Hej på er! :}

 

Lilleman har precis ätit sin andra portion med mild havregröt naturell för dagen. Han fick det till frukost också. Det är riktigt skönt att han gillar den nu! I början var den inte alls särskild rolig. Då var det mest fruktpuréer som var intressanta, men efter att ha blivit röd & torr om kinderna så slutade jag med det. Jag tror att det var persika/banan som han blev lite irriterad av. Blåbär har han istället ätit och det älskar han! Det hemska är ju att han ser helt blodig ut efteråt, haha! En liten vampyr. ♥

 

Hans underbara skratt får man inte nog av. Tyvärr kommer de inte så ofta, men igår kom det ett asgarv när storasyrran pruttade med munnen medan vi alla tre badade. Även idag när jag busade med hans gosedjur {dansade twist & shout på hans mage med en elefant..} så tyckte han att det var riktigt skoj!

 

Han har ännu inte lärt sig att vända runt, men han är riktigt stark i nacken när han ligger på mage. Han accepterar även längre stunder på mage nu än vad han gjorde i början. Men vilket dreggel. Snacka om vattenfall! När lär sig bebisar att svälja egentligen, haha!? Det rinner litervis med saliv ur hans mun när han ligger på mage eller är upprätt utan napp i munnen.

 

Jag satt och funderade över hur tråkig den här bloggen är, men hur jäkla innehållsrik den egentligen skulle kunna bli om jag valde att vara väldigt privat. Det händer något varje dag känns det som, men skulle det läcka ut här kan jag tänka mig att det blir diverse konsekvenser. Möjligen att jag startar en anonym blogg bara för att få skriva av mig? Eller helt enkelt låsa en underblogg till denna så att jag senare i livet kan gå tillbaka och läsa hur sjukt kul vissa saker som hände faktiskt var. På ett ganska hemskt sätt, för vissa. :l Men tänk vad roligt det vore att skriva dagbok och ha hela sitt liv att titta tillbaka på sedan. Alltifrån botten till toppen!

Sedan jag blev mamma för första gången och lärde känna fler människor i Hjo, samt även "känna till" folk, så undrar jag egentligen hur mycket som stämmer och hur mycket det är som är rykten? När Julia var bebis var jag inne på att flytta till Skövde eftersom det på alla sätt skulle vara smidigare för oss, men så blev det inte. Vi blev kvar i lilla Hjo, en mysig stad på många sätt & vis men även en stad full med rykten och faktiskt enligt mig ganska knepiga människor. Haha, själv räknas jag till den knepiga sorten!

Jag kan inte gå utanför hemmet i tio minuter utan att träffa någon man känner igen och hälsar på. Jo, det har nog hänt en gång tror jag, och shiiiit vad det kändes konstigt! Liksom: vart är alla!? Haha, galet egentligen. Hur som helst så kan jag inte låta bli att tänka på om vissa saker stämmer eller inte. Är det verkligen sant att den var otrogen mot den? Med DEN? Flera gånger? Va!? HUR KUNDE DEN? Eller näe, det kanske bara är ett dumt rykte. Eller? Hur skapades det i så fall?

Jag är så nyfiken på vad som sägs om mig! Egentligen vet jag inte om jag vill veta det, men samtidigt är jag så nyfiken.. Farligt läge det där. Bjuder istället på en bild på mor & son ↓

Dagarna då Julia är på dagis är sååå lugna & sköna! Henry somnar vid lämningen som är runt kl 9, och vaknar inte förrän runt kl 13 igen. Vissa får en smärre chock när jag berättar att han brukar sova så pass länge, men när han sover utomhus sover han som en kung! :}

 

Har fått lite vettigt gjort idag medan han sovit {han sover fortfarande..}. Betalat räkningar, diskat samt städat i vardagsrummet. Julia har dessutom dagisfotografering idag! Spännande. ;} Två tofsar satt på plats vid lämningen, hoppas att de var närvarande även vid fotograferingen..

