Idag hann jag visst med två inlägg. Lyckades faktiskt söva Henry på balkongen ytterligare en gång. Nu för tiden är det nästan lögn att få honom att sova 2 gånger per dag, trots att han behöver det! Tid tog det, och jag var alldeles iskall när jag kom in igen. Vilken jäkla blåst! Fint väder är det, men på tok för kallt för att vara ute! Men lite te på det! Nu är jag varm igen, och förhoppningsvis håller Henry värmen i åkpåsen! :}

 

Julias tre gosedjurshundar sover också på balkongen, i gåvagnen! ;} Medan hon kikar på film så satt jag och läste lite förlossningsberättelser av någon anledning.. Haha, men kul är det! :} Allt som oftast så går det ju jättebra! Men det jag fastnade vid var smärtan vid förlossningen, och hur olika den kan vara från gång till gång. Jag vet inte om det beror på att Henrys förlossning ligger närmast, eller att jag har glömt bort smärtan vid Julias haha, som gör att jag tycker att hans förlossning gjorde mest ont. Dels hade jag mindre smärtlindring, men med tanke på att hans gick något snabbare så blev ju smärtan också mer intensiv. Å andra sidan visste jag vid Henrys förlossning att det är när huvudet ska ut som det gör som mest ont, vilket gjorde att hela tiden som han "kämpade sig neråt" så måste jag ha spänt mig eller något eftersom jag visste att snart gör det ont som faaan! Det visste jag ju självklart inte när Julia skulle ut, då hoppades man ju bara att smärtan snart skulle vara över! :}

 

Undrar egentligen varför man skaffar barn på barn på barn, trots denna otroliga smärta? Jag har haft något så fruktansvärt ont under mina förlossningar att jag i något ögonblick har lovat mig själv att aldrig utsätta min kropp för det igen, haha, men jag känner mig inte färdig än! Okej, ibland känner jag mig färdig. När båda lipar och allting är jobbigt, men när de är små änglar så önskar man sig ett par till! ;} Det får dock vänta.. Som sagt. :P

 

Fast faktiskt: det finns nog ingen förlossning i hela världen som gör mer ont än när man ska komma igång med amningen. Alltså shit. DÄR kan man snacka smärta! Från topp till tå. Att man utsätter sig för DET är helt otroligt. Dock skulle jag personligen aldrig skippa amningen. Det får göra hur ont det vill, allt för min bebis skull. ♥ Jag kan tycka att de som bestämt sig redan innan för att skippa amningen är aningen själviska. Även om det inte lyckas så har man i alla fall försökt! Bebisen kommer ju inte ihåg det ändå, men jag tror inte att någon ersättning i hela världen kan ge det som den riktiga mjölken kan. Även om det gör ont och man inte kommer att ha ett ordentligt liv under några månader så tycker i alla fall jag att det är värt det! :}

 

Sedan är det en annan femma att jag bara har ammat i 3 månader. :P Trots amningar flera gånger dagligen så har min mjölk tagit slut. :O Barnmorskor påstår att det inte är möjligt, men min var i alla fall puts väck. Henry vägrade ta bröstet efter 3 månader eftersom det bara kom någon droppe.. Mysko!