Fel!
Skrivet

Jag kom på ett jag stör mig på en grej!
Ett riktigt i-landsproblem, men ändå!

Härom veckan läste jag igenom förlossningsjournalen och det är alltid kul. Då kommer man liksom ihåg hur man kände och hur borta man var osv. Haha :} Hur som helst: de har skrivit fel!! Det står att Julia föddes i vecka 39+6, men så är inte fallet. 40+0 ska det vara. Aaargh...



Förlossningsberättelse
Skrivet

Här kommer den efterlängtade berättelsen om hur min och Johans lilla ängel Julia kom till världen! :}

Fredag 21/5
Jag skrev om början på fredagens händelser i det här inlägget, så läs det ifall ni har missat det så slipper jag upprepa allting! ;) Det här lär nog bli ett långt inlägg i alla fall.

Nu ska vi se vart vi ska börja. Jag är ju kvar med mamma på hennes jobb på fredagen och åker sedan hem med henne. Hemma så fortsätter värkarna att komma med ganska jämna mellanrum men jag äter tacos och tittar på tv som vanligt. Lägger mig vid 22-23 men kan inte somna pga. att det gör så ont i ryggen. Testar alla möjliga olika ställningar men efter 2 timmar inser jag att det är omöjligt. Jag ringer förlossningen och frågar om jag bör komma in igen? De säger att jag väljer själv, men jag är välkommen om jag känner att jag vill dit. Jag packar ner ytterligare saker i bb-väskan och åker sedan in till förlossningen med mamma och Johan runt 00:30 den 22 maj.

Lördag 22/5
Inne på förlossningen kopplade de på CTG-kurvan igen för att mäta värkarna. De var inte särskilt starka (då kände jag mig lite klen..) Jag var öppen 1 cm. Mamma åkte snart hem och jag och Johan fick ett rum att sova i. Där låg jag och vred och vände på mig av smärta, trots 2 alvedon och en stekhet riskudde tryckt mot ryggen. Sov i ungefär 15 minuter allt som allt den natten. Drack otroligt mycket blandsaft kan jag tillägga.. Mitt under all smärta så frågar jag barnmorskan om hon tror att jag kommer att få en bebis idag, och hon svarar, nästan chockat: jaja, absolut! Det är klart! Så underbart <3 Den här tiden var jag öppen 2 cm.

Vid 5-6 tiden på morgonen förflyttades vi in till ett förlossningsrum, nr 12 om jag inte minns helt fel. De sätter på CTG-maskinen igen för att mäta värkarna och jag får även en kanyl i handen där jag får antibiotika och dropp. Rummet var ljust eftersom det var fint väder ute, men eftersom fönstren var sådana där fönster som är på toaletter så såg jag inte ut någon gång. Radion var igång och vi kom fram till att det under hela dagen spelades ungefär 4 låtar, flera gånger om. Barnmorskor kom och gick eftersom de bytte personal allt eftersom, men jag måste säga att alla barnmorskor vi hade var riktigt bra! Jättesnälla och väldigt förståeliga. Redan på förmiddagen så känner jag av värkarna väldigt mycket mer än innan, och jag får lustgas att stilla mig med. Själva gasen i sig luktar inget, men när jag slutade andas in den så luktade det allt annat än gott. Riktigt vidrigt!! Barnmorskorna sätter även in en liten sak på Julias huvud som ska mäta hennes hjärtslag (CTG:n är fortfarande på). Snöret fästs i mitt ben vilket gör att jag får ännu mer slangar och snören att hålla ordning på. "/