I måndags var jag och mina underbara barn i stadsparken och plockade med oss lite inredning i for av kastanjer och ekollon. Solen sken, det var kallt, vi räddade en katt i nöd som inte vågade hoppa ner från ett träd. Julia fick en kram av katten efteråt. {Den hoppade upp och strök sig mot hennes ansikte.} Den fantastiska lyktan fyndade jag på den nya second hand-affären här i Hjo för femton spänn. Så mysigt med lite ljus tända om kvällarna. Det blir ju mörkt jättefort! 

Jag är ingen rutinmänniska, tyvärr. Kanske borde man vara det som förälder? Jag har i alla fall inte skaffat mig några förrän nu, 3 och år 4 månader efter att mitt första barn föddes. Nu tyckte jag att det var dags. Det höll inte att Julia somnade efter kl 22 varje kväll, vardag som helg. Varför hon gjorde det? För att hon hade en jäkla surfplatta att använda varje kväll.

Under sommarlovet gjorde det oss ingenting. Rutiner under sommaren struntar vi i. Men för en vecka sedan nu så fick jag nog. Surfplattan är numera "trasig" och endast böcker är tillåtet. 2-3 böcker läser vi, sedan somnar hon efter ca 5 minuter. Så. Härligt. Henry somnar av sig själv i sin säng under samma tid. Är han mätt och belåten och har det mysigt i spjälsängen så vill han inte ha oss i närheten. Ibland har jag burit upp honom för att mysa och få honom att komma till ro, men då blir han bara besvärad och blir inte nöjd förrän jag lägger ner honom i sängen igen. Knepig grabb! Jag är väl mysig? ;p

Bilden på Julia när hon rider är tagen på ridskolan när hon rider på hästen Pontus. Eller ponnyn. ;} Grimskaftet som jag alltid har hållit i fick jag första gången släppa helt då hon ville rida och styra alldeles själv! :') Jag riktigt kände hur mina ögon lyste av stolthet! Hon hade gett sig fasen på att rida lätt i traven också, och det gjorde hon i några meter innan hon tyckte att Pontus travade för fort och hon istället ville skritta. Under hela lektionen var hon medveten om, och berättade, att hennes häst gärna ville springa precis som de andra hästarna, men hon ville inte det. Man ska inte tvinga, så då fick jag ta tag i grimskaftet ändå eftersom Pontus gärna sprang iväg annars. ;}

Hon är så söt i sina rosa ridbyxor, svarta ridstövlar och ridvantar! Ser riktigt proffsigt ut! :}

 

 

 

Bara för att jag tidigare idag pratade om att jag minsann aldrig bloggar längre så gör jag det nu bara för det.. :P I morgon är det den 25:e, alltså löning. Lika hoppfull som alltid kollade jag i telefonen hur sjukt mycket pengar jag kommer få för den här månaden. Brukar ligga runt 3000 riksdaler. Hör och HÄPNA. 1040 små kronor skulle trilla in på kontot i morgon. Häääääh? Åååh. Bara att ringa försäkringskassan och fråga vad sjutton det var frågan om. Ojdå. Det hade visst blivit något missförstånd och jag hade sedan den 29 augusti varit sjukskriven. -_- Men det löste sig! Resten av föräldrapenningen kommer in på torsdag!

 

Idag medan Julia var på dagis så gick jag och Henry, tillsammans med Frida och Elvis, till Arken en stund. Henry sov en timme innan, var vaken nästan hela tiden medan vi var där, men däckade sedan i barnvagnen strax innan hemfärd. Han var så galet trött! Haha. Knappt att hans fina små ögon orkade hålla sig öppna, och hans hållning var om möjligt ännu sämre än min egen. Han sov ett par timmar för att sedan vakna lagom till det var dags att hämta hem lillstumpan. Nu börjar kylan komma, och hon fick ganska ordentligt med kläder på sig i morse. {Det vill till när de är ute hela dagarna..}  Hennes fröken sa vid hämtningen att ullunderställ är att föredra på tisdagar framöver, då det är Mulle och de är ute i skogen och grejar. Tur att jag har grejer! Det enda jag inte har är vinterstövlar, då jag antar att förra årets är för små. Men kanske inte? :} Återstår att se!

