För ett par veckor sedan besökte vi fantastiska Julia i Tidaholm (Memories by Julia) för lite nyfödd- och syskonfotografering - och titta på resultatet! Bättre än vad jag vågade hoppas på då man aldrig vet hur barn bestämmer sig för att agera, haha. Tidigare i höstas, i september närmare bestämt. träffade vi också Julia för lite gravidfotografering. Riktigt kul att återvända till samma fotograf för att få samma stil på bilderna. :) Visar de bilderna en annan dag!

 

Annars då? Malva har hunnit fylla 5 veckor och hon är verkligen en snäll bebis. Hur kan man ha en sådan tur att lyckas få 3 snälla bebisar? Hon gör endast ljud ifrån sig om hon är hungrig, annars är hon lugn och nöjd. Jag hade ju som mål att amma henne länge, minst ett halvår! Ville bevisa för mig själv att jag minsann kan amma längre än 3 månader, vilket jag gjorde med både Julia och Henry. Delammade skall tilläggas, då de båda fick ersättning samtidigt som amningen. Dock gick det inte så bra med mitt mål.. Jag helammade henne de första två veckorna. Verkligen helammade! Jag satt i soffan/sängen dygnet runt. Hon sög bra, men då hon var så liten orkade hon inte suga särskilt länge och somnade snabbt. Det resulterade i en viktnedgång. Hon vägde ju 3170 g vid födseln, gick ner till 3000 g vid återbesöket några dagar senare, och efter det gick hon ner ytterligare. 2895 vägde hon när BVC gjorde hembesök när Malva var 1 vecka och 5 dagar. Vilken käftsmäll! Där och då ville jag sjunka genom jorden för det kändes som att jag höll på att mörda mitt lilla barn. Så hemskt. Varför hade jag varit så bestämd med att absolut inte ge flaskan? Är det värt mitt barns hälsa bara för att JAG ska känna mig "duktig" och amma? Näe..  Jag skickade iväg David till ICA illa kvickt för att köpa ersättning. Han ville duscha och göra sig i ordning innan då han precis kommit hem från jobbet, men jag fick panik och tänkte att Malva DÖR ju om hon inte får mat NU. Uppenbarligen fick hon inte tillräckligt av mig.. :'( Nu var hon verkligen liten..

 

Jag som så gärna ville tro att amningen skulle räcka! Mjölk fanns det ju så att det räckte och blev över eftersom jag till och med fick pumpa mellan amningarna ibland. Riktigt gul och fet mjölk som jag hemskt nog HÄLLDE UT! Jag var nämligen rädd för att om Malva fick mat ur flaska skulle hon senare vägra bröstet eftersom det går trögare att få ut maten där.. Av erfarenhet vet jag att det kan bli så. Henry vägrade amningen när det bara kom någon droppe åt gången och ville ha ersättning istället!

 

På fredagen, när Malva var 5 dagar gammal, då känner jag hur mitt högra bröst börjar bli rejält hårt och ömt. Även något rött. Jag ringer till BB-vård i hemmet och ber om råd. Jag frågar om det kan vara mjölkstockning på gång, men får till svar att det är "extremt ovanligt" att få det under de två första veckorna. Det rör sig antagligen bara om "mjölkstinna" bröst, och det löser jag bäst genom att handmjölka - gärna i duschen där det är varmt. Att pumpa gör enbart så att ännu mer mjölk bildas, och då blir det en ond cirkel av det hela då bröstet aldrig kommer bli normalt igen.. Sagt och gjort. Hela den helgen står jag i duschen och handmjölkar så gott jag kan. Några små droppar rinner ut.. Fy satan vad ont jag har. Det högra bröstet (det vänsta är helt normalt) är alldeles knallrött och gör så ont att jag inte ens kan lyfta högerarmen. Konstigt nog gör det inte alls ont när Malva ammar från det, tack och lov. Men, bröstet blir inte bättre och på måndagen vaknar jag upp med 40 graders feber.

