det gjorde han! Det var en befrielse för min kropp att inte behöva amma på 2 timmar eftersom han suttit som klistrad hela kvällen & morgonen innan! Och han var nöjd med tillvaron. :) Hade han varit hungrig så hade han antagligen spottat ut nappen och skrikit.
Idag har det knappt gjort ont! Äntligen börjar det rinna till ordentligt och förut sprutade det till och med en liten stråle när han slutade suga. Stackarn fick nog mer än han kunde behärska! ;)
Jag har påbörjat en förlossningsberättelse så den dyker nog upp senare under dagen om inget händer. :)
Kram!
Lillebror Henjy
Publicerat den
Fyller upp storlek 56 ganska bra! :)
Vi har fått en son
Publicerat den
Torsdagen den 16 maj föddes vår underbara son, Henry! 4380 gram tung & 53 cm lång. Alldeles perfekt! <3 Förlossningsberättelse kommer när jag har fått min journal, så att jag inte missar nåt. Med tanke på all lustgas jag använde var jag väldigt borta & har ingen tidsuppfattning alls, haha!
Julia Ayla Cecilia
Publicerat den
Igår var det hög tid att skicka in bild till tidningen då lilla tjejen fyller år nästa vecka! Drog fram en rolig stol att sitta på, samt mutade med både gosedjur, glass & drickyoghurt för att få till en bra bild. Visst lyckades jag? :D
Min lilla busunge!! ♥♥♥
Tankar och en magbild
Publicerat den
Kul! Igår var ni över 100 stycken som kikade in här, det är ju egentligen väldigt många!
Just nu sitter jag och svettas samtidigt som jag lyssnar på Just can't get enough - The Black Eyed Peas. Jag känner att det passar bra in på mig i nuläget! Kan verkligen inte få nog av graviditeten, vill vara gravid för alltid! ;} Det känns som att det enda jag har gjort idag är att ha ätit. Frukost, clementiner, en liten glass, kakor och lite ost. Är så sjukt hungrig! Ska snart hoppa in i duschen tänkte jag, sedan laga mat! Det får bli ris med strimlat fläskkött i sötsur sås! Gudomligt ♥ Tyvärr gillar varken David eller Julia det så mycket, men jag tänker minsann unna mig det ändå!
Barnmorskan ringde aldrig igår, vilket hon sa att hon skulle göra. Är jag överraskad? Nej. Idag skulle hon dessutom inte jobba så jag hoppas att hon ringer mig i morgon! Det hon ska meddela är vilken tid vi ska in till förlossningen på måndag. Tänk om det inte ens blir på måndag? Men det borde det bli.. Då har jag gått över tiden med 15 dagar. Något som barnmorskan sa igår var att det inte är så himla vanligt att man går över tiden {vilket jag precis suttit och sagt att jag visste jättemånga som gjort & att det inte alls borde vara ovanligt}. Men det borde väl vara.. fel? I det stora hela kanske statistiken visar att de flesta föder kring beräknat, men som sagt - jag vet många som gått över tiden. Stora delar av min släkt, till exempel!
Igårkväll och även lite nu på morgonen har jag haft känslor liknande mensvärk. Antagligen på grund av att hon "görade omkring" där inne igår för att känna efter hur det stod till. Inga sammandragningar dock, eller andra tecken på att någon bebis vill ut. Oavsett ställning så rör sig bebisen mycket, den verkar trivas bra där inne! Sparkar med sina fötter, hickar lite då & då, trycker sina små knän mot mig. Längtar tills jag kan mysa med lillpyret utanför istället! Även om det är himla smidigt att bara ha ett barn att se efter. ;}
Magen idag ↓
Jag skulle nästan kunna säga att det är nu min graviditet har börjat. De tidigare 40 veckorna var bara lite förberedelse. Det är nu jag har lite ont i fogarna när jag rör mig, vaknar på nätterna och har svårt att somna om, känner mig lite klumpig samt äter som en jäkla häst! Får höra av vissa att jag ser pigg & fräsch ut, men jag känner mig raka motsatsen! Fet & plufsig skulle nog passa bra in här. Det enda som inte är stort längre är min rumpa. Haha, och bröst! De har minskat något fruktansvärt! Brukar det inte vara så att brösten växer när man är gravid? Inte i det här fallet i alla fall. ;}
Jag skulle nästan kunna säga att det är nu min graviditet har börjat. De tidigare 40 veckorna var bara lite förberedelse. Det är nu jag har lite ont i fogarna när jag rör mig, vaknar på nätterna och har svårt att somna om, känner mig lite klumpig samt äter som en jäkla häst! Får höra av vissa att jag ser pigg & fräsch ut, men jag känner mig raka motsatsen! Fet & plufsig skulle nog passa bra in här. Det enda som inte är stort längre är min rumpa. Haha, och bröst! De har minskat något fruktansvärt! Brukar det inte vara så att brösten växer när man är gravid? Inte i det här fallet i alla fall. ;}
MVC-besök i vecka 41
Publicerat den
Det här är helt galet! Jag trodde aldrig att jag skulle behöva gå på det här besöket i vecka 42. Var inte jag av den sorten att jag födde mina barn på beräknad tid? Tydligen inte. Jag både älskar & hatar att livet alltid överraskar mig. Att jag aldrig kan förutspå någonting!
