I dag efter dagishämtningen plockade vi lite vitsippor, som sagt! :} Mysigt i skogen, Julia är en riktig liten skogsmulle! På vägen dit förklarade jag för henne att det fanns vatten där vi skulle plocka blommorna {Hjoån, för er som bor här omkring!;}} och hon tänkte så det knakade! Till slut kom hon fram till följande:

"Plocka. Blommor. Vatten. Finns."

Haha, det var med ett leende på läpparna hon lyckades säga vad hon har hört av mig! Så roligt att se hur stolt hon blir när hon får till det. Dagispersonalen säger att hon pratar mycket på dagis också. Lyssnar, tänker, kommenterar, reflekterar. Ni kan inte ana vilken utveckling som sker för var dag! Härom dagen lyckades hon trassla in sin napp i mitt hår, vilket hon förklarade på detta vis: "hänger nappen mammas hår."

Ord som används flitigt här hemma nu är: kanske & okej. Vad man än säger/frågar så är svaret okej. Ett sånt där okej som liksom betyder: är du dum? Hihi.
"Ska du verkligen göra sådär Julia?"
"Jaa. Okeeeeej!"

Ordet "kanske" lägger hon till bakom alla substantiv. David, kanske! Mamma, kanske! Dockan, kanske!
"Vem ska lägga dig ikväll Julia?"
"David, kanske!"