Jag har under den senaste tiden funderat mycket kring vad för sorts mamma jag vill vara. Alla mammor är ju olika, vissa är överbeskyddande, vissa bryr sig knappt, andra bakar bullar & myser medan andra pysslar med annat. Hur som helst.. Jag vill vara den där mamman som bryr sig och som alltid finns där. I alla lägen. Julia ska kunna känna sig trygg hos mig - men även med sig själv. Jag finns inte här för att bestämma över henne eller för att göra allt åt henne. Jag äger henne inte. Hon är sin egen, men jag finns vid henne sida i alla lägen och ska försöka hjälpa henne så gott jag kan! Jag vill att vårt hem ska kännas hemtrevligt och hon ska kunna ta hem sina kompisar i princip när som helst. Jag vet själv hur underbart skönt det är att komma hem till någon annans familj och känna sig genuint välkommen och hemma. Jag tror att jag gillar känslan av att finnas där om någon behöver mig.. Inte vara den där mamman som säger: näedu Ulrik, nu är det nog dags att fnatta iväg hemåt!

Om Julia vill göra något ska jag försöka att inte hindra henne. Om det inte är livsfarligt, såklart. Bestämmer hon sig för när hon är 10 år att hon vill se på en skräckfilm, då kommer jag låta henne bestämma det själv. Men med orden: tänk efter ordentligt innan, är det värt det? Typ.. Berätta för henne att hon kan må dåligt eller få mardrömmar, men sen är det upp till henne själv. Att tidigt lära sig att ta eget ansvar tror jag är en bra sak. Jag fick mina första husnycklar när jag var 9 år, lite sent va? Fast Julia är så mycket bättre & smartare än vad jag är, hon kommer kunna ha egna husnycklar när hon är 3 år antagligen. ;}

Ååh, jag är så rädd för att vara ett hinder för henne! Min största rädsla typ. Vet inte varför jag oroar mig så? Jag vill att hon ska leva fullt ut bara! Fullt ös. Hon är född för att ta världen med storm, min lilla pärla! Jag vill vara mamman som sätter gränser men som ändå inte skapar hinder. Det var väl smart sagt?

Jösses, mammor och våra bekymmer! Hur tycker ni att en bra mamma är? Hur vill ni vara?

Jag satt och läste lite i boken Sedan du fött av Maria Borelius i morse och fick lite funderingar.
Boken handlar om kvinnor som nyss fått barn och svarar på lite frågor om hur man kan uppleva tiden efter, med trötthet, smärtor och andra saker. I slutet av boken så intervjuade en kvinna olika män som var hyfsat nyblivna pappor. Det var då jag tänkte till!

Ett utdrag från boken och kapitlet Vad säger männen - när du inte lyssnar...:
"Fråga: Är du trogen henne?
Göran: Nja. inte till 100 %. Jag har haft några affärer med gamla bekanta emellanåt. Men jag har blivit mer trogen sen jag blev pappa. Sen vår dotter föddes har jag bara varit otrogen någon gång, och då mådde jag mycket dåligt. Jag har väl blivit mer allvarlig sen jag blev pappa. "

Ett till:
"Fråga: Är du trogen henne?
Pelle: Man kan bli attraherad av andra, men det vore ett svek mot barnen. Jag vet inte heller när dom som har otrogna har tid. Min gamla lumparkompis var med en annan kvinna när hans tjej låg på BB. Jag blev nog ganska upprörd över det, även om jag i princip inte tycker man skall lägga sig i andras liv. Barn tillhör båda föräldrarna, och är den ena försvaragd av att ha fött skall väl inte den andra svika."

Hihi, nu kommer själva diskussionen från mig. Jag tycker att det är elakt av dessa män, eller framför allt av Göran! Jag hoppas att långt ifrån alla män tänker och agerar på det här sättet. Visst blir vi kvinnor inte som vi var innan graviditeten rent kroppsmässigt, men det är ju faktiskt mannen som varit med och bidragit till det! Det blir en rejäl omställning när man skaffar barn, det får man räkna med. Inte bara kvinnan utan även mannen. Jag läste även i ett annat utdrag att mannen inte tyckte lika mycket om sin kvinna längre eftersom hon blivit så självsäker och klok efter att ha fått barn. Han tyckte mer om henne innan när hon var osäker, då kände han att han kunde vara till hjälp och så att säga ta hand om henne. Nu kände han sig bara osmart, sa han. Det är ju också en tanke..

