Då fortsätter vi med barn nummer två, den lilla sonen!

 

 

Charmören nr 1! Jäklar vad de där härliga ögonen kan visa glädje & bus. De riktigt lyser med sin blåa färg, och fortsätter det såhär så blir det inga problem att flirta i framtiden, haha. Henry har sedan födseln varit "den perfekta" sonen, för oss! Han har alltid sovit bra om natten, alltid ätit allt man erbjudit och helt enkelt varit en lätt och rolig bebis att vara med. Nu vet jag inte om jag kan kalla honom bebis längre då han i morgon redan fyller 1, men en liten gosse är han allt!

 

Skulle jag beskriva honom med några ord så är det rolig, busig, nyfiken, snäll & gosig. Det är bara att hoppas på att man i framtiden även kan fylla i ord som t ex omtänksam, men det är ju lite svårt att veta nu när han är så liten. ;}

 

Han har allt mer börjat leka med sin storasyster, och kurragömma är en av favoriterna skulle jag tro. Julia springer och gömmer sig och Henry går runt och letar och flinar, haha. Ibland är det svårt att hitta henne, men om hon säger "pip" eller liknande hör han med en gång vart hon är och går åt det håll han hörde ljudet ifrån. Så roligt att se! Andra roliga lekar är att slå på en trumma, vilket han gjorde på babyrytmiken en hel del, samt att hamra och slå på saker.

 

Och inte att förglömma.. Bollar! Verkar som att min mardröm möjligen blir sann, nämligen att han blir en sportkille. Vilket kanske innebär en den matcher och träningar! Hua! Avskyr sport. ;} Kul att spela hemma i trädgården, men att bli för seriös... Näe! {Nu har ju Julia iofs sin ridning en gång i veckan, och det är självklart att Henry ska få syssla med något också.. Men det är bara att hoppas på att det blir något annat än bollsport!} Ojsan, en avstickare om hur mycket jag ogillar bollsporten! Det jag skulle skriva var i alla fall att Henry faktiskt är riktigt duktig på att sparka på bollar. Han går och sparkar, går och sparkar. Det är dessutom roligt att bära upp bollen och kasta iväg den. :}

 

För att inte kunna säga några ordentliga ord ännu, så är han väldigt bra på att göra sig hörd ändå. Det kan bli riktiga stämmor när Henry vill förmedla något, haha. Ljud som "AAAAAAAAAAAAAAAAAAH" eller "ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH" "dadadada", "mamamam", "nänänä" "dddd" hör man ofta.

 

På senare tid har även Henry börjat visa en enormt stark vilja. Och stark är inte bara den, utan hans lilla kropp likaså! Håller han i något han vill ha, då vill det till att vara stark för att ta det ifrån honom. Och lite känslig är han nog allt också.. Det händer ju rätt ofta att man ramlar på rumpan när man precis lärt sig gå, och så fort han råkar hamna på rumpan blir det väldigt synd om honom. Men bär man upp honom går det över hyfsat snabbt.

 

Bästa och närmaste kompisen heter Elvis, det skiljer 2 månader på dem. Ännu har de inte direkt visat något intresse för varandra, men då bådas storasystrar och mammor umgås flitigt lär det säkert hända lite mer grejer i framtiden. Under första året är ju två månader en ganska lång period med mycket olikheter i utvecklingen, men det kommer ju snart inte att märkas. Så roligt att de kan ha varandra! En annan kompis som det enbart skiljer 4 dagar emellan är Jake. Vi har bara setts ett fåtal gånger, men det blir säkert fler tillfällen. Så roligt om barnen kan ha många kompisar! :}

 

Henry är väldigt familjekär och känner tydligt vilka han känner sig trygg med. Mamma, pappa & storasyrran är favoriterna {får vi väl hoppas..! }, men andra släktingar som går bra är farfar och mormor & morfar. Just nu är han inne i någon mammaperiod då han blir helt förstörd om jag försvinner utom synhåll i några sekunder. Speciellt på Julias dagis om han sitter i vagnen och jag går in för att hämta något. Hemma är det inga problem, men om vi är ute eller hos några andra så kan det bli lite lipigt, hihi.

 

Henry på påskafton hos Davids farbröder ♥

VÄRLDENS FINASTE & BÄSTA SON. ♥