Sista dagen i november månad är snart förbi!

 

Efter att ha vaknat tidigt i morse, stigit upp, gjort frukost och ätit den, borstat tänderna, gjort i ordning barn inför plåtande till julkort, förvandlat allrummet till en "fotostudio" genom att flytta på möbler och bära upp diverse pynt att ha som bakgrund på julkorten, försökt få griniga barna att se glada ut (är det bara mina barn som alltid är sura och ledsna när det vankas fotografering? Nästa år blir det banne mig en fotograf som får stå för julkorten! Jag blir bara förbannad.), fått ett hyfsat lyckat kort när båda barnen ser hyfsat glada ut, städat i ordning efter mig, fikat, sminkat mig, borstat tänderna igen, varit på Hem & Hobby och handlat fler julstjärnor, ljus, tallrikar, batterier, lampor, snöre och juldukar, åkt hem och gjort och beställt julkort, skrivit schema till dagis för december månad, åkt till mina föräldrar och fikat och fått en röd julmatta att ha i köket eftersom mamma hade tre stycken men bara behövde två, åkt hem igen och städat undan kattkissodören och skurat tvättstugan och dörrar, tvättat kläder, satt upp julpynt, tinat köttfärs i 16 minuter i micron för att sedan blanda den med diverse ingredienser och rullat det till köttbullar, skalat potatis och morötter som skulle kokas, gjort brunsås, ätit det, diskat, skrivit ut papper till praktiken i morgon, försökt lägga Henry men eftersom Julia spelade tv-spel under tiden med alldeles för högt ljud så att Henry inte kunde somna fick jag gå ut och sänka ljudet, gått in till Henry igen och satt mig i den lilla fåtöljen och hållit hans hand tills han äntligen somnade, så sitter jag nu här!

 

Och ja, det var väl min dag i stora drag.
Nu ska jag fortsätta med min skrivuppgift i Vårdandets etik eftersom jag måste lämna tillbaka de flesta böckerna till bibblan i morgon. Aj aj..

 

Jag förstår inte hur jag kan ha ett lågt blodtryck?

Kram.

En början till julstämning börjar infinna sig i vårt hus. Det blir den första julen i huset och paniken börjar komma lite smått då det inte känns som att vårt pynt kommer räcka till. Vilket det säkert kommer göra, i alla fall i tomteväg. Men jag är osäker på om vi har stjärnor och stakar så det räcker. Såg ett hus längre upp på gatan som hade det SÅ fint i både fönster och trädgård, jag ligger visst efter... En STOR stjärna i allrumsfönstret hade de vilket även jag tänkte ha, samt en ljusslinga på balkongen. Vi har kvar en från lägenheten tror jag! :) Då allt julpynt är på vinden så tänkte vi hämta ner det till helgen! Gardiner har redan kommit upp i köket, men det ska även bytas i vardagsrummet. Igår smet jag faktiskt ut i skogen och bad titt och tätt om ursäkt då jag haffade åt mig både mossa och en liten gran. Jag sa verkligen förlåt till skogen?! Känner mig faktiskt mer tjuvaktig när jag drar bort saker från skogen än om jag råkar få med mig en tröja från en butik.. Känns inte lika taskigt mot moder jord. ;)  

Idag har Julia varit hemma från dagis då hon hostar och är snuvig, Henry har alltså varit där ensam! Ska bli spännande att se hur det har gått.. Han var allt lite ledsen när jag lämnade honom i morse. :/ Jag och Julia har haft mysigt i alla fall och lekt med hennes leksaker. Dessutom har jag bytt sängkläder i båda barnens sängar. Lite nytta med nöje måste man ju få till! Känns alltid så fräscht efteråt! Snart är det dags för Julia att få en större säng och ett större täcke! Hon har fortfarande sitt bebistäcke, haha! Men det räcker faktiskt, hon är inte för lång för det. Men det känns som att det borde vara dags att byta ändå. ;) 

Nu är det tid att hämta hem Henry! :) 

Kram på er! 

 

Först fick vi dela in oss tre och tre och öva på att mata varandra, samt borsta tänderna på varandra. Jag tycker att det är skitsvårt att vara seriös, och det blir väl tyvärr mest så att man skrattar bort det. Men med det sagt så behöver det inte bli fel! ;} Det är himla nyttigt det där i alla fall, och framför allt när man får testa på att själv vara patient!

