1936,45 kr gick det på för 7 rullar. Hyfsat bra pris ändå!? :} Ska ge er en ledtråd till: rutigt och randigt blir det. HAH. Vilken blandning va! Men tror ändå att det kan bli riktigt bra. Nu ska bara nya sängbord inhandlas, men det tar vi när allting är färdigt. Nästa helg blir det inköp av golv. Shit, jag är så exalterad.

 

 

 

Den här söndagen har än så länge gått i städandets tecken. Jag tar tillbaka det där som jag skrev i ett tidigare inlägg - det där om att vårt hus är litet. Det är det inte när det kommer till att dammsuga det, haha. Tar ju hela förmiddagen att gå igenom bara undervåningen! Möjligen är jag lite för petig, men jag passar på att göra det ordentligt när jag ändå håller på! Man vet aldrig när det händer nästa gång, haha! ;} Nu har jag i alla fall fått motion så att det räcker för idag.

 

Igårkväll, lördag som det var, så satt jag i min ensamhet uppe i soffan i allrummet och läste Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Inget som jag hade gjort om jag inte var tvungen på grund av att vi har seminarium i morgon om det, men det var stundtals ganska intressant. Så intressant att jag behövde skriva av mig inne på en Facebookgrupp. Det handlade givetvis om rökning, och det var rökning gällande gravida och mammor som fick mig att reagera. Så otroligt onödigt att röka när det medför sådana risker. Just så. Risker.

 

Långt ifrån alla barn som föds där mammorna har rökt under graviditeten blir ju sjuka, men de kan bli det. Och det kan de givetvis bli av andra orsaker också, självklart. Men! När det är så utstuderat att rökning skadar så förstår jag inte för mitt liv att folk inte slutar!? Ännu mindre förstår jag de som slutar under graviditeten för att sedan BÖRJA igen när barnet är fött. Det är galet! Jag vet inte hur jag som blivande sjuksköterska ska tackla sådana här fall, men jag antar väl att jag snällt får hålla mina åsikter för mig själv. Det är svårt att avsluta ett beroende, vilket jag har full förståelse för då jag har varit beroende av socker. Men herregud. Jag har slutat. Man måste våga ta kontroll över sin hjärna. Annars hade jag rullat fram nu.

 

Dessutom läste jag om snus och hur det påverkar kroppen {David (sambon) snusar ju}. Det förkortar tydligen livet med ett par år, samt att risken för cancer i bukspottkörteln ökar även om det är en ovanlig sjukdom. Dessutom har man lättare för att dö om man snusar och får en stroke eller en hjärtinfarkt. Med andra ord har man större chanser för överlednad om man inte snusar. Det känns ju bra.. Men han menar på att "något gött måste man ju få ha".. vilket jag antar att många andra också tänker. ;}

 

Jag försöker bli bättre på att sätta mig in i andras åsikter, vilket kan vara fördelaktigt i många fall. Något som jag reagerade på i skolan häromdagen var att det hela tiden talas om "leva längre". Man lever längre om man äter nyttigt. Man lever längre om man inte röker osv. Men.. Har de tänkt på att alla människor kanske inte VILL leva längre? Alla kanske inte vill leva hälsosamt {i mångas (även mina) ögon tråkigt} bara för att bli gammal. Uppenbarligen vill inte alla leva ett hälsosamt och långt liv. Men tilläggas bör att det mesta handlar om pengar. Allt är så DYRT inom hälso- och sjukvården. Visste ni att de lägger 434 miljoner kronor på kvalificerat rådgivande samtal, kompletterat med läkemedel varje ÅR, på att få människor att sluta röka. Haha :') De pengarna kunde ju ha gått till något annat.. Kan man tycka! 

 

Ha en fin söndag! :} 
Och hoppas att ingen hatar mig efter att ha lättat på mina åsikter. Skriv gärna era åsikter också, om ni har några. :}

Det kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag någonsin skulle kunna få på ett prov på en högskola. Men yes! Det fick jag. Ett hyfsat litet prov i och för sig, med endast 22 poäng som max, men ändå! Jag satte det! Är det något jag har lätt för så är det ord/namn, och det framgick ju nu, roligt nog. Provet handlade alltså om anatomiska strukturer på bland annat könsorganen (hehe), magtarmkanalen, njurarna och lungorna. Det här lever jag länge på efter att ha vabbat större delen av veckan med en sjuk liten Henry som hade ett alldeles för högt CRP på sjukhuset i onsdags.

 

Kåvepenin blev resultatet - i inte mindre än 10 dagar! Det är riktigt hemskt. Läkaren kunde inte se vad som var fel på honom, då öron, hals och allt annat såg väldigt bra ut. Endast skyhög feber och ett högt CRP som sagt. Möjligen misstänkte de en lunginflammation, eller en kommande sådan. Därför blev kåvepenin utskrivet för att motverka detta. Han tycker in om det alls, bör tilläggas! Har ni några bra tips på hur man får i en lite kille en väldigt snuskig medicin? Här hemma kör vi med "hålla fast i knät och spruta in medicinen långt in i munnen så att han tvingas svälja det", men oftast läcker det ut lite då han inte vill svälja det. Febern har för övrigt gått ner - om än försvunnit helt. Har faktiskt inte tittat efter på ett tag men nu är han som han brukar och vill inget hellre än att lyssna på "siik" (musik) och dansa runt, runt, runt med helst hela familjen samlad i en ring. Lille myskillen! ♥

Glömde ju förresten att visa hur allrummet blev med den nya soffan!
Såhär ↓


Vi är helt förälskade. Det är ju så mycket mysigare att sitta på övervåningen, i värmen, och titta på tv och ha närmare till barnen som har sina sovrum här. Och storleken är ju också jättebra. Den där nere är ju bara onödigt stor, hehe. Här har vi balkong däremot, men dörren syns dock inte på bild. Den är precis till vänster om fönstren. Återigen snedvägg.. Kanske får det bli en fondvägg här? :} Någon gång i framtiden alltså!