 

 

Så underbart skönt med en dag ledig! Inga planer alls, bara vara hemma och strosa! Hemmet ser faktiskt väldigt bra ut nu. Det är diskat, bäddat och tvättat. Allt ser fint ut förutom Julias rum där en rosa låda nyss tömdes ut över den rosa mattan i ett lyckat försök att hitta en spruta till dockan Algot. Jag skulle agera doktor och förklara vad för sjukdom Algot hade, han bara spydde hela tiden. Maginfluensa, blev min slutsats! Hehe.

 

Henry är än idag ganska förkyld. Ögonen är röda och han låter täppt när han andas. Däremot sov han inatt vilket jag är evigt tacksam för. Jag hade en del sömn att ta igen. Kände mig som ett litet barn igårkväll när jag låg i sängen och gnuggade mig i ögonen av trötthet. I skrivande stund ligger han i vår säng och sover så sött.

 

Om en stund ska Julias morfar komma och ta med sig Julia upp till Mullsjön. Sjön är ju nästan tömd på vatten! Vi var där häromdagen och det kändes lite kul att gå långt, långt ut, där det i vanliga fall brukar vara en massa vatten. Både människor, hästar & bilar kan ha glädje av det. Åh vad jag skulle vilja rida där! Det kom faktiskt en häst {med en ryttare}, och vad kan väl vara skönare att trampa på om inte en sandbotten? Såg riktigt härligt ut.

 

På tal om ridning så ska jag rida idag! Milda makter, som Julia sa förut! Jag tror inte att jag har suttit på en häst sedan jag gick i nian. 16 var jag då, 22 nu. Vad blir det? 6 år va? Galet! Hoppas att det går bra! :}

 

Nu funderar jag på att göra något RIKTIGT roligt. Rensa Julias garderober.. ;}

Puss & kram

I morse kände jag mig mer död än levande, men konstigt nog har det blåst bort och nu känner jag mig precis som vanligt. Igår gjorde jag nämligen något som jag ibland gör, men inte alltför ofta eftersom det är ett ganska osmart drag. Jag satt uppe lite för länge. Inte förrän närmare midnatt var jag i säng, och det kan ju tänkas väldigt idiotiskt när man har småbarn med ännu inte fasta sovtider. Och det var det också!

 

Lillemannen är galet snorig och vaknade till då & då av att inte kunna andas ordentigt. Jag gav honom koksaltlösning i näsan och det blev lite bättre, men bara kanske tjugo minuter senare upprepades samma visa. Med andra ord hann jag aldrig somna ordentigt! Jag gick på toaletten runt 2-tiden, och då hör jag hur Julia ropar på mig. Hon som hade somnat så bra i sin egen säng redan 19:30 (!!) vaknade nu av flertalet anledningar: 1: monster, 2: snorig, 3: hostig. Hon la sig på min plats {hrrmm..} och låg vaken ganska länge och kikade. Dödstrött, men somnade inte om. Henry fortsatte med sitt snorande, vilket gjorde att jag fick bära upp honom och försöka tänka ut en listig plan för att få honom att kunna sova ordentigt trots nästäppan. Han var inte särskilt ledsen eller högljudd, så David sov på utan att vakna. Haha. Julia somnade också snart om. Jag hade bullat upp med två stora kuddar i Henrys säng så att han nästan var helt sittande. Inte bra eftersom han då ramlade åt sidan. Då hämtar jag istället babysittern, placerar den i hans säng och lägger en liten platt kudde i den för att det ska bli skönare. Där "sittligger" han perfekt! Ännu mer koksalt i näsan och undras tro om han inte slumrar till en liten stund. Jag minns ingenting runt klockan 5 i alla fall, men däremot är vi vakna vid halv sex igen då Davids telefon snart börjar att ringa. Underbar natt! Får sova ytterligare någon halvtimme/timme innan det är dags att stiga upp.