 

Varm och blöt och yr vaknade jag på måndagsmorgonen, ensam vuxen med tre barn som skulle tas om hand. 39,9 visade febertermometern. Fan. Julia var inte i skolan den dagen av någon anledning som jag inte minns. Jo just det, hon var nog förkyld eller något.. Julia och Henry var rejält uttråkade där på morgonen, men då jag inte vågade gå nerför trappan och hjälpa dem att få i sig frukost så kröp jag istället in i badrummet och satte på duschen åt dem så att de hade något att göra. Jag ringde sedan hit farfar som snällt kom och hjälpte barnen med frukosten medan jag var fast i sängen. Jag ringde sedan upp BVC och förklarade läget. Sköterskan i telefonen tyckete att det jag fick till mig under fredagen lät helt befängt, och att jag absolut skulle ha pumpat bröstet under helgen. Det som hade stockat sig måste ju komma ut! Hela den dagen var jag sängliggandes och ammade Malva så gott det gick. Och pumpade. Och fullkomligt sprutade från hela kroppen. I takt med att febern sjönk tror jag att jag svettades ut flera liter. Sängen och sängkläderna var dyblöta, och jag duschade 3 gånger den dagen.

 

Dagen därpå fick jag en tid hos BVC där jag fick det fantastiska tipset att amma Malva "åt andra hållet". Istället för att hon skulle ha benen mot min vänstersida när hon ammade från min högersida, så skulle hennes kropp ligga åt högersidan. Detta för att hon skulle suga i en annan riktning och därmed suga ur det som fastnat. Jag trodde att jag skulle få penicillin mot mjölstockningen som jag fick när jag hade det med Henry, och det var väl mest därför jag gick dit. Men när jag fick höra att Malva kunde få ont i magen av medicinen så ville jag ge det en chans att försvinna utan! Tack & lov! Med hjälp av den omvända amningen och en fantastiskt skön bh gjord av sönderklippta nättrosor var stockningen över efter ett par dagar. Fy tusan vilken pärs, säger jag bara!

 

Men ersättningen gjorde susen! På fredagen under hembesöket vägde hon som sagt 2895 g, men efter en helg med en massa ersättning vägde hon på måndagen 3100 g. Ytterligare en vecka senare var hon uppe i 3246 g. På det senaste besöket nu, som gjordes när hon var 1 månad och 6 dagar gammal, då vägde hon 3964 g. Och har vuxit hela 5 cm sedan födseln.

 

Idag gör jag likadant som jag gjorde med Julia och Henry. Jag delammar. Ammar i mån av tid skulle jag nästan vilja säga. Mellan 2-4 gånger/dag. Ska jag vara ärlig får det mig stundtals att känna mig stressad. Stressad över att veta att jag kommer bli sittande en lång stund utan att hon blir mätt. Jag vet att det är dumt att känna så, men fy tusan vad detta tärde på mig. Ger jag ersätttning så vet jag att hon blir mätt och står sig ett tag. Ammar jag så somnar hon. Lägger jag ifrån mig henne så vaknar hon och vill ha mer mat - om och om igen. Men! Jag VILL amma. Jag vet ju hur nyttigt och smidigt det är och bla bla bla.. Samtidigt: varken Julia eller Henry har några allergier eller andra besvär, så den där ersättningen kanske inte är så dum ändå?

 

Detta blev faktiskt till en konflikt mellan mig och David. Efter att Malva gått ner i vikt sådär mycket vid hembesöket var min första tanke att skita helt i amningen. Jag pallade inte fortsätta. Ömma, läckande bröst till ingen nytta liksom.. Men då blev David jättearg och tyckte absolut att jag skulle amma så mycket jag kunde eftersom det är så bra för Malva. Meningar som "vill inte mitt barns bästa" och "ger upp så lätt" fick jag höra t ex.. Tack för den liksom, efter 14 dagars konstant ammande (notera att jag då samtidigt fick skit för att jag inte hjälpte till med disk, städ och tvätt utan "smet iväg" för att amma..) och en rejäl mjölkstockning på det. Och dessutom en rejäl förkylning samtidigt. Behöver jag tillägga en och annan hormon också..? Ibland är man bra klen alltså. Jag som bara ville ha den berömda bebisbubblan.. Nu fick jag inte ens känna doften av min bebis pga. en envis förkylning..

 

Men! När allt är som sämst kan det bara bli bättre. Och det blev det. Rätt fort. Nu är allt toppen och alla är glada och nöjda. David är nöjd för att huset mestadels är städat och jag är nöjd för att jag är frisk och har friska barn!

 

Ett djävulens påfund. (Samtidigt som det är väldigt nyttigt.)