 

God kväll!

 

De två sista inlämningsuppgifterna för den här terminen är inlämnade och termin 2 av sjuksköterskeprogrammet påbörjas på tisdag den 20 januari. Då börjar vi läsa en kurs till 100 % som heter Hälsa och ohälsa utifrån ett folkhälsovetenskapligt perspektiv. Det ska bli skönt att läsa den kursen och enbart den fram till slutet av mars, då det räcker med att fokusera på den. Det ingår även en del praktik, vilket blir spännande! Roligt att komma ut - javisst - men jag ogillar att det blir som hela arbetsdagar så att barnen blir påverkade av det med långa dagisdagar. :/ Jag hoppas att det löser sig! Turligt nog har de Henrys farfar som ställer upp och hämtar om dagarna blir för långa, vilket kan vara skönt för dem! :}

 

Sitter inne med världens träningsvärk då jag var med sambon och hans bror på gymmet igår. Tyvärr körde jag inte lika mycket cardio som jag borde, men desto mer styrkeövningar! Det är ju så mycket roligare. Vågen går fortfarande neråt, och jag tror inte att det är så himla omöjligt att jag når mitt mål på -3,1 kg till den 1 februari. Har bara 0,8 kg kvar! (Ändå har jag mumsat i mig godsaker i form av nyttiga chokladbollar, skinka och melon, bröd och pasta till förbannelse.) Men vad gör det när det inte sätter sig! :}

Vi har för övrigt köpt oss ytterligare en soffa. Nu har vi ett vardagsrum även på övervåningen och det blev så mysigt. Rummet fick en helt ny känsla, och är inte alls lika tomt som det tidigare kändes. Problemet nu är att vi har en möbel för mycket här uppe, och vi har ingen plats över i något av rummen i det här lilla huset. För det är just vad det är. Det är litet! Pyttigt! Jag som vill ha så många barn.. Det får inte plats! Möjligheten finns ju alltid att sätta upp väggar och förlora det här härliga "allrummet" här uppe, samt att man kan dela upp vardagsrummet/matsalen och möjligen göra ett rum där, men då blir det ju trångt.Haha, listan kan göras lång..

 

Nog babblat! I morgon i dagsljus tänkte jag ta en bild på det här "nya" vardagsrummet eller allrummet som vi annars kallar det. Lite tavlor ska få komma upp på väggen också, och möjligen en tavellist för det har vi några stycken som ligger i garderoberna och väntar.

 

Ha en fin kväll!
Puss på er

 

Igår var vi på BVC för Henrys försenade 1 ½ årskontroll. Egentligen hade han en tid för detta redan i november när han faktiskt var 18 månader, men pga. sjukdom ville jag inte att han skulle ta MPR-sprutan då så vi har ställt in det både en och två gånger. Men nu var det äntligen dags, och även Julia fick haka på då de kom direkt från dagis. Hon ville först inte följa med eftersom hon inte ville höra honom bli ledsen, men hon hade tyvärr inget val.. Först hann vi leka lite i lek/väntrummet innan det blev vår tur. Henry var lite nervös men skötte sig fint ändå. Han fick bygga ett litet torn av klossar, och sen pratade vi (mest om mig och min utbildning faktiskt..) om hur han sover, äter och ja, det vanliga ni vet!

 

Vågen visade på 13 260 gram och mätstickan visade 87 cm lång. Huvudomfånget låg på 50,8 cm. Han följde sin kurva perfekt och ligger ett snäpp över medel på samtliga värden. Känns som att mina barn är väldigt stora (även Julia är ganska lång för sin ålder), vilket för mig är märkligt då båda mina barn har korta föräldrar. Dels jag, som bara är 163 cm lång, David är runt 175 cm och Julias pappa är också något liknande. Men vem vet! Det kan ju stanna av sen i skolåldern. Jag fick ju lära mig i skolan i höstas att kommer man tidigt in i puberteten så blir man som regel "en liten vuxen". Stämmer in på de som jag känner. ;} David t ex. Tidigt in i puberteten men sedan växte han inte mer än det. Och samma gäller för mig. 13 år var jag, och min kropp ser likadan ut idag! :} Ibland använder jag tröjor som jag har haft på mig i skolkatalogen. :O Dock sitter de lite mer tajt över magen..

 

Pappa och min bror däremot! Sena som bara den! Inte förrän i 15-16 års åldern började de växa och idag är de riktigt långa. Över 180 cm i alla fall! :}

 

Hur som helst. Jag tappar tråden här.

 

Han fick ett stick i vänster lår och skrek till eftersom det gjorde ont att få den. Skrek i någon minut men sen var det bra. Och har ingenting sagt efter det, inte ens pillat på plåstret! Jag levde i tron om att den sprutan gav feber samma kväll, men så var det tydligen inte. Skulle han bli sjuk {som inte var så troligt, men så säger de ju alltid och sen blir barnen sjuka ändå..} så kommer det tidigast 5 dagar efter att sprutan tagits. Då hinner jag med andra ord med min tenta på fredag utan en massa sjukdomar på det, förhoppningsvis! :}

 

Ny tid blir det när han är 2 ½ år. Jag hinner inte med! Min stora lilla pojke! :O Och Julia fyller snart 5. Nej, nu svimmar jag,