 

Som om detta inte vore nog kom min underbara mens {ursäkta infon} tillbaka i förrgår. Inga smärtor, tack och lov, men däremot ett evigt springande på toaletten. Jag hade glömt hur ofräsch man känner sig, och hur äckligt det faktiskt är!? :O Jag har inte haft det sedan i juli förra året. Man glömmer fort. ;} Skönt att den är tillbaka hur som helst, då vet jag att kroppen fungerar! Tycker dock att den kom tillbaka väldigt tidigt? Eller ja, en månad tidigare än med Julia i alla fall.

 

Men jo, det jag skulle komma till var i alla fall att jag i morse kände mig totalt överkörd. Illamående, ont i magen och helt enkelt helt slut efter den långa natten! Med Julia och Henry liggandes i soffan så masade jag mig iväg till köket för att få i mig lite vatten och ett rån med smör på. Haha. Känner ni igen känslan då man mår sådär pyton och inte kan äta något med smak? Så mådde jag i alla fall. Dock kändes det bättre efter en macka och lite mjölk! Kan det ha berott på att jag förlorat mycket blod? Illamåendet, alltså. Jag har sedan innan väldigt lågt blodtryck och att förlora ytterligare blod kan väl knappast vara nyttigt?

 

 

Jösses vad jag babblar.

Fyramånaderskontroll stod på schemat under förmiddagen idag!

Igår blev lillkillen ytterligare en månad äldre och han skötte sig exemplariskt under undersökningen. Trots att han är förkyld och nyser, hostar och snorar sig igenom dagarna så var han ändå glad som en lärka! Underbaring. ♥

 

Skorv, hormonplitor och dylikt är numera som bortblåst. Pyttelite skorv finns ännu mitt på huvudet, men det är knappt märkbart och ingenting som jag gör något åt.

 

Längd: 68,2 cm
Vikt: 7940 gram
Huvudomfång: 44,2 cm

 

Följer fortfarande sin kurva alldeles perfekt. :}

Jag berättade för sköterskan att vi introducerat lite gröt och mangopuré. Hon tyckte också att vi kunde börja ge honom ett smakprov av vår egen mat. Doppa fingret och låta honom smaka för att han ska få uppleva en smaksensation! ;} Spännande! Gröten i alla fall, som var det absolut första han fick smaka på, var inget vidare om man ska tro på hans minspel, hihi. "Vad fan ger ni mig för SKIT?!", såg det ut som att han sa, haha. Han åt med andra ord inte särskilt mycket, men jag tror att mycket beror på konsistensen. Eller jag vet att det gör det. Efter att endast ha fått flytande föda i fyra månader är det klart att det är ovant att få något grötigt i munnen. Näst på tur stod mangopuré i alla fall, Julias favorit när hon var bäse. Det var något bättre, även om han inte direkt slukade det. Detta var i helgen, alltså för 3-4 dagar sedan. Idag fick han smaka ännu lite mer mango, och jisses! Supersmaskigt ju! :} Han blev riktigt arg när det tog slut. Vill inte ge honom för mycket ifall magen skulle balla ur.

 

Vi pratade även lite om hans tal. Eller kan man säga tal, såhär tidigt? Hans ljud, snarare! Han är inte lika pratglad som sin mor {hehe}, även om det ser ut som att han så gärna vill säga något när han har som roligast. Istället kommer det något annat lite kraxande ljud från honom, och man kan väl säga att han skrattar mer ögonen. De riktigt lyser! Han har börjat säga mycket "Ah" när han pratar med sina leksaker. Ah, Ah, Ah. Ganska snabbt.

 

Det är så spännande att se hur han utvecklas! Lika roligt med barn nr 2 som med barn nr 1!