11:30 hade jag tid i alla fall och idag hade barnmorskan minsann tid med mig. Skönt! Jag gjorde ett försök till att kissa, det misslyckades eftersom jag kissade 30 minuter innan jag åkte hemifrån.. Hur smart är det på en skala? Drack några hinkar vatten och en stund senare gick det. Fördelen med att ha en stor bebis i magen som trycker på blåsan. ;}
Vi pratade lite om att jag gått över tiden, idag med 9 dagar. Hon skulle ringa förlossningen nu i eftermiddag och boka en tid åt mig på måndag den 20 maj. Då ska jag in dit och vi ska kontrollera hur läget är med mig och bebisen. Om plats finns, så blir jag då igångsatt! ♥ Skulle förlossningen däremot vara överbelastad så dröjer det någon dag till.. Men nu hoppas jag verkligen på det! Eller att det förhoppningsvis drar igång av sig självt nu dagarna innan.
Barnmorskan frågade om jag var sugen på en hinnsvepning, men då jag hört att det ska göra ganska ont så var jag lite skeptisk. Jag kom i alla fall fram till att jag ville att hon skulle känna efter hur det kändes där inne på mig. Fick lägga mig på britsen, barnmorskan drog för gardinen för fönstret och drog på sig handskar. Hon kunde känna att livmodertappen inte var särskilt mogen för en bebis, att den fortfarande var lutad lite bakåt. Dock kunde hon känna ett litet huvud där inne! Det gjorde inte alls ont när hon kände, det bara stack lite emellanåt. Lite värkkänslor, men väldigt svaga sådana. Jag låg och andades djupt hela tiden, kanske bedövade det lite? Hon drog lite i några hinnor och när hon sedan var färdig så var de vita handskarna alldeles blodiga! ... Eh? Men jodåsåatt! Det var jättebra att det var blodigt tydligen, så det var inga problem alls. Någon förlossning skulle minsann inte starta i eftermiddag, men möjligtvis kunde jag få lite mensvärkskänsla.
Jag fick även väga mig {hua, hemska våg!}, mäta blodtrycket, lyssna på bebisens hjärta, mäta SF-måttet samt ta blodprov.
Värden i vecka 41+1:
Urinprov: Bra
Blodvärde: 120
Blodtryck: 110/70
Sf-mått: 40 cm {Jag vet, det är galet..}
Bebisens hjärtljud: ca 150 BPM
Vikt: 81 kg, vilket innebär en viktökning på närmare 13 kg
Bebisens läge: Fixerad
Jag la tidigare ut en bild på instagram på min vackra mage, haha. Där frågade jag vad ni trodde att den kommer att väga och hur lång bebisen kommer att vara. Mellan 3505 - 4560 gram gissade ni på, och längden mellan 51-54 cm. Ska bli kul att se vem som var närmast! :}
Jag börjar bli nervös!
Världens längsta kärlekshistoria
Publicerat den
Året var 2011..
"Hej, vad gör du? :) /David"
"David?"
"..... :)"
Kärlek börjar alltid med ett sms! ;} Jag satt hemma i soffan hos mina föräldrar när sms:et kom någon gång i juni. Minns tyvärr inte exakta datum då jag inte har samma telefon längre. Min första tanke var att det var min gamla klasskompis David, men förstod ju sedan att det var killen som suttit nere på Frestelsen den där fredagen den 3'dje juni då jag som snabbast kikat förbi eftersom min kompis som jag då umgicks med fyllde år. Om jag ska vara ärlig så hade jag inte lagt så mycket märke till honom, annat än att jag skrattade någon gång åt något han sa om sin kompis. Dessutom hade han ju tjej!
