Nu ska jag avslöja något för er som är ganska sorgligt. Jag är absolut inte ensam om det här, men ändå känns det rätt jobbigt. Under i princip hela mitt liv så har jag haft en väldigt dålig självkänsla. Jag har alltid ansett mig själv som ful och tjock och jag vet inte hur många gånger jag har pratat om min vikt och mitt utseende. Stackars mina föräldrar. :') Jag har haft förbilder som jag velat se ut som {Olsensystrarna bla.} och aldrig riktigt accepterat mitt utseende. Det har alltid funnits något att klaga över liksom. Det ser ut så och det ser ut så, allting är fel och usch vad jobbigt det är. Egentligen borde jag dö så att folk slipper se mig. Okej, kanske inte riktigt så illa, men ni fattar.

Det är ju faktiskt helt fruktansvärt att man ska behöva känna så. Ändå drabbar det så många. Det är väl alla sjuka ideal. Eller så är det spegelns fel. Vem fan uppfann en så dålig idé som spegeln?

Hur som helst så är ju dålig självkänsla något som man kanske inte själv märker av att man har, men nu på senare tid så har jag faktiskt börjat märka av det på mig själv. Jag går runt och känner att jag lever som i ett straff, men när ska straffet sluta? När har jag 'kämpat' färdigt? Mammor borde inte känna såhär. Jag har tagit mig igenom en till en början jävlig graviditet, jag har klämt ut ett barn på nästan 4 kg och jag har tagit hand om henne i snart 1 år. Mammor borde inte må dåligt eftersom de har fått det finaste en människa kan få. Men ÄNDÅ gör man det? En graviditet tar mycket på den stackars kvinnokroppen. Hudbristningar och löst hängande hud är något som nästan alla får räkna med. Hade man en "ful" kropp innan så kan ni ju tänka er hur den ser ut efter 9 månader.

Jag känner att jag glider ifrån den röda tråden lite här, men jag skriver det som ploppar upp ur min hjärna, helt enkelt. Självkänsla, just det. Men vad tusan ska man göra åt det? Det går inte med övertalning från föräldrar eller kompisar. Oavsett hur många som påstår att man duger som man är så hjälper det inte. Jag hoppas att Julia kommer vara starkare än mig och förstå hur fin hon är, men det tror jag. Hon är en stark tjej redan nu!

Jag tänker mycket, det har jag alltid gjort. Funderar och funderar, och är väldigt nyfiken.
Nu har jag i alla fall kommit fram till en sak - jag ska öva upp min självkänsla.
Vi börjar med att skriva ner 4 saker som jag tycker att jag är bra på, som en pepp liksom:
♥ Jag kan fotografera och ser oftast innan jag har kameran i handen om en bild kommer att bli bra eller ej.
♥ Jag kan designa bloggar och har hittills lärt mig allting som jag velat lära mig.
♥ Jag kan ta hand om Julia
♥ Jag är inte tondöv, haha!

Fyfan vad jag är löjlig. Folk dör och svälter och här sitter jag och har problem med att jag inte tror på mig själv. Nejmeen vad synd det är om mig, min jävla tönt. Folk har större problem än vad jag har! Snälla sluta klaga och lev istället. Lev innan vi i Sverige också hamnar i krig och utrotas som torskar. Ett par kg för mycket är bättre än ett par kg för lite. Tänk var många smala människor det finns som skulle behöva de där 5 kilona för att överleva morgondagen. Näe, nu blev jag arg på mig själv. Förlåt för det här inlägget!