Rysk kaviar på mitt fat, det går bra nu
Publicerat den

Hej på er!
 
Vi har redan kommit fram till den 21 september och skolan har snart hållit på en hel månad (!). Inte en vettig sak har jag gjort! :D Jag förstår inte hur man kan bli så sjukt opeppad när man VET att det bara är två år kvar tills utbildningen är färdig? Egentligen är det ju galet skönt, men jag tror att min glöd försvann redan den första dagen då lärarna fullkomligt öste på information om allting som skulle hinnas med den här terminen. Så mycket moment, såväl praktiska som teoretiska. MEN DET ÄR ROLIGT! säger lärarna för att på något vis uppmuntra oss. Visst, när man väl förstår vad muskarina antagonister eller reversibla kolinesterashämmare innebär så är det säkert jätteroligt, det tror jag med! ;) Ibland kan jag bara önska att de inte tvingade oss att lära oss så mycket på så kort tid, haha.
 
Hur som haver så är det bara några få veckor kvar tills vi ska ut på VFU. Jag hamnade på hjärtmedicin vilket jag ser jättemycket fram emot. Tror att det kan vara riktigt givande och att jag förhoppningsvis kan känna igen någonting då vi gått igenom t ex hjärtsvikt, arytmier och kranskärlssjukdomar. Att min kära mor också jobbar i samma hus gör ju inte saken värre, då kan vi möjligtvis samåka dit (beroende på mina tider) och äta lunch ihop någon gång! :}
 
Då jag varit så tvär över livet den senaste tiden har jag helt enkelt tagit mig i kragen och ryckt upp mig lite. Insett att det finns värre saker här i livet än att 1) Slösa 1300 kr på ett vaccin som visade sig vara felaktigt, 2) Henrys regnkläder försvinner från dagis, 3) Henrys sittunderlag försvinner från dagis och ja, det var typ det. Jag vände på steken och beslöt mig för att skita i det. Surt, ja visst. Men det är väl bara att köpa nytt i så fall. Men se! Så fort man väljer att se livet från den ljusa sidan igen, då väljer även livet att visa den ljusa sidan mot en själv. Läkaren insåg att hoppsan, jag hade visst gjort fel, det här ska vi lösa "jag ringer dig på måndag när jag talat med min chef om det här" (de ringde idag men jag MISSADE det då jag hade föreläsning och mobilen satt på ljudlöst just då..). Trodde optimistiskt att de skulle ringa tillbaka en stund senare och har maniskt stirrat på telefonen i närmare 5 timmar, men icke. Får hoppas att de kanske, möjligtvis, antagligen inte, men kanske ändå väljer att höra av sig igen i morgon. Annars får jag väl ringa upp. Varför jag inte själv ringde upp idag kan man fråga sig, men den tanken slog mig tyvärr inte..
 
Henrys galonbyxor OCH sittunderlag hade tydligen följt med dagiskompisen hem istället, men var idag tillbaka på Henrys plats. Nu fattas bara galonjackan, som jag hoppas att samma familj råkat få med sig hem! Jag har sms:at med dem och de skulle leta..
 
Ni märker ju själva. Petitesser som inte är värda att engagera sig så mycket i egentligen. ÄNDÅ KAN JAG INTE SLUTA! :O
 
Något som dock gör mig så fruktansvärt lycklig är (förutom min familj) att garaget blev så bra. Såå bra. Så bra. Nu när David har spikat flera hundra spikar och slitit flera timmar om dagen i närmare en månads tid, då är det dags för mig att sätta upp en blomlåda och höja mysfaktorn en aning. Blomlådan är redan ihopsnickrad, den ska bara få sig en liten omgång med grå färg. Sedan ska här köpas ljung och lite andra höstiga blommor. Åh vad kul! Blommor har blivit en stor hobby för mig. Blommor och tidningen Sköna hem (som egentligen mest innehåller värdelös reklam. Jag ångrar att jag inte valde att prenumerara på Allt i hemmet istället. Men det ingick en så fin filt om jag tog några Sköna hem-tidningar, haha). Ja ni hör ju själva. Herregud. Men jag är en stolt tant på 24 vintrar! :D

Näe, klockan närmar sig 22 och jag ska läsa på lite inför ett möte med min nya studiegrupp i morgon!
Sov sött.






 NAMN
 

 MAIL


 URL


 SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?