 

Senare under dagen fick vi även prova på något som jag både varit nervös för men också längtat efter. Venprov! Det var lika kul som jag hade trott, men det skrämmer mig lite att jag möjligen kan få prova på det på en riktig arm redan nästa vecka när jag har praktik igen! Det var jag inte om jag är riktigt redo för än. Men på en gummiarm gick det vägen {eller vad den nu var gjord av}. Många olika steg var det att hålla ordning på, men så länge det är roligt så ska det väl inte vara några problem! :}

 

Jag vet ärligt talat inte när jag ska in till skolan igen nästa gång. Resten av den här veckan är det självstudier, och nästa vecka ska jag vara på et äldreboende här i staden. Skönt att slippa pendla! :} 9 december är nog nästa gång skulle jag tro. Känns som en evighet, trots att det är ganska snart..

 En bild på vardagsrummet i dagsljus, det är inte ofta det händer nu för tiden. Mera sol! Vad tror ni om ett nytt golv och lite ny färg på väggarna? Har dock inte alls bestämt oss för vilken färg vi ska ha på golvet.. Mörkt eller ljust, eller mitt emellan!? ;}

 

Hej i kylan!

Brrr vad det har gått och blivit kallt! Under gårdagen åkte jag och min mamma till Göteborg för att shoppa och mysa, vilket har blivit lite av en tradition att göra såhär i slutet av november. Riktigt mysigt med allt julpynt som har kommit fram. Den tunna skinnjackan som var så himla behaglig här hemma i varma Hjo, blev alldeles för kall i Göteborg så det hela började med att skaffa sig en ny jacka! :) Den fina svarta dunjackan som jag hade gick ju tyvärr sönder för några veckor sedan.. 

Skönt med en ny jacka ändå! 399:- på H&M, känner mig riktigt nöjd! Bilden tog jag när mamma provade kläder i provhytten framför, haha. 

Annars blev det lite annat smått och gott handlat också. En kalender till Julia från Panduro med olika pärlplattor att lägga varje dag fram till jul. Det kan nog bli en hit! En gosig tröja till mig, blåa (!) strumpbyxor och fina julkläder till barnen. Snart dags att ta julkort också! Mycket ska man hinna med. :') 

Vi både åt och fikade där nere, flera gånger! Tog tåget dit & tillbaka, riktigt smidigt. 

Idag har vi hållit oss på hemmaplan och varit ute i kylan och fixat i landet. Grävt bort en stor del av alla gamla växter sedan i somras. Vilken tid det tar! Turligt nog är jorden väldigt mjuk vilket underlättar när man kommer där med spaden. 

En före- och efterbild (än så länge) 

Men vad tänkte de förra ägarna med egentligen..? Det är ju galet stort! Tanken är att så mer gräs för att utöka gräsmattan, samt sätta dit några pallkragar så att vi fortfarande kan så viss saker! :) Det är ju så härligt och gott med egenodlat! 

Hej så länge!

Häromdagen nämnde ju jag att jag var i renoverartagen! För tillfället googlat jag för fullt på tapeter till flickrum. Tror jag har hittat den perfekta nu! Vad tror ni om den här? ↓ Är den inte LJUVLIG?

 

 

När vi har haft tentor så kommer alltid beskedet först till vår studentportal så att vi där kan se vad vi fått för betyg { U, G, VG}. Själva poängen kommer på mailen något senare. Igår såg jag att jag hade fått ett mail, och vilken chock! 27,5 poäng behövdes det för att bli godkänd. När jag här hemma räknade på det så fick jag det till att jag möjligen kunde komma upp i 31 poäng. Möjligen.. Men hepp! 37,5 poäng hade jag minsann skrapat ihop! Och man behövde 37 poäng för att få VG! Woooow, då var jag ju nära VG till och med. Men det krävdes ju också ett antal VG-poäng, och det hade jag tydligen inte klarat av. Piss. Men äh, jag är lika glad ändå! Godkänd på alla höstens tentor {okej, det lät som vi har haft många, men 3 st har vi haft}. Nu har jag endast en uppgift kvar innan jul, kämpa på! Jag känner mig oövervinnerlig, haha. Så stolt över mig själv! 

 

Lite svårt känns det nu faktiskt, gällande skolan. Från att ha haft tre tentor väldigt tätt inpå varandra, och suttit fastsklistrad vid böckerna i stort sett hela dagarna i flera veckor {tro mig, jag klagade BIG TIME på ena kursen i kursutvärderingen..} till att nu känna mig ganska anslappnad då det är långt över 1 månad kvar till de andra tentorna äger rum. På något sätt känns det för tidigt för att börja läsa på redan nu, då jag med all säkerhet kommer glömma bort allt till den 9 januari. Men så är säkert inte fallet. Det bästa är väl såklart att börja redan nu. Lite i taget, och hela tiden läsa om och om igen.

