Om ni undrar vad jag håller på med för tillfället så försöker jag överleva. Hörde av av klasskompis att en kompis till henne som läser terminen före oss hade kommit med det bäst tipset för den här terminen: ÖVERLEV! I'm trying.. Shit. För närvarande är jag ute på praktik vilket är riktigt roligt och lärorikt! Att väckarklockan är ställd på 05:15 behöver vi ju inte lägga någon större vikt vid.. ;) Men faktiskt så uppskattar jag att gå upp själv om mornarna och bara kunna ta det lugnt. David har fått lägga om sitt schema på jobbet och lämnar därmed barnen på dagis vid 06:45. Tidigt även för dem..

 

Henry har varit hemma en längre tid då han gått på antibiotika, dock är det färdigt nu och de vanliga rutinerna kan sättas in igen. Man trodde att han möjligtvis hade drabbats av borrelia (men jag tror inte det) vilket gjorde att man satte honom på Kåvepenin i tio (!) dagar, tre gånger om dagen. Det var hårda dagar med en viljestark kille som ICKE ville ha sin medicin. Men det gick! Tack och lov att vi har våra underbara släktingar som ställer upp i vått och torrt! Farmor och farfar har varit till stor hjälp i dessa "hårda tider". :)

 

Under kvällen har jag suttit med en av alla de miljontals uppgigfter som lärarna givit oss. Ibland funderar jag på om det verkligen kommer att gå, men när jag nu har fått komma ut på sjukhuset och se hur det är att jobba där, då känner jag återigen hopp! Det är otroligt roligt! Bara det att jag har lärt mig att höra blodtrycket ordentligt är ett hallelujamoment! Och att få gå iklädd pyjamasliknande kläder är bara så skönt!

 

Att sticka in nålar i folk trodde jag till en början att jag skulle ogilla. Men VAD ROLIGT DET ÄR! Det är absolut inte läskigt över huvudtaget! Kanske beror det på att jag är så "inne i momentet" att jag inte tänker på vad det är som händer, men roligt, det är det! Lite svårt att hitta bra kärl ibland, man får liksom "göra runt" där inne under huden för att hitta rätt. ;) Lite klurigt är det dock ibland när jag ska försöka leva efter skolans regler, när det i praktiken ser så olikt ut.. Jag fick lite menande blickar på mig när jag spritade en patient i 30 sek innan jag skulle sätta en PVK. Höhö, men gör jag inte så i skolan så blir jag inte godkänd. Övrig personal kanske spritar i 3 sekunder.. 

Ojoj, jag saknar verkligen bloggandet! Det vore ju skoj med lite bilder också kanske, men det får bli en annan gång! :)

 

Åter till skolarbetet! Än ser jag inte slutet..

Kram!

 

Ursäkta för skruttiga mobilbilder, telefonen börjar ge sig mer och mer så det är ju TUR att jag idag beställe en sprillans ny lur! Rosa/guld dessutom, kan inte bli annat än bra! :} Gud vad jag längtar! Flera hundra kr billigare blev det också med nytt abonnemang, sådant gillas!

 

Idag var det självstudier för min del då jag i sista stund beslöt mig för att strunta i föreläsningen gällande tumörsjukdomar som vi har tenta på i JANUARI. Att plugga på det som istället ska tentas av om EN vecka, ja det känns snäppet viktigare. Mitt i djupa ventromboser och anemi så ringer de från förskolan och säger att Henry är sig olik; vill varken äta eller leka. Det var ren tur att jag inte åkt in till Skövde utan kunde åka och hämta hem honom med en gång. Hoppas inte att förkylningen är påväg tillbaka, men jag tror inte det. Han sken upp när jag kom och har varit glad och lycklig sedan dess. En smörgås och varm choklad på fiket gjorde nog sitt! Nu sover han gott i sin vagn med favoritvovven.

 

Henry är så rolig gällande hundar. Om han får välja bland en massa gosedjur så ska det ALLTID vara hundar. Jag vet inte hur många han har.. Dock är han livrädd för riktiga hundar, och vill alltid bli buren när han ser någon. "Jädd hondaj. Hoppaj!" Rädd för hundar för att de hoppar upp på honom, med andra ord. Hihi, hans farmors lilla 1,1 kg vovve Elvira har visst skrämt honom när hon rest sig mot hans mage för att komma nära.

 

Igår var Julia med kören i kyrkan och sjöng för världens barn! Hur hon såg ut då kan ni se på översta bilden. Så fin! Hon var väldigt nervös innan och var nära på att balla ur, men hon tog ändå mod till sig att stå med där framme inför en fullsatt kyrka. Jag, Henry, mormor och morfar satt och tittade. David käkade pizza och låg hemma i soffan och slappade, haha. För en gång skull! ;)

 

Idag ska Julia följa med sin dagiskompis hem för andra gången. Hon har längtat i flera veckor och idag var alltså dagen här. Det skulle enligt henne bli världens bästa dag!

 

Och i morgon väntar Leos lekland.. Vilken tur mina barn har! Men inte tänker de på sin kära moder som har en stor tenta om en vecka.. ;) Jag får hoppas att karman rycker in och gör så att jag klarar tentan trots att jag prioriterar mina barn före plugget.. Hoppas!