Har egentligen inte så stor koll på vad som hände sen. Värkarna blev allt mer olidliga och jag hade så ont i mina lår! Smärtan satt inte i magen eller ryggen, utan i låren av alla ställen. Jag kämpade på med lustgasen och det var riktigt skönt när jag såg att värkarna låg på nivån 100. När jag hade gått hemma och gnällt över smärtan låg värkarna på knappt 40... Ju mer lustgas jag fick desto mer borta blev jag och tillslut var jag knappt medveten längre. Spydde en gång också, olyckligt nog hann jag inte be om en spypåse i tid.. Hörde lite röster då och då som sa att jag fortfarande var medveten och att de borde sätta dit EDA-bedövning. Den skulle göra så att smärtan vid värkarna minskade, men skulle dock dra ut på det lite. De frågade om jag gick med på det, och jag svarade något i stil med: gör vad ni vill! (Smärtan var olidlig)
En narkosläkare kom in och körde in ett antal sprutor i ryggen på mig (kändes knappt) som omkring 20 minuter senare började att verka. Vilken underbar känsla det var. Ingen känsel i varken ben, mage eller rygg. Det jobbiga var dock att jag inte kunde gå eftersom benen vek sig. Eller rättare sagt, jag kunde inte röra på benen! Dessutom kunde jag inte kissa heller, så jobbigt. De tappade mig 3 gånger på urin, något jag var rädd för i början men som i slutet inte var så farligt. Jag var ju ändå bedövad! De tog även hål på hinnorna så att fostervattnet rann ut, det var blött och jag var riktigt glad över att jag slapp få en massa vatten i sängen eller liknande. Det hade nog blivit till att köpa en ny säng!

Lilla Julia låg i ansiktsbjudning vilken innebär att hon låg med ansiktet framåt mot "utgången". Det skulle fungera att föda så sa de, men det skulle bli jobbigt så vi bestämde oss för att jag skulle göra lite olika övningar för att få henne att vända på sig. Först och främst så skulle jag ligga på sidan i 5 minuter, sedan skulle jag byta sida. Så gjorde jag under en halvtimmes tid. Efter det fick jag ställa mig upp i sängen på alla fyra, riktigt jobbigt eftersom benen inte bar mig. Kan tänka mig att jag stod så i 20-30 minuter. En stor pilatesboll blev nästa steg och på den satt jag länge och väl och gungade fram och tillbaka, lutad över sängen för stöd. Mådde illa och spydde en gång.

Jag öppnade mig bra fram till 6 cm, då tog det stopp en stund. Men tiden på pilatesbollen gjorde att jag öppnade mig resten. Julias hjärtljud var bra hela tiden, hur pass dåligt jag än mådde, det var skönt! Vid 18:45 på kvällen började krystvärkarna. Jag hade under hela graviditeten varit inställd på att föda när jag stod på alla fyra, men det sket sig när jag märkte att det inte var särskilt behagligt (främst för att jag inte orkade hålla mig uppe med benen). Barnmorskan tyckte inte att jag skulle ligga på rygg, så det fick bli ett mellanting. Jag låg på sidan, höger sida, med ett ben på en ställning som gjorde att magen klämdes av min ganska konstiga ställning. Där fick jag ligga och krama om mitt vänsterben samtidigt som jag skulle trycka hakan mot bröstet för att kunna ta i så mycket som möjligt. 19.17 kom älsklingen ut. Det första jag sa när hon var ute var: säg inte vad det är för kön!! Det fick jag själv se sen, och på något sätt kändes det så naturligt att det var en tjej även fast jag hela tiden trott på en pojke (fast i början trodde jag på tjej, under allt illamående).

Barnmorskorna vände och vred på henne och klappade och "slog" för att hon skulle skrika, men inget skrik. Jag fick henne till bröstet snabbt för att kunna se henne, sedan sprang de iväg med henne. Johan sprang med. Jag var så otroligt trött under tiden att jag inte riktigt vad medveten om vad som hände, men strax var de tillbaka och lilla Julia hade fått en söt liten mössa på sig. Hon mådde bra och det hade bara varit lite för mycket fostervatten i vägen för skriket. :} Hon var så fantastisk, så vacker, så underbar. Mörkt hår, en liten mun och ganska svullna ögon. Hon kisade lite för att titta på oss. Medan jag blev sydd ett antal stygn satt Johan med henne i en fåtölj och man såg hur de tittade på varandra, så gulligt! ♥ (Kan tillägga att bedövningen för stygnen sved som tusan, men själva stygnen kändes ingenting alls.)

