Vet döh!
Publicerat den

Julia är så himla rolig att lyssna på ibland! Det hörs att hon är en riktig västgöte! ;} Just nu säger hon "vet dööh" efter alla meningar. "Den ska ju vara där vet döh!" till exempel. Riktigt bonnigt, haha! Hon har också börjat lägga till ordet "faktiskt" väldigt mycket. "Ja, det var det faktiskt!" brukar hon svara om man frågar henne något som stämmer. Ett tag var det mycket "du veeet", men det har bytts ut mot det förstnämnda istället, haha.
 
"I alla fall", används också flitigt! Låter väl mer som "iajjafajj", men det låtert ju så sött, hihi. "Vi kan väl göra så här i alla fall?". Jämt, säger hon det!
 
Hon har alltid använt många ord i sina meningar, vilket är väldigt roligt! Ibland kan det ta lite tid bara eftersom det är mycket som ska sägas. Särskilt ifall hon råkar säga ett ord felaktigt. Då säger hon gärna om hela meningen igen så att allt ska bli rätt. Vissa ord kan hon böja, som till exempel ordet äldre. Däremot säger hon ofta gådde... Gick heter det. GICK. Men nej, jag orkar inte hålla på att rätta henne hela tiden. Ibland kan jag göra det, men skulle jag hålla på och rätta henne varenda gång det sker så tror jag att hon skulle bli tokig. Det är väl inget roligt att höra att man säger fel hela tiden? Det kommer nog med tiden. :}
 
Jag vet inte om jag har skrivit så mycket om det, men nu under sommaren så har Julia funderat mycket på det här med döden. Nästan dagligen pratar hon om hur det är när man är död, att man träffar alla igen som redan har dött och att man blir frisk igen {om man har varit sjuk}. Hon har kommit på att hon minsann aldrig vill bli gammal, för då är man "nära döden". Hon brukar visa med armarna brett isär att det är "såhäääääääär" lång tid kvar till hon blir gammal. I början förstod hon inte alls vad döden innebar {konstigt.. hon är ju faktiskt bara 3 bast} och trodde att man vaknade igen. Att man bara var död en liten stund. Nu tror jag däremot att hon förstår att kroppen inte vaknar upp igen. Sorgligt.
 
Jag har berättat att alla människor tror olika om vad som händer när man dör. Att vissa tror att man hamnar i himlen, medan andra tror att man lever igen fast i en annan kropp och någon annanstans. Det är så spännande att prata med henne! Med alla barn egentligen! De har så mycket tankar och frågor. Inte ens hälften av alla frågor har jag några kloka svar på.. Det är så att man känner sig lite dåligt påläst..
 
Varför vi är så insnörade på ämnet vet jag egentligen inte. Det var några dödsfall tidigare i år i vår släkt, men ingen som stod Julia särskilt nära {som tur var!}. Sedan dog min kanin förra våren, men det tror jag inte att hon minns så mycket av. Däremot pratar hon mycket om Davids mammas katt Egon, eftersom han också dog för en tid sedan. Även det väldigt längesen egentligen, och som hon inte borde minnas. Men hon pratar ofta om Egon och att han sitter uppe i himlen och blåser omkring på molnen.
 
Julias minne och alla hennes sinnen är egentligen helt otroliga! Hennes syn skulle jag gärna betala några tusenlappar för att få. Även minnet! Hon kan helt plötsligt börja prata om något som hände förra året, eller om något som hon snappade upp när några pratade för länge sedan. Ibland får man tänka efter ordentligt när hon frågar om något.. men sedan slår det en att jodå! Det där hände ju faktiskt FÖR ETT HALVÅR SEDAN! :O
 
Det är coolt att få vara mamma!






 NAMN
 

 MAIL


 URL


 SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?