Då jag fick VG i kursen Omvårdnad - ämne och profession, och jag kan se en stor likhet mellan den kursen och den nya kursen Vårdandets etik, så tänker jag självklart sikta in mig på samma betyg! Eftersom jag aldrig någonsin kommer nå höga betyg i anatomi och fysiologi :')

Nog skrivet om skolan, jag förstår om det inte är så roligt för er att läsa om det.
Idag är båda barnen på dagis igen, och det känns som om det var en evighets sedan som Henry var där. Han har varit så febrig och förkyld alldeles för länge nu. Hoppas att det går bra i alla fall. Han är ju väldigt pigg på hemmaplan och också väldigt arg över att få vara hemma och inte gå ut. Vid 17-tiden vill han alltid gå ut! Han hämtar sina skor och sin jacka och ska gå ut i det mörka, kalla, blöta och blåsiga vädret. Vilket inte jag vill. Alls.

 

Efter dagislämnandet besökte jag MVC en snabbis och det besöket gick lika bra som jag hoppades på. Skönt! Ny personal nu sedan sist jag besökte stället, hmm. Men det fick väl gå!

Nu ska jag påbörja en skrivuppgift som jag sett att många andra i klassen börjat med, men inte jag.. Den 12/12 ska den vara inlämnad!

 

Puss och kram

Hej på er i kylan!

 

Det blir nog allt till att ta fram den stora vinterjackan i morgon. Satan vad kallt det är när det blåser!
Idag hade jag föreläsningar vilka var både spännande och tröttsamma. Så mycket information, så komprimerat! Det handlade om cirkulationssystemet, det vill säga hjärtat med dess förmak och kammare, vener och artärer. Vi pratade också lite om EKG eftersom vi i morgon ska öva på det uppe på KTC. Det ska bli roligt! Jag har gjort EKG en gång innan på min VFU för ett antal veckor senda, men jag kan inte direkt kalla mig fullärd, haha.

 

Inatt hade jag en dröm som delvis handlade om skolan. Eller ja - jag drömde om mitt liv så som det ser ut nu. Att jag bor här i mitt hus med min familj och läser på högskola. Dock, var jag i drömmen sjuk. Dödligt sjuk i cancer. Jag hade bara några dagar kvar att leva och jag var helt förstörd. Jag minns att jag i drömmen tänkte på att vi i skolan hade pratat om att man lätt inbillar sig att man är sjuk när man håller på att läsa så mycket om sjukdomar, och att det kanske trots allt inte var sant? Kanske skulla jag klara mig.. Jag ville inget hellre! Det var en fruktansvärd dröm. Tanken på att det för vissa människor är verklighet är ruskigt skrämmande. När jag vaknade i morse var jag galet tacksam för att jag befinner mig här och nu, frisk och kry. Aldrig känt mig så frisk. Förra hösten är som en dimma då jag ständigt var yr, kallsvettades och var allmänt konstig, trots läkarundersökningar som visade på att allt var normalt. Mysko.. Men nu är jag i alla fall "normal" och kan göra normala saker utan att svimma. Det tackar jag för.

 

När jag kom hem från skolan vid 16:00 lagade jag lasagnette till familjen, och när alla ätit så mycket de orkade så blev det pyssel för min del. Har sett att väldigt många har gjort så söta små granar av gamla böcker, så det var jag ju självklart tvungen att testa! Väldigt enkelt faktiskt. Om än lite jobbigt för fingrarna efter ett tag. Här är resultatet, jag ska bara skaffa en liten stjärna till toppen! Jag sprang in på en second hand här i staden där man kunde köpa 3 böcker för ynka 10 spänn. Hah! Har gjort två stycken än så länge. :} Bra julpynt sen!

 

 Och den står på det färdiga linneskåpet! Det blev SÅ bra! :}

Okej, jag skäms.

 

Jag har haft en känsla i kroppen hela dagen idag. Som om jag har glömt något. Är det någons namnsdag? Någon som fyller år? Vore ju pinsamt att glömma bort en födelsedag! Det slog mig dock alldeles nyss, när jag nattade barnen. Idag blir Henry 1 ½ år! Hur kan man missa en sådan sak? I ärlighetens namn är jag inte så jättebra på att komma ihåg hur många månader gammal Henry är längre. Det försvann när han fyllde 1 och blev inte riktigt lika roligt längre.. Nu säger jag bara att han är 1. Men 1 ½ är väl ändå ganska speciellt?! Fy skäms på mig! Men jag hoppas att han har haft en bra dag i alla fall, trots sin förkylning. ♥

 

För ett år sedan såg Henry ut såhär:

 Alltså åååh! Sötaste lilla pojken!! Så go och mysig!