Jag var så trött, så otroligt utmattad efter dagens arbete och brist på sömn så tillslut såg jag ingenting på mitt högra öga. Typiskt att bli blind nu nu jag fått barn tänkte jag, men jag var så trött att jag inte bekymrade mig mer över det. Fikat som alla säger är så gott var inte särskilt lockande för min del. Jag åt en smörgås och drack en kopp varm choklad. Det fick räcka. :} Johan fick ta 3 mackor, 1 kopp choklad och 2 glas cider. ;) Han var så snäll under hela förlossningen. Hjälpte till och gav mig dricka när jag ville ha det och masserade min rygg när den gjorde ont. ♥

Vikt: 3700 g
Längd: 51 cm
Huvudomfång: 36,5 cm
Född i: vecka 40+0. (En punktlig liten tös!)

Efter ett tag bar det av till våning 4 och till bb, där stannade vi i rum 37 till måndag eftermiddag. Under den tiden hann vi bland annat bada henne en gång (Johan gjorde det) och hon vägdes igen innan hemfärd. Hon hade gått ner 220 g vilket var helt perfekt. De får gå ner 10 % av sin födelsevikt, dvs. att hon hade kunnat gå ner 370 g.

Jag tror att jag har fått med det mesta, hoppas det! :}
Bilder från förlossningen har Johan i sin mobil, jag ska försöka få tag på dem!




Hemma igen
Skrivet

Hallå igen :}

Jag var som sagt tillbaka på förlossningen i eftermiddags för att titta ifall det var vattenavgång eller inte. En söt liten läkare (tjej) tittade när jag fick sätta mig i en gynstol igen, smärta!! Hon körde in den där spateln och grävde omkring alldeles för länge enligt mig. Hon fick med sig lite gegga på den där saken och mätte sedan med en pH-sticka vad värdet var. För säkerhets skull tittade hon även i mikroskop, men hon kunde ändå inte avgöra om det var fostervatten eller en vanlig väldigt rinnande flytning. Med andra ord ska jag tillbaka dit i morrn vid 9.30, jag fick en tid. Dock ska jag höra av mig innan ifall det skulle vara något.

Just nu känner jag att värkarna blir starkare och starkare för varje minut, och medan jag får dem så läcker det.. Hmm! TÄNK om det faktiskt sätter igång så att jag får barn i morrn! Det vore helt fantastiskt ifall den kom på utsatt datum! Det roliga nu med min hjärna är att allting som jag funderat på hittills under graviditeten (namn, kön osv.) inte spelar någon som helst roll nu. Det enda jag känner är att jag vill ha ut bebisen, sedan får den vara precis som den vill!

I morrn ska Johan följa med in i alla fall, kan vara "kul" för honom. :} Kanske inte så roligt ifall det innebär att bara sitta och vänta på en massa negativa svar, men om det skulle sätta igång är det ju helt underbart!

Ikväll blir det tacos i alla fall, och Postkodmiljonären och Talang och Modern Family. Jag är glad att jag får vara hemma istället för att behöva vara på förlossningen. :} Men i morgonkväll kan jag gärna befinna mig där, det vore underbart!

Puss



Första besöket på förlossningen
Skrivet

Hej där :D

Tänkte skriva lite info om dagen såhär långt...
Vaknade vid 9-tiden och kände att det rann lite ur mig. -_- Gick på toa och då rann det lite till, wow vattnet har gått! (Tänkte jag) Fick då och då lite sammandragningar och ringde mamma och frågade hur jag skulle göra, hon sa att jag skulle ringa in. Jag ringde förlossningen och berättade min situation: har haft värkar till och från i 3 dagar nu och jag tror att det är lite vatten som har börjat sippra ut. De tyckte att jag skulle komma in och kolla för säkerhetsskull, för även om det inte har satt igång ännu är det bra att veta ifall det är vatten eller inte. Går vattnet så får bebisen nämligen ligga kvar i magen i MAX 3 dagar pga. infektionsrisker.

