Hej!

 

Här sitter jag nu, 11 dagar innan beräknat och har inget annat i tankarna än när bebisen har tänkt komma ut. I min almanacka som numera är slängd (då den var för gammal) hade jag ringat in de datum som jag trodde att bebisen skulle komma på. 4/11, 7/11 eller 11/11 var mina gissningar. Detta innan jag varit på ultraljud och fått den 11 november som datum. Riktigt spännande att det vad som händer! 4, 7 och 11 är ju som sagt "mina siffror", och jag ger mig inte, haha. Roligast vore ju om hon kom nu i vecka 44, den 4/11. Men det återstår att se! ♥ När hon än väljer att titta ut så lär jag kunna knyta an det till mina siffror ändå, det går ju nästan alltid (som med horoskop där man känner igen sig vad det än gäller..;).

 

Snart är ännu en graviditet förbi. Här & nu ser jag enbart fördelar med att bli av både sveda, värk och en stor mage som är i vägen och gör det bökigt att sova. Dock vet jag ju med mig att några veckor efter förlossningen brukar jag sakna den mysiga magen.. För visst är det mysigt att känna alla rörelser, sparkar och hickan där innanför skinnet. Den här gången har jag banne mig ingen moderkaka i framvägg i alla fall. Lägger jag handen på magen så är det inte många mm som skiljer mellan min hud och bebisens rygg/rumpa. Det känns så otroligt nära! ♥ Jag tror faktiskt att jag inatt drömde (otroligt, när jag knappt sover!) hur bebisen såg ut. Det läskiga var dock att den ännu inte var född och därmed inte var riktigt levande. Ögonen var som porslin ungefär, helt stilla, och jag kunde inte se minsta likhet mellan bebisen och Julia och Henry. Att jag alltid ska drömma massa konstiga drömmar under graviditeterna. Drömmer liksom hur jag tar ut barnet ur magen för att få titta på det och se hur han eller hon ser ut. Det måste bero på min nyfikenhet och vetgirighet som har följt mig genom livet, haha.

 

Allt är nu i alla fall färdigt inför ankomst. Sängen är monterad och bäddad. En mysig sänghimmel med belysning har kommit på plats också. Dock har vi ingen sängmobil! Tänker att det kan vänta lite då det ju kan vara roligt att ha den antingen pojkig eller flickig. Det kan ju faktiskt komma ännu en son till familjen. Den tanken är inte utesluten. :) Första dagarna tror jag inte att bebisen har så stor glädje av en sängmobil i alla fall, så ingen stress över det. Alla kläder är tvättade. Såväl nya som Julia och Henrys gamla kläder. Det roliga med bebiskläder är ju att oavsett om de är begagnade så är skicket som nytt i alla fall! Har hittat massvis med godingar i lådorna från vinden. :) Billigt och miljöävänligt!

 

Barnvagnen står också redo med en mysig åkpåse i. Bilstol har vi fått låna också, den ska bara monteras efter att bilen har fått sig en grovtvätt invändigt. Vi har sagt det nu i flera veckor, men det blir liksom inte av.. Att jag har åkt på något virus också med hosta, snuva och trötthet gör ju inte saken bättre. Dessutom är smärtan i övre delen av magen fruktansvärd och hindrar mig från att göra alldagliga sysslor. Diskar jag och fixar i köket i ca 20 minuter så är jag sängliggande sen i någon timme. Det gäller helt enkelt att välja vad jag ska lägga energin på då jag får sota för det i efterhand. ;)

 

Vad är det mer? Jo! BB-väskan. Den är inte klar än.. har faktiskt inte ens börjat! Kanske ska göra det nu.. ;) Hittade en bra sida på nätet som hade tips på bra saker att ha med sig. Såsom vattenflaska till exempel, och tofflor. Sist glömde jag strumpor..!? Det ska jag inte göra nu. Sjukhus är ju inte kända för sin värme direkt..

 

Ha det toppenbra nu så får vi se om vi hörs av innan bebisen är ute! ♥

 

 

Igår berikades vår familj med ytterligare två medlemmar, nämligen två små kissemissar! I somras då jag jobbade så frågade en kollega lite skämtsamt om det var någon av oss som ville ha katt. Hennes mammas katt hade nämligen (oplanerat) fått tre små kattungar som behövde ett hem. Jajamän, svarade jag då! De var precis nykläckta så väntan för oss kom att bli ganska lång.. Men så värt det! Barnen har pratat om detta i evigheter och äntligen har vi dem nu hos oss!

 

Ända sedan vi fick vetskap om hur katterna såg ut så var Julia intresserad av den grå katten. Namnet har efter mycket funderingar blivit Ludde! Vi har ju bara haft dem i ca ett dygn, men vi tycker oss redan se tydliga personligheter hos grabbarna. Ludde är busig och nyfiken. Leker med allt som går att leka med, klättrar i både gardiner och förkläden och springer redan upp och ner för trappan. Han klarar sig bra utan brorsan och vill på egen hand utforska sitt nya hem. Däremot är han ännu blyg för oss och ligger gärna en bit ifrån och vilar sig. Bär vi upp honom så spinner han dock! :)