 

Jag har tyvärr ingen dagsfärsk bild, men såhär såg han ut förra helgen och det borde väl inte vara någon större skillnad. ;} Sandig runt munnen är han också, efter att ha stått på näsan minuten innan.

Är så otroligt glad och tacksam för allt jag får och har fått vara med om. Hur allting, på gott och ont, påverkat mig och fått mig att utvecklas. Har suttit en bra stund och tittat igenom gamla bilder från när jag gick på gymnasiet. Första tanken som slår mig är att OJ, vad jag måste ha förändrats sedan dess. Framför allt utseendemässigt.. Plus ca 10 kg och ett något mognare ansikte möjligtvis. Något mer rynkig också antar jag, men det hör väl till.

 

Vad lätt livet måste ha varit på den tiden kan jag tänka nu, då man inte behövde ta hand om någon mer än sig själv. Samtidigt kanske det var den mest "mentalt" jobbiga perioden i mitt liv. Mycket känslor att på något sätt fajtas med. Pojkvänner, vänner och byte av gymnasielinje inte bara en utan två gånger. Bara det att jag blev oplanerat gravid som 18-åring, och att där och då bestämma mig för att behålla barnet som så många andra tyckte att jag skulle "vänta med", och "skaffa senare", det kan ju också ses som något av en pärs. Det är jag otroligt glad för att jag stod emot idag. Jag kan inte tänka mig att det hade gått hälften så bra för mig annars, och jag hade nog absolut inte suttit här som husägare och sjuksköterskestudent idag om det inte varit för att en liten, liten tjej ville komma till världen när hennes mamma var nyss fyllda 19 år. 

 

Det var ändå en ganska härlig tid på många sätt. Mycket fjortisbilder framför allt, haha! Men frågan är om jag verkligen har förändrats så mycket egentligen..? Jag är ju av den sorten att jag inte tror på att människor "totalförändras". Innerst inne så är man ändå samma person som för 5, 10, eller 30 år sedan, om än med mer erfarenhet och kunskap än tidigare. Vissa pratar om att saker de gjort för si och så många år sedan aldrig skulle falla dem in att göra igen, men hey, det är jag inte helt säker på. Bakom den här tvåbarnsmammafasaden så är jag ändå samma gamla knasiga Melinda som inte alltid tänker så efter så noga innan jag gör något. ;} Vilket har sina nackdelar - och fördelar!

 

Vilket flummigt inlägg. Men det var så många tankar som svämmade över mig när jag såg alla gamla bilder. Jag blev visst lite nostalgisk. Om mindre än 3 månader fyller jag 24. Tonårstiden har passerat - med råge. Haha. Men jag säger som jag sa för några år sedan och som jag verkligen menar: jag ser fram emot vad livet har för utmaningar och planer framöver! :} Jag tror inte att allt är förutbestämt, utan att vi har vår egna vilja givetvis. Men jag tror samtidigt att vi är här för att lära oss saker och hela tiden utvecklas. Jag kan redan känna att jag utvecklats bara sedan i somras nu när jag läser så mycket om människan. Väldigt spännande!

 

Allt som sker har en mening, det är jag säker på. Alla saker, stora som små, får oss att lära oss något. Jag vågar lova att t ex olyckan med hästen förra veckan hände av en anledning. Och hade det inte hänt hade jag skadat mig på ett annat sätt! {Jag är väldigt inne i andligheten i skolan nu.. existentiella frågor ni vet, det är därför jag babblar på så inni..} Det är precis som man kan läsa om folk som råkar ut får olyckor och omkommer. Det var meningen att de personerna skulle lämna jordelivet då, oavsett ålder. Hade de inte blivit påkörda så hade de råkat ut för något annat.. Det är ju hemskt tragiskt när unga dör, och enligt mig riktigt orättvist. Men jag tror ändå på något sätt att det är meningen. Jag har läst i en bok skriven av ett medium att alla människor har olika bakgrunder med sig in i detta liv. Vissa själar är mogna och har levt många, många liv innan. Några själar är alldeles nyfödda och inte särskilt mogna. Dessa omogna själar behöver ett längre liv så att de hinner lära sig mycket. De vars själar redan är väldigt mogna och kunniga kanske bara har några få saker kvar att lära sig, och det kan de lära sig på bara några få år.

 

Låter det här helt sjukt?
Jag tycker faktiskt inte det. I min hjärna låter det ganska logiskt. Men jag har full förståelse för om vissa inte håller med mig.