Mamma fick åka hem från jobbet och hämta mig (hon har sagt länge att hon gärna kommer och kör in mig till förlossningen när det är dags, så det var lugnt;)) och snart var vi på väg in. Hann dock busa lite med Missan som JUST idag var väldigt leksugen, det lilla fettot! Nu får hon inte mer godingar på ett tag eftersom hon antagligen lär äta ihjäl sig annars. "/

Vi kom till Skövde och sjukhuset vid 11 ungefär (hade med mig bb-väskan men lämnade den i bilen) och vi plingade på hos förlossningen. En ung tjej som såg trevlig ut öppnade dörren åt oss, och efter några minuters väntan kom vi in till ett mysig rum där jag fick lägga mig i en skön säng. Oj så skön den var! Hade värkar lite till och från, men inga särskilt starka. En annan barnmorska kom in (hon jag pratade med i telefon visade det sig) och de satte på mig en såndär CTG-sak som mäter värkar. Under 20 minuter låg jag med den, och under den tiden hade jag 3 rejäla värkar, med andra ord inte sådär jättemycket. Jag kände mig urdum. Det är min värsta fasa att åka in till ett ställe och bara känna mig ivägen och vara rädd att något satt igång när det inte har det. Som tur var så verkade de inte tycka att jag var så jobbig, och det var inte särskilt många människor där så jag tror inte att jag störde någon! :}

Barnmorskan var sjukt trevlig och det visade sig att vi hade mer gemensamt än vad vi kunnat ana. Mamma var inne i rummet med mig hela tiden så de pratade på. Hon hade en massa släktingar i Hjo och hon berättade hur fint hon tyckte att det var där under våren/sommaren. Efter en stunds skvallrande hit och dit så tog jag tempen i örat (hade 36,8) mätte blodtrycket (det var 120/70) och tittade ifall något vatten runnit. Det hade det inte. -_- Barnmorskan lämnade rummet och jag fick ta av mig byxorna och trosorna och ställa mig på en handduk och hoppa på golvet. Ett riktigt träningspass! Allt för att se ifall det var något vatten som ville ut från min kropp. Det verkade dock lugnt, och jag fick gå vidare till en annan sal och lägga mig i en gynstol. AJAJAJ vad ont det gjorde när barnmorskan körde in den där spateln. Är ju extremt svullen och känslig där nere nu, så det gjorde rejält ont. Jag som varit så lugn innan och berättat hur van jag var vid gynundersökningar och att det inte var någon fara. Det fick jag äta upp! Det rann ur mig (ursäkta detaljerna) men det visade sig bara vara ytterst tunna flytningar, skit också! Dock gör det ingenting känner jag, bebisen får gärna komma i morgon eller på måndag, det skulle sitta fint.

Fick efter en stund lämna förlossningen med en grön handduk mellan benen som fortfarande befinner sig där. Ska tillbaka dit om ungefär 1 timme och se ifall något vatten har gått. Om inte så bär det av hem igen, skönt det kanske! Hellre hem än att befinna mig där, usch vad tråkigt!
Bebisen mår i alla fall bra, hjärtat fungerade som det skulle och med tanke på alla rörelser så verkar det vara friskt! Shit, tänk om jag faktiskt får barn nu i dagarna. Det känns overkligt!

Besöket hos förlossningen känns i varje fall inte onödigt. Nu har jag fått gå runt lite och kika och se hur det ser ut, något jag inte skulle gjort annars. Ett av förlossningsrummen har nummer 13, tydligen vägrar vissa att föda där inne pga. otur. Haha antagligen kommer jag säkert att befinna mig i det rummet. -_-

Nåväl, nu ska jag dricka upp min cola som mamma köpte åt mig! Har ringt Johan x antal gånger men jag vet ju att han har idrott så jag är inte förvånad över tystnaden. Men jag försöker ändå, han KAN ju svara... Han vill säkert veta hur det gått! :}

Ha det bra nu, långt inlägg det här! Puss och kram