 

 

Kikar in och säger hej! :}

 

Är mest aktiv på instagram nu för tiden, eftersom jag tyvärr inte tar mig tid till att sitta vid datorn. {Sen har David kommit in i ytterligare en period av serietittande så datorn är ständigt upptagen om kvällarna.. Och på dagarna har jag fullt upp med annat;}}

 

Just nu ligger det en bröddeg på jäsning - äntligen kom jag mig för att baka! Har levt på vitt bröd hur länge som helst nu vilket inte är särskilt bra i dessa gå-ner-i-vikt-tider.. Men! Jag är återigen nere på under 70 kg, jag får väl nöja mig så sålänge.

 

På tal om något annat så var skrivaren som vi köpte helt fantastiskt bra! Skriver ut tavlor för fulla muggar. Så himla roligt! Dessa kom upp på Julias vägg idag. Visst är det väl på tiden att tjejen lär sig alfabetet? ;} Räkna kan hon redan, men jag tyckte att dessa var så söta! :}

 

 

Egentligen hör väl inte kommande text in på kategorin "Henrys utveckling", men jag skriver det här ändå. Det är ju ändå ett stadie i hans liv. Han ammas inte längre! Buuhuu... Snyft! Lite separationsångest har jag allt, och känslorna är delade när jag lämnar honom ensam med David i flera timmar. Skönt, men konstigt!! {Stack iväg till Frida igårkväll och färgade håret till exempel..} Min lilla plutt.. Tycker ändå att jag har kämpat på bra med amningen, trots både sår och mjölkstockning. Men nu räcker inte mina små droppar länge. Nejnej! 135 ml var tredje timme ungefär, då är han nöjd. :} Ammade honom lika länge som jag ammade Julia, längre tid klarar inte mina bröst av uppenbarligen. Även om jag trodde det i början då det fanns hur mycket som helst! Men med en stor & hungrig grabb var det dock omöjligt att endast ge honom bröstmjölk.

 

Känns bra ändå! Jag gav honom det jag hade, haha. Och nu är det bara 2 veckor kvar till han kan börja med lite puréer! Vad roligt det ska bli! :}

 

 

Julia är så himla rolig att lyssna på ibland! Det hörs att hon är en riktig västgöte! ;} Just nu säger hon "vet dööh" efter alla meningar. "Den ska ju vara där vet döh!" till exempel. Riktigt bonnigt, haha! Hon har också börjat lägga till ordet "faktiskt" väldigt mycket. "Ja, det var det faktiskt!" brukar hon svara om man frågar henne något som stämmer. Ett tag var det mycket "du veeet", men det har bytts ut mot det förstnämnda istället, haha.

 

"I alla fall", används också flitigt! Låter väl mer som "iajjafajj", men det låtert ju så sött, hihi. "Vi kan väl göra så här i alla fall?". Jämt, säger hon det!

 

Hon har alltid använt många ord i sina meningar, vilket är väldigt roligt! Ibland kan det ta lite tid bara eftersom det är mycket som ska sägas. Särskilt ifall hon råkar säga ett ord felaktigt. Då säger hon gärna om hela meningen igen så att allt ska bli rätt. Vissa ord kan hon böja, som till exempel ordet äldre. Däremot säger hon ofta gådde... Gick heter det. GICK. Men nej, jag orkar inte hålla på att rätta henne hela tiden. Ibland kan jag göra det, men skulle jag hålla på och rätta henne varenda gång det sker så tror jag att hon skulle bli tokig. Det är väl inget roligt att höra att man säger fel hela tiden? Det kommer nog med tiden. :}

 

Jag vet inte om jag har skrivit så mycket om det, men nu under sommaren så har Julia funderat mycket på det här med döden. Nästan dagligen pratar hon om hur det är när man är död, att man träffar alla igen som redan har dött och att man blir frisk igen {om man har varit sjuk}. Hon har kommit på att hon minsann aldrig vill bli gammal, för då är man "nära döden". Hon brukar visa med armarna brett isär att det är "såhäääääääär" lång tid kvar till hon blir gammal. I början förstod hon inte alls vad döden innebar {konstigt.. hon är ju faktiskt bara 3 bast} och trodde att man vaknade igen. Att man bara var död en liten stund. Nu tror jag däremot att hon förstår att kroppen inte vaknar upp igen. Sorgligt.