 

Nu måste jag lägga mig.
I morgon har jag ett seminarie som handlar om etiska principer och etiska patientperspektiv. Det handlar bland annat om en 8-årig flicka som dör i cancer. Hemskt. Orättvist. Jag grät när jag såg filmen där hon sakta somnade in med sin ledsna pappa sittande bredvid sängen. Svårt att hålla tillbaka tårarna i ett sådant ögonblick.

 

God natt!

I morse möttes vi av ett snöblandat regn, med andra ord SLASK. Fy tusan vad trist. Kallt och blött - ingen bra kombination! I ett hus längre ner på gatan så håller grävmaskiner och traktorer på för fullt. Hela framsidan av trädgården har grävts bort och Henry är väldigt nyfiken på de där maskinerna. Jag med för att vara helt ärlig. Eller ja, inte på maskinerna utan mer vad det är som händer. Därför var jag tvungen att gå bort och fråga, haha. Tydligen ska där blir ett helt nytt staket, en ny gräsmatta och nya rabatter. Härligt för husägaren med nytt och fräscht! Kanske inte lika härligt för gubbarna som är ute och jobbar med det i det här vädret..? Men kämpa på. Fortsätt gärna här sen! ;}

 

Idag är det torsdag och jag har självstudier. Båda barnen är hemma med mig och det är lugnt och skönt. Henry har efter en rad protester äntligen somnat i sin säng för lite eftermiddagsvila. Tidigare idag var vi nere på öppna förskolan och lekte av oss lite. Jag tyckte att det var en bra idé att kombinera lek med att även kunna äta lunch där nere. Eftersom jag fått en släng av hjärnskakning så ska jag helst ta det väldigt lugnt.

 

Hjärnskakning tänker ni? Japp. Hade oturen i söndags att ramla av en häst och slå i huvudet med en smäll, trots att jag självklart använde hjälm. Blev rejält mörbultad och ser väl inte sådär jättefräsch ut på de nedre delarna av ryggen och på rumpan. Blåmärken och rivsår som har börjat klia. Fick en rejäl huvudvärk på söndagen, samt illamående, men tänkte inte så mycket mer på det då jag mer var tacksam för att inga ben verkade vara brutna. Huvudvärken försvann under måndagen och då kände jag bara av att det ömmade i svanken. Under tisdagen kom huvudvärken tillbaka värre än någonsin, och även igår (onsdag) hade jag ont. Kändes som en bihåleinflammation när jag böjde mig neråt, vilket inte är särskilt behagligt. Ringde därför 1177 och frågade om det kunde vara värt att åka och kolla upp sig. Fick som svar att om jag hade ringt redan i söndags så hade de larmat 112, men då det nu hade gått ett par dagar så bad de mig åka in till akuten för att bli röntgad. Hoppsan.. Då jag helst inte skulle köra bil så ställde min snälla svärmor upp och körde in mig. Hon var dessutom med mig hela dagen så att jag slapp vänta själv. För jäklar vilken tid det kan ta, även om det igår säkert gick snabbare än vad det brukar! Återigen är jag så sjukt NÖJD över den sjukvården vi har här i Sverige. Jag har aldrig blivit dåligt bemött eller behandlad, och jag kände att alla vi träffade brydde sig och tog det här på allvar. Även om jag till synes såg väldigt frisk ut. Hade till och med sminkat mig.

 

En ung, kvinnlig läkare undersökte mig och allt verkade fint. Förutom att det ibland rann vätska från näsan på mig. Därför gjordes en röntgen för att se om det kunde röra sig om en fraktur i skallen, och att det var likvor som rann ut.  Fyfan. Läskigt! Tack och lov var det ingen sådan, utan enbart en lättare hjärnskakning. Råden var att ta det lugnt, inte läsa för mycket och inte titta på tv för mycket.

 

Jag älskar att rida. Tycker att det är superroligt! Men efter att nu ha fått en hjärnskakning och tidigare brutit handleden, blivit sparkad på fotknölen, ramlat av så att jag tappat andan och blivit biten på flertalet ställen så känner jag att jag har fått nog. Det är nog inte meningen att jag ska hålla på med hästar uppenbarligen. Det är verkligen inte värt all den smärta som det har orsakat. Det är bättre att jag håller mig till mitt kära gym, för det känns inte riktigt lika riskabelt. ;}

Men på tal om något roligare så fick jag igår veta lite svar från mina tentor! Jag klarade av den första anatomitentan och fick på den G. Det var det eller underkänt som man kunde få, så det var ju skönt. Fick också reda på tentan som jag hade den 10/10 i Omvårdnad, och på den fick jag VG. Det var verkligen roligt! Antagligen den enda tentan som jag kommer att få VG på i den här utbildningen. Känns det som! ;}