Henrys "tuffa start" här i livet med plitor och skorv över nästan hela sig verkar skönt nog vara förbi. Han har länge nu haft väldigt fin hy, och häromdagen köpte jag hem lite salicylsyrevaselin. Jag smorde in huvudet ordentligt och drog på honom en mössa. Det stod på tuben att det skulle sitta i i 3-4 timmar, men eftersom vi var på picknick i stadsparken satt det nog snarare i 5-6 timmar. Med hjälp av en luskam kunde jag sedan kamma bort nästan allting. Underbara kräm! ♥ Trots att jag inte tryckte kammen särskilt hårt så började han blöda lite, men inte alls mycket. Obeskrivlig känsla att äntligen få bort det, haha! Och han är så GO! Underbara pojk!

 

En stor skillnad mot när Julia var bebis är att jag inte alls har samma stress med att få honom att sova som jag hade med henne. När hon var liten kämpade jag varje morgon med att få henne att somna efter 1-2 timmar vaket tillstånd på morgonen, och jag vet inte hur länge jag stod och dansade och gungade henne fram och tillbaka. Allt för att hinna göra annat medan hon sov.. Så är det inte alls nu! Dels har jag ett annat barn som ändå måste underhållas så att han kan vara med på ett hörn, och dels är Henry mycket bättre på att bara sitta med och kika. Så galet skönt. Han somnar när han somnar liksom. Jag har varken tid eller ork att försöka natta en klarvaken bebis.

 

När jag bara hade ett barn, och när hon var bebis, kunde jag för mitt liv inte förstå hur man kunde klara av TVÅ barn!? Hur var det möjligt? Ett barn är ju MER än nog. Men konstigt nog gör man det ändå. Eller också har jag haft turen att få en väldigt snäll bebis. :} Snälla, nu får inte turen vända! Bara för en liten stund sedan la jag ner Henry i sin spjälsäng och han låg där och kikade en lång stund innan han somnde. Inget gnäll, inga problem. Jag kunde till och med gå på toaletten medan han låg och kom till ro. ♥ Det skulle INTE ha gått med Julia. Haha, jösses nej. Men det blir vad man vänjer dem vid antar jag. Julia var van vid att somna när jag drog henne i vagnen fram & tillbaka, eller om jag vaggade henne i famnen, men eftersom vi nu bor på andra våning så har vi ingen vagn här uppe och därför blir det antingen sängen, babysittern eller famnen för Henry.

Här ligger Henry och gosar under ett täcke som på ena sidan är grönt och på andra sidan rosa. Det syddes av hans farmor medan vi ännu inte visste vem det var som gömde sig inne i magen. Där låg han och somnade gött efter en stund. :}