På facebook dagen efter {alltså den 4 juni} hade jag en vänförfrågning. Ah, David! Tänkte inte så mycket mer på det utan accepterade och sen var det inget mer med det. Minuten efter kom ytterligare en förfrågning - Davids dåvarande tjej! Hihi, tänkte jag. Nyfiken? Äh, på vadå? Jag var inte intresserad.. Skulle aldrig stjäla någon, det tycker jag är hemskt! Är man upptagen så är man, och jag var inte ute efter att förstöra för nån. Några timmar senare ser jag att David ändrar sin status till "singel", haha jaha? Jag som dagarna innan fått höra från min kompis hur bra de hade det och hur roligt de fortfarande hade efter 4-5 år tillsammans. Jag brydde mig inte om det, jag kände varken den ena eller den andra. Men på något sätt hade vi ändå kommit in på det samtalsämnet, fråga mig inte hur..
Tror vi skrev lite sms då & då i juni, men det var inte förrän i slutet av månaden {eller om det till och med var i början av juli} som vi sågs för första gången. Inte ensamma, utan med våra gemensamma kompisar. Vi åkte och badade i Brevik, lite nervös var jag allt, men mest var jag tvungen att springa efter Julia som for iväg åt alla håll! Kan inte påstå att vi pratade så mycket, det jag mest tittade på var hans tatuerade ben & fötter. På vägen hem {David åkte med våra kompisar och jag och Julia åkte egen bil} så kände jag att detta, det kändes verkligen inget bra. Jag hade verkligen inte givit något bra intryck- jag skämdes, haha! Och var han verkligen min typ..? Självklart tyckte jag att han såg bra ut och så, och han verkade ha en härlig personlighet. Men vi hade lite olika fritidsintressen.. Han var mer den där typen som festade varje helg.. och jag var den typen som var hemma och tog hand om min dåvarande ettåring. {Tacka gudarna för det. Stackars Julia om jag hade varit ute varje helg och festat..}
Jag hade fel! Har aldrig tidigare fått så mycket komplimanger! "Jag tyckte att du var så snygg när jag såg dig för första gången!" "Det pirrade till i hela kroppen!" David hade inte tappat intresset helt & hållet, för några dagar senare bestämde vi att vi skulle ses ensamma! Eller ja, han frågade om jag ville ses med våra kompisar igen, eller om vi skulle vara ensamma? Äh, jag är inte så blyg av mig, vi kan ses ensamma! Och så blev det. Men vi var varken hos honom eller hos mig, utan i hans kompis lägenhet! Stackars David skämdes, berättade han i efterhand. "Jag trodde att du skulle tycka att jag var dum i huvudet som ville ses i någon annans hem!" Men faktum var att det passade mig alldeles utmärkt, för då hade jag närmare hem än om vi varit hos honom. ;} Han var så söt när han satt där på trappan och väntade på mig utanför vår "mötesplats", han såg SÅ nervös ut. ♥ Vi satte på en film, men jag minns inte ens vilken film det var! Vi var fullt upptagna med att prata hela tiden. Skönt! Aldrig haft några problem att prata med varandra, det föll sig naturligt direkt! Jag minns inte om det var första, andra eller tredje gången vi träffades som vi åt pizza, och vi satt där och åt ur kartongen båda två, utan att ens ha tänkt på tallrikar. Det tänkte jag inte ens på, utan det var David som blev lite full i skratt över att vi var så lättsamma mot varandra. Mysigt! :} Men efter tre gånger i kompisens lägenhet tyckte jag att han var töntig. Nu var jag intresserad av att se hur han bodde! Inget han var jättesugen på att visa upp, men jag gav mig inte. Väl inne i hans lilla etta möttes jag av två katter, 20 miljarder katthår, illaluktande kattlådor {vem har två håriga & bajsande katter i en liten etta!?}, en stor sönderklöst soffa, en stor loftsäng samt en massa tjejgrejer. Shit, detta kändes inte bra.. jag borde gå! Fyfan om det hade varit jag som bott där, och någon annan tjej kommit dit. Jag hade slagit ihjäl min kille direkt! Men jag fick tydligt klart för mig att de absolut inte var ihop! Hon skulle snart hämta sina saker.. Då så!
