Okej, här ser ni en snart 24-årig tvåbarnsmamma som {som sagt!} har som nyårslöfte att inte äta skräp.
Många gånger har jag hatat min kropp eftersom jag tyckt att den ser äcklig ut. Alldeles för mycket häng, både här och där. Men! Jag har faktiskt börjat tänka om. Jag försöker mer och mer att börja älska min kropp, och älska mig själv för den jag är. Jag har så många gånger fått idéer om vad jag vill göra {gå ner i vikt, bygga muskler, eller helt andra saker som jag har fått för mig}, och jag har faktiskt insett att kroppen har svarat bra varenda gång. Sedan är det hjärnan och behovet utav socker som har tagit överhanden många gånger..

Men just själva kroppen och det som jag har velat få till har alltid fungerat. Och det älskar jag min kropp för. Dessutom älskar jag min kropp för att den har burit på två av de vackraste barnen i denna värld, och att den relativt smärtfritt har lyckats komma tillbaka till sitt ursprungsläge. {Ja, jag var ganska plufsig innan graviditeten med Julia..}

Jag minns så väl förra våren, när jag höll på med fitnessfighten ni vet! Jag såg vid något tillfälle en tjej som sprang som en idiot på löpbandet, och jag minns att jag tänkte att sådär vill jag också kunna göra. Jag vill ha den konditionen som krävs för det. Men det kändes väldigt, väldigt långt borta.. 

 

Men sagt och gjort! 1 månad senare var det jag som sprang som en idiot på det där bandet, och det kändes så jäkla bra, rent ut sagt. För att vara helt ärlig så tänkte jag på det där och då, och fick en liten tår i ögat när jag tänkte att yes, jag klarade det!! Känslan av att kunna öka tempot på vare sig det gäller crosstrainern eller löpbandet är en svårslagen känsla.

 

Det går långsamt fram, men ändå fram som man säger.

2,1 kg har försvunnit från kroppen på 14 dagar. 2,1 kg skit skulle jag tro. Det är en bra början, men jag har långt kvar till en trivselvikt. Ett alldeles för högt BMI, men egentligen: vem vet om det stämmer? Den där räknaren har ingen aning om hur mycket muskler som döljer sig i min kropp, haha. Näe, man ska väl egentligen inte stirra sig blind på vågen, det vet jag. Men åh, även siffror kan vara en svårslagen känsla ibland..

 

Just nu är jag inne i en period som får mig att vilja bygga upp my ass! En stor röv likt Kim Kardashian skulle jag inte tacka nej till {okej inte riktigt så stor..}, och jag ser en liten skillnad mot innan jag började göra en massa rumpövningar. Jag är på gång. Och inte en enda gång har jag fuskat med fika, godis eller läsk. Det är ju faktiskt inte så svårt när man får äta nästan allt annat!

 

Jag bakade till exempel "chokladbollar" häromdagen som jag mumsar i mig lite då och då. Gjorda på dadlar, kokosolja, kaffe, kakao och havregryn. Inte så äckligt som man kan tro! :} Funkar jättebra när suget efter något faller in! :}

 

Nog babblat om mig, men jag blir snart galen av att enbart tänka på aktionspotentialer, bildning av östradiol och tryck som påverkar glomerulusfiltrationen. Måste få tänka på NÅGOT annat. Men provet är i övermorgon.
Jag vill klara det.