Lillan är på dagis igen efter en lång tids ledighet därifrån. Hon fick åka på sin trehjuling dit vilket var väldigt uppskattat. Tänk att känslan av att kunna själv kan vara så himla betydelsefull. ♥ "Jag kan åka SJÄLV på gruset!:D" Gatorna är ju fortfarande fyllda med grus vilket försvårar det hela en aning!

 

Har precis ätit en brakfrukost. Är jag den enda i hela världen som älskar frukostar? Kan äta hur mycket som helst. Är verkligen vrålhungrig så fort jag vaknar! :} Ska byta sängkläder tänkte jag, städa i ordning lite samt köpa en ny tvål till badrummet. Har även ringt och bokat en klipptid i morgon, eller snarare färgtid. Ska bli gudomligt skönt, om än gudomligt DYRT. Men det var snart 3 år sedan jag färgade/klippte mig hos frisören, så det kan jag faktiskt unna mig. ;} Ska iväg på en rolig grej nästa vecka, och då måste man ju se någorlunda okej ut! :}

 

Här är för övrigt min riktiga hårfärg ↓ Vidrig, om ni frågar mig. Usch! Vi får se vad frisören gör med mig i morgon.. Men bara det blir bättre än detta och det jag har nu, då är jag nöjd. På riktigt så får jag riktig ångest när jag går förbi spegeln just nu. Det spelar ingen roll hur mycket smink man har eller vilka kläder man bär, håret gör så himla mycket. Är hellre orange/morot än att vara så otroligt dassig som nu. Utväxten är minst 5 cm och alldeles råttgrå... :'(

 

Bilden är tagen under hösten år 2008, då hade jag ingen aning om att jag 5 år senare skulle vara förlovad med världens mest underbara och händiga man David { ;} ♥ } och ha två barn. {Nu gick jag in i framtiden lite.. hoppas verkligen att allting går bra med lilla godingen i magen!!} Undrar var jag har gjort för att förtjäna ett så underbart, kärleksfullt liv!? Andra tycker säkert att deras liv är bättre, och det är ju bara bra. Huvudsaken är ju att man är nöjd med sitt eget! Man kan ju se mitt liv som ganska trist då jag varken har utbildning eller jobb, men just nu bryr jag mig inte om det. I'm happy! :}

Förresten. I natt hade jag en hemsk natt, och en hemsk dröm! Dels hade jag svårt att somna då jag emellanåt inte kunde andas och emellanåt fick attacker med halsbränna! Inte skönt! Haha. När jag väl somnat så vaknade jag efter ett par timmar med VÄRLDENS kramp i ena vaden. Riktigt obehagligt. Man vet liksom inte vad man ska göra.. Låg och vred och vände på benet utan resultat, men tillslut kom jag upp på benen och gick till toaletten. Då försvann den. :} Sovställningen kan ju diskuteras också. Skulle behöva ligga högre med huvudet nu när magen trycker på och gör det svårt att andas i liggande ställning. Dessutom har Julia gärna sin fot tryckt mot magen och katten ligger gärna på bröstet.. Gaah! Den enda jag inte ser röken av är David som ligger i andra delen av sängen och sover så sött. ;}

 

Men jo! Drömmen. Den var hemsk. Det var en kille {Ted Gärdestad typ? haha} som var inne på förlossningen och han och förmodligen hans tjej hade precis fött en son. Dödfödd. Han var så otroligt ledsen, men det konstiga var att bebisen grät minst lika mycket. Låg på en filt på golvet och grät. Jag satt och tittade på, och kunde såklart inte hålla mig från att gråta jag med. Jag tror att även David var med i drömmen och jag berättade för honom hur sorgligt det här var och fortsatte att gråta & gråta.  Det gick en massa snack genom rummet att "änglarna ville ha tillbaka honom" och att de tyvärr inte fick behålla sin son. De fick lägga den döda lilla pojken i något kuvösliknande och där tog drömmen slut.. Tänk att sådana här saker händer på riktigt. Det är inte klokt. Nu hoppas jag verkligen inte att detta var en "förberedelse" inför något som kommer att drabbas oss.. Otroligt vad stark man måste vara för att klara av något sånt här! ♥