Jag hade frågat mycket om hans förra tjej, om de verkligen hade gjort slut eller om de bara hade tagit en paus. Men nix, det var ingenting mellan dem längre. De hade haft det dåligt det senaste året, och hon hade bara inte hämtat sina saker ur hans lägenhet än. Som hon inte bodde i.. utan det bara hade blivit så att hon drog dit mer & mer saker.. Åh, killar! Så fort de tappar intresset för en så är man så ointressant att man i princip aldrig har haft ett förhållande med dem. Ungefär så låter det i vissa fall, tycker jag. "Att man bara varit i vägen och varit jobbig och att det hela tiden har varit strulit ändå.."
Jaja, nog om det. Tillräckligt mycket saker fanns det för att lägenheten senare skulle eka tom utan dem, och att David fick bege sig till Hem & Hobby för att införskaffa sig lite prydnadssaker. :P Jag vill inte påstå att han har den bästa smaken gällande inredning, inte då i alla fall! ;} De där fula ljusstakarna han köpte har fått stå gömda i garderoben sedan vi flyttade till vår lägenhet, haha!
Nu var vi inne på mitten av juli!
Vi hördes av varje dag, och jag tror till och med att vi träffades varje dag! Med lilla Julia. ♥ Han var väldigt bra mot henne. Försökte aldrig "gå på" henne utan lät henne komma när hon ville. Det kanske är därför de har en så bra relation idag? :}
Den (för)sommaren hade jag det väldigt bra. Det var fint väder, vi solade & badade mycket och jag trivdes ändå med livet som ensamstående mamma {jag och Julias pappa avslutade i april}. Det var såhär jag ville ha det, kände jag! Nu skulle jag bara hitta oss ett hem, för hemma hos mina föräldrar kunde vi ju inte bo jämt.. Jag var verkligen inte på jakt efter någon, även om jag kanske pratade en hel del om att det var lite trist att vara själv jämt och pratade mycket om att HAN & HAN, jäklar var snygga de är, men vad är det man säger? När man minst av allt anar det, då dyker den rätte upp!
Den 2'a augusti sa vi att vi skulle "bli ihop". Haha, vad fult det låter. Men jag sa att nu har vi i en månad betett oss som att vi varit ihop, och i och med att vi syns ute med barnvagn så skulle ju folk tycka att det var jätteskumt om vi inte var ihop? Så, så blev det! 110802 är vårt datum.
Jag hade redan träffat hans föräldrar och både jag och Julia hade blivit jättevarmt mottagna! De tänkte nog att yes, nu äntligen kommer David sluta upp att festa varenda helg! Haha, eller vad vet jag! ;} Därifrån var det bara positivt, och det var det väl egentligen från min sida också, även om de var lite oroliga där ett tag, hehe. Mina föräldrar såg nog gärna att jag hade varit ensam med Julia ett bra tag till, och helst träffat en rejäl bonde så jag kunde bo på landet som jag så länge drömt om. Inte en tatuerad buse utan körkort.. Haha! Som det kan bli.. MEN! Tilläggas bör att han är väldigt omtyckt av allihop och jag skulle inte kunna ha hittat någon bättre eftersom det funkar så himla bra både mellan honom & mig, och honom & Julia! För som alla säger: funkar det inte med barnen så funkar det inte överhuvudtaget. Sant. Barnen kommer alltid i första hand! ♥ Även bland alla hans kompisar fick jag ett fint mottagande! Gillade känslan av att vara okänd trots att vi bott i samma stad hela livet. Ingen visste vem jag var. Tänk att jag aldrig någonsin hade sett David innan? Inte som jag kommer ihåg i alla fall. Trots att jag bott granne med hans syster i nästan 10 år! Och han hade aldrig sett mig heller..
Där började alltså vår historia. En skön sommar för snart 2 år sedan. I början av september skrev vi på kontrakt på en lägenhet som vi sedan flyttade in i den första december. Först pratade vi om att David skulle ha kvar sin lägenhet och jag skulle skaffa mig en egen, men i och med att vi alltid hade hängt ihop ändå så såg vi det som en onödig utgift att INTE bo ihop. Jag kikade runt lite bland lägenheter här i stan, men när sedan David fick ett samtal om att det fanns en 3'a ledig så kunde vi inte motstå! Trots att det hela gick väldigt fort. Han hade ringt till hyresbolaget och sagt att han var intresserad av en trea, och vi räknade med att det skulle ta något år eller två att få tillgång till en. Det tog 2 dagar! Ska vi? Ska vi vänta? Äh, vi kör!