 

Jag har berättat att alla människor tror olika om vad som händer när man dör. Att vissa tror att man hamnar i himlen, medan andra tror att man lever igen fast i en annan kropp och någon annanstans. Det är så spännande att prata med henne! Med alla barn egentligen! De har så mycket tankar och frågor. Inte ens hälften av alla frågor har jag några kloka svar på.. Det är så att man känner sig lite dåligt påläst..

 

Varför vi är så insnörade på ämnet vet jag egentligen inte. Det var några dödsfall tidigare i år i vår släkt, men ingen som stod Julia särskilt nära {som tur var!}. Sedan dog min kanin förra våren, men det tror jag inte att hon minns så mycket av. Däremot pratar hon mycket om Davids mammas katt Egon, eftersom han också dog för en tid sedan. Även det väldigt längesen egentligen, och som hon inte borde minnas. Men hon pratar ofta om Egon och att han sitter uppe i himlen och blåser omkring på molnen.

 

Julias minne och alla hennes sinnen är egentligen helt otroliga! Hennes syn skulle jag gärna betala några tusenlappar för att få. Även minnet! Hon kan helt plötsligt börja prata om något som hände förra året, eller om något som hon snappade upp när några pratade för länge sedan. Ibland får man tänka efter ordentligt när hon frågar om något.. men sedan slår det en att jodå! Det där hände ju faktiskt FÖR ETT HALVÅR SEDAN! :O

 

Okej, nu är hösten officiellt här. Det är dags att släppa gamla, dåliga vanor och ta sig an lite nya utmaningar! När jag vaknade i morse tänkte jag följande: lchf eller gi? Det är i alla fall det jag har läst att folk går ner mest i vikt av. Efter att ha läst på lite olika hemsidor om recept och info om dieterna så kände jag att näe, ingen av de här dieterna passar mig. Jag vill varken proppa i mig en massa fett i form av grädde, eller äta ett bröd så grovt att jag knappt kan svälja det. Så äckligt.. Hittade däremot ett smarrigt recept på fiberhavregrynsgröt med banan som jag tänkte testa som frukost denna morgon! Det låter ju i alla fall nyttigt. ;}

 

Jag väger in mig på 70,2 kg idag {mer än för några veckor sedan..alltså har jag redan gått ner alla gravidkilon men gått upp igen pga. dåliga matvanor}. Okej, det är illa, men det är ingenting som inte kan förändras! Jag har ingen målvikt {faktiskt!}, men med tanke på min längd {1.64} så antar jag att jag inte behöver väga så mycket mer än 60 kg. 65 kanske, beroende på muskler.

 

När jag stod framför spegeln för en stund sedan såg jag en tjej med en oerhört taskig hållning. Något att räkna med när man bär på barn hela dagarna, men det ser ju förskräckligt ut! Jag är bara 22 år gammal. Med tanke på mitt immunförsvar {och hållning!} skulle man kunna tro att jag är 92 år. Varje morgon känner jag någon ny "krämpa". Är det inte förkylning så är det mjölkstockning, urinvägsinfektion, ont i ryggen, ont i halsen you name it. Såfort Julia åker på något så vet jag vad som väntar inom ett par dagar. I tisdags blev hon dålig. Jag åkte på samma skit i fredags! Är fortfarande inte helt bra..  Bara en tidsfråga.. Det är så fruktansvärt tråkigt! Man orkar ju ingenting om kroppen ständigt är ur funktion.

 

Från och med nu gäller följande:

Inget godis

Ingen läsk

Inget fika

Äta lagom stora portioner

Äta mer frukt!

 

{Med undantag för dopet!}

 

Det tror jag att jag kan komma längre på än vad jag tror!

Nu känner jag mig redo! Vill & kan ha en sundare kropp som mår bra och ser snygg & fräsch ut. Målet är att folk på stan inte ska kunna se att jag är tvåbarnsmamma. ;}