Idag är det första dagen som jag har varit riktigt orolig för det lilla barnet i min mage. Det började redan i morse precis när jag skulle äta frukost. Jag kände det som att jag hade mensvärk, och att den värken sedan strålade ner i benen som en kraftig växtvärk. Fruktansvärt jobbigt.
Jag tänkte att det nog skulle släppa med dagen, men det höll i sig och jag kände mig svimfärdig och alldeles slut i kroppen. Nu börjar det dock kännas bättre... kanske beror det på att jag låg på spikmattan förut. <3

På söndag går jag in i min tjugonde vecka, vilket betyder att jag då har gått halva tiden. Får man sådana här jobbiga sammandragningar redan nu? Det känns lite tidigt tycker jag allt.. Med tanke på att man får räkna med en jobbig tid i slutet av graviditeten på grund av en tung mage osv, så kommer jag antagligen få ett helvete!! Men jag säger som jag brukar: man får ju ut något fint av det sen, så man får ta det här jobbiga! Det finns ett slut på det i alla fall. :}

Jag tänkte att jag kunde strukturera upp det hela lite för er (och för min egen skull också) gällande hur min graviditet har sett ut än så länge:

14 september:
Jag köper ett graviditetstest på apoteket på grund av utebliven mens, och det visar positivt. Samma dag skrev jag i min privata blogg:
"När jag var liten sa jag alltid att jag ville ha barn när jag var 19 år gammal. Hm, om allt går vägen nu så är det just det jag kommer att vara. 19 år gammal och ha barn. Det är ju ingenting ovanligt i dagens samhälle kan jag inte direkt säga, men det känns ändå lite.. liksom JAG?
Men jag vill inte göra abort. Det är inte värt det."

28 september:
Mamma har bokat en tid för abort på KSS i Skövde, jag åker dit tillsammans med Johan men gör ingen abort med tanke på att jag inte har bestämt mig än. Det hela ses istället som en vanlig gynundersökning och det som händer är att jag får bekräftat på riktigt att jag är med barn, med hjälp av ett vaginalt ultraljud. Jag är ungefär i vecka 6, säger barnmorskan. Ungefär runt den här tiden sätter illamåendet igång och håller i sig i ungefär 10 veckor.

11 november:
Är nere på MVC här i Hjo i nästan 3 timmar. Får ta blodprover, lämna urinprov och även höra på fostrets hjärtslag. En häftig upplevelse då jag inte har börjat känna några sparkar eller liknande. Man får liksom bekräftat att det verkligen är något där inne! Väger mig (min vikt är hemlig..)

8 december:
En tisdag, och det är dags för ultraljudet! Allting ser bra ut, både hjärna, hjärta och rygg, och det känns hur bra som helst. Barnet rör på sig konstant, och det kändes helt sjukt med tanke på att jag inte kände rörelserna som jag kunde se på skärmen. Beräknat födelsedatum blir den 22 maj 2010, och i dåläget är jag i vecka 16+2.

2 februari:
Dags för ännu fler blodprover och urinprov. Dock är det ett tag kvar...

Sedan är jag faktiskt lite osäker på första dagen jag började känna sparkar och sådär. Men det har jag gjort nu i några veckor, så jag förmodar att de började komma i takt med ultraljudet! Det är så mysigt. Tilläggas bör också att jag ju var nere på vårdcentralen ett flertal gånger för att få akupunktur mot illamåendet. Tyvärr hjälpte det inte, men då har jag provat på det också!