Lite datum:
110802 - Blev det vi ♥
110802 - Blev det vi ♥
111201 - Flyttade vi ihop
120828 - Fick vi reda på att vi skulle få en liten bebis i april/maj -13 ♥
121212 - Förlovade vi oss ♥
Jag förstår mig inte på sådana par som ska "vänta" i 5-10 år innan de gör något.. Man kan ju för fan dö i morrn, lika bra att passa på att leva! ;}
En liten tanke
Publicerat den
God kväll på er!
Fortfarande lugnt på bebisfronten, men möjligen har vi en bebis här nästa vecka! :) Jag kom på att jag faktiskt aldrig har skrivit något om hur jag & David träffades.. Skulle det vara intressant att läsa om kanske? Om inte annat så kan det vara kul för mig att läsa i framtiden, när minnet sviker! ;)
Får se om jag kanske skriver något i morgon när Julia är på dagis! Då jag kan sitta i lugn & ro. ;)
BF+5
Publicerat den
Tro det eller ej så tycker jag att även dessa "över tiden-dagarna" går i en ryslig fart! Börjar bli lite småstressad över att bebisen kanske får dela födelsedag med antingen sin pappa eller sin syster, för det vore ju himla kul att få en egen dag..
Men! Hur som helst så har det idag gått 5 dagar sedan dagen D. 5 dagar!! Dagen man längtat efter i flera månader. När ska det hända något egentligen? Känner ingenting förutom att det kan trycka på rejält neråt och liksom hugga till när jag går fort. Men sen går det snabbt över.. Har haft ett antal sammandragningar, och kanske att två stycken har känts lite extra. Men som sagt, inget starkare än så.. Det som är så sjukt är ju att hade bebisen kommit på beräknat, då hade den redan varit nästan en vecka gammal! :o
Hoppas på att det sätter igång snart, vill helst inte gå över mer än 1 vecka. Men jag lovar att jag säkert kommer gå över med 2 veckor och tillslut kommer behöva bli igångsatt! Underbart.
Jag låter er veta när det händer något. :) Om ni liksom jag är väldigt nyfikna på hur det går för höggravida tjejer! ;)
Bf+2
Publicerat den
Hej i solen & värmen!
Igår låg jag på balkongen en stund på eftermiddagen och trots en hel del moln stundtals så brände jag mig något fruktansvärt på bröstet! Underbart! Idag blir det balkongen hela dagen tänkte jag, solen ska bara komma dit först. ;} På med lite olja och sen steka, steka & steka! :} Såklart skyddar jag magen!
Julia är på dagis och när hon kommer hem därifrån ska vi åka till tandläkaren.. Nu är det nästan exakt ett år sedan som hon tappade en liten tandbit när hon ramlade på en lekplats. Igår var det dags igen.. Så jäkla onödigt! Hon satt på en såndär hård gunga som två kan sitta på, och när hon skulle kliva ner halkade hon till på nåt sätt och slog munnen i själva sitsen. Som är hård.. Så ytterligare några flisor från framtanden åkte av, OCH lite grann från den lilla tanden intill. Hon bet sig dessutom i läppen så blodet var överallt. Ajaj! Snacka om sköra tänder! Hädanefter blir det mjölk till alla måltider, jämt!
Hon hade en riktig otursdag igår, fast jag blev bara sur på henne tillslut! Vad hon än gjorde så slog hon sig. Sprang in i saker, slog i fötterna i trösklarna, halkade, dummade sig vid matbordet så att hon gled av stolen. Skyll dig själv, blev tillslut "trösten". Inte för att hon grät, men lite ont gjorde det nog. Det som är tur är ju att tänderna i alla fall tappas sen och ersätts av nya, bara inte tänderna under har skadats.. Tror dock inte det, för tänderna ser inte ut att ha ändrat position. Hoppas, hoppas ♥ Det som är tråkigt är ju att Julia själv inte mår så bra av det. Pratar ofta om sin trasiga tand och att det ser trasigt ut.. Vi säger hela tiden att hon är jättefin ändå, men det vill hon inte riktigt gå med på. Nu kan bebisen komma tycker jag så att vi får annat att fokusera på!
Med magen är det lugnt fortfarande. Bf+2 idag, och inte en enda värk. Haha, jag trodde aldrig att jag skulle gå över tiden. Men aldrig blir det som man tror! Inte för min del i alla fall. ;} Någon sammandragning då & då, men ingenting som gör ont. Kom när du är redo, kära lilla bebis! ♥ Dröj inte för länge bara, så att jag hinner sola för mycket. Då kommer nog mina fräknar att skrämma livet ur dig! ;}
Dagen innan..
