Plötslig spädbarnsdöd?
Publicerat den

Nyss hade Manda stått och tittat ner på det lilla flickebarnet som låg och sov så fridfullt i sjukhussängen. När hon lagt sin hand över barnets mun täckte den nästan hela flickans ansikte. Ungen hade öppnat ögonen och fått syn på henne, de nyfödda ögonen fyllda av skräck när deras blickar möttes. Manda hade inte kunnat låta bli att tänka på hur hon själv legat nyfödd just som den där lilla flickan. Hur hon föddes till dödare.

Sedan hade hon tryckt till hårdare med sin hand. Sett till att barnet inte hade en chans att få luft. Låtit barnet sprattla i sin dödsångest. När sjuksköterskor och läkare nu samlades kring barnet hade hon redan diskret smugit därifrån.
Hon hade hittat en städsskrubb som hon kunde gömma sig i tills allt lugnat ner sig igen. Inne i det trånga rummet, och i skydd av mörkret, passade hon på att läsa sin dödsdikt.

Svart. Sorgens rike.
Ett evigt mörker växer fram inför mina ögon.
Vem är du att döma.

Frustrationen slet i Mandas hjärta. En orm kan inte klandras för att den hugger. En varg inte straffas för att den river ett får. Rovdjur jagar. Så var Naturen. Och dödare dödar. Ännu ett uppdrag avklarat. Det hade gått ganska snabbt och enkelt. Plötsligt spädbarnsdöd kallade människora det. Det var en bra beskrivning. Plötsligt hade spädbarnet varit dött.

Taget från De ickesynliga, Fredrik Härén.
Fyfan.






 NAMN
 

 MAIL


 URL


 SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?