Publicerat den
Åh! I morgon är det BF. Tänk att det redan & äntligen är den 5 maj då! Dagen vi länge väntat på. Jag sitter här och mår lite illa.. Tyvärr inte av någon annan anledning än att jag tryckt i mig för mycket godis. Har suttit och druckit vatten och ätit lösgodis ett tag nu, kallsvettas om vartannat och ibland känner jag ett litet, litet tryck neråt. Det känns i nuläget inte alls som att vi kommer få en till familjemedlem i morgon.. :/ Så tråkigt! Vid det här laget hade jag sjuka förvärkar med Julia, så pass starka att jag strax skulle vara på väg in till förlossningen. På ett sätt är det självklart skönt att jag inte har ont, men samtidigt vill jag att det ska sätta igång och går bara och väntar på smärtan!
David & Julia hämtade ner pilatesbollen från vinden förut som jag suttit och studsat lite på. Kan inte direkt säga att det hjälpte.. inte än i alla fall! Men om inte annat så skulle det vara bra för ryggen läste jag! ;} Det jag känner nu är bara att jag inte vill gå mer än en vecka över tiden! För nu räknar jag verkligen med att gå över ett bra tag.. Men grejen är ju att jag endast kommer svullna upp den här sista tiden, och jag antar att bebisen bara lägger på sig den också. ;}
Jag hade ju faktiskt chansat på en tjej den 2 maj, men jag hade fel! David har chansat på en kille den 7 maj! Han kan ju faktiskt ha rätt. De senaste dagarna har jag varit totaltömd på energi. Ibland svimmar jag nästan känns det som, och måste lägga mig i viloläge ett tag. Och det här med att jag nästan hela tiden är kallsvettig? Det känns ju onödigt!
Magen får sammandragningar då & då, och blir verkligen stenhård. Dock ingenting som gör ont.
Nu kan jag bara hoppas på, och önska att värkarna kommer med ett pang, och att förlossningen är över på ett par timmar. Än ger jag inte upp hoppet om att få ytterligare ett barn på beräknad dag! ;} Men jag undrar en sak: vad hade jag för sjuk "mens" egentligen? Den kom ju dagen efter att jag slutat med p-piller typ {höll i sig i ca en vecka}, och enligt den skulle beräknad födelse vara den 26-27 april {olika bud från olika ställen}. Ultraljudet flyttade fram oss hela 9 dagar, och den verkar inte komma på den nioende dagen heller..? Hmm!
Nu ska jag dricka lite mer vatten! Hoppas att bebisen vill titta ut snart! Vi längtar så ♥
Ciao! :}
MVC-besök i vecka 39
Publicerat den
I förrgår, på självaste Valborgsmässoafton, var jag på mitt förhoppningsvis sista besök hos barnmorskan! Hon kändes väldigt stressad {vi fick komma in 20 minuter senare än sagt} så besöket var snabbt över. Även den här gången var det en student med, och även lilla Julia var på plats. Hon skötte sig utmärkt eftersom hon hittade en tågbana under bokyllan att roa sig med! :}
Magen hann mätas i alla fall, och livmodern kändes mjuk trots mina smärtor i vad jag tror är revbenen. Barnmorskan trodde helt enkelt att det beror på att det är så galet spänt eftersom magen är så stor. Bebisens huvud kunde hon fortfarande känna på rätt plats! :} Det var knappt att jag kunde lägga mig på den lilla sängen för att mäta/känna, och det var ännu svårare att komma upp! Haha, helt låst eftersom det gjorde så sjukt ont. Men! Nu har det faktiskt släppt väldigt mycket och jag känner i princip ingenting längre. Lite ont gör det när jag reser mig ur sängen eller ändrar liggställning, men annars ingenting! :}
Värden i vecka 39+1:
Urinprov: Det sa barnmorskan aldrig, men jag antar att det var bra..
Blodvärde: Togs inte denna gång.. Men jag antar att det ligger runt 120 då jag äter Niferex dagligen. {Fan vad jag ska behöva anta! :P Ska inte detta vara självklart att veta?}
Blodtryck: 100/70
Sf-mått: 37 cm
Bebisens hjärtljud: ca 145 BPM
Vikt: + 11-12 kg
Bebisens läge: Fixerad!Fick en ny tid den 14 maj, VILKEN JAG HOPPAS VERKLIGEN INTE BEHÖVER BESÖKAS! Haha, någon måtta får det vara. Bebisen kommer ju faktiskt på söndag! ;}
Graviditeten med Julia