Om man är tillsammans med en kvinna som man tycker är snygg, men sedan skaffar barn ihop med henne och sedan inte finner henne lika snygg längre utan hellre vill ligga med andra tjejer {lång mening! Hah} - då tycker inte jag att man är en bra människa! Borde man inte som man tycka ännu mer om sin kvinna som klarat av en graviditet och fött fram ens barn? Det tycker i alla fall jag..

Dela gärna med er av era tankar! Tror ni att många män tänker/agerar på det här sättet? Att vara otrogen under tiden på BB är ju bara för mycket, jag vill kräkas.

Först vill jag bara tacka Mirre för att du berättade vad typsnittet som jag använt i bilden heter. Så otroligt fint tycker jag, och gör sig alldeles utmärkt på en bild som man vill stämpla sitt namn på! Carlotta, heter det för den som är nyfiken! ;} Alltså den snirkliga stilen, den lilla under heter Victor's Pixel Font. Välanvänt typsnitt i bloggvärlden!

Well, har precis lagt Julia. Herregud vad sent hon lägger sig nu, en ettåring bör väl somna innan 21:30 på kvällen? Det var det här med rutiner ja.. schemat sprack ganska omedelbart, men jag ska försöka ta tag i det snart igen. Ska kila ner till stadens bibliotek och låna ett knippe böcker från Anna Wahlgren, förhoppningsvis kan hon ge en hel del goda råd. Allt behöver man ju inte följa, men lite tips finns nog allt att hämta! I kväll i alla fall så tröttnade jag till slut på att springa efter henne så jag satte ner henne i spjälsängen och satte mig på min säng intill och började sjunga vaggvisor. Hon stod och skrek och lipade och ålade omkring - väldigt missnöjd med andra ord. Men jag gav mig inte. Jag satt lugnt kvar och fortsatte sjunga, klappade henne då & då och sa till henne att lägga sig ner. Hon var sjukt trött, och efter ett par minuter gav hon sig och slumrade in så sött på sin lilla huvudkudde.

Som gravid 19-åring hade man {jag} inte riktigt i tankarna att uppfostran var en följd av mitt beslut.. Det man ser när man är gravid är ju fram till förlossningen, så mycket längre än så funderar man inte på. Men sedan följer en hel rad med olika tider. Första tiden - den ganska lätta tiden då allting flyter på och bebis är nöjd och glad - tiden då de börjar röra på sig och nästan hela tiden slår sig, osv. Ni fattar. Nu har jag kommit till tiden då det är dags att börja uppfostra lite. Jag vill ju inte att min kära skatt ska växa upp och bli någon som varken lyssnar eller bryr sig om vad andra säger. Jag har tänkt att jag ska lägga henne på det här sättet de kommande kvällarna. Det får bli lite lip & pip, det spelar inte så stor roll. Senast 20:00 vill jag att hon ska sova, senare behöver en sån liten varelse inte vara vaken. Nu tog det ju ändå bara knappt 10 minuter innan hon slumrade in, det är ju ingenting! Hoppas att det kommer gå lika galant som jag tänker mig.. ;}

Phuu, uppfostran var det ja. Svårt!? Jag tror det.. Men vad är det man säger? "Barn gör inte som man säger, utan som man själv gör." Då gäller det att föregå med gott exempel här med andra ord! ;}

Långt inlägg det här, det var inte det som var meningen, men så blev det!
Nu ska jag duscha, puss på er! ♥

Nu är katten kammad!
Hon har så mycket päls vår lilla kisse! Hela huset är fullt, men nu när det är varmt och skönt ute har vi börjat med att kamma henne varje dag! Hon tycker att det är SÅ skönt, riktigt njuter! Det förstår jag.

Jo, min mening med det här inlägget var att skriva att jag i dag har plitat ner ett schema till Julia. Eller för Julia. Ett papper där jag skrivit ner mat- och sovtider för nu fick det banne mig vara nog. I över 1 år har vi daltat omkring här hemma och inte haft några ordentliga rutiner. Visst, hon har matats vid ungefär samma tidpunkter och vaknat på morgonen ungefär vid samma tider, men ändå! Jag vill ha fasta rutiner för jag tror att vi mår bäst av det. Sova kommer hon härmed att göra en gång om dagen, om inget särskilt inträffar. Efter lunch i ca 2 timmar har jag tänkt mig. Det funkade faktiskt i dag så jag har höga förväntningar över detta! :}

Såhär lyder schemat:
07:00 - Upp & hoppa!
07:30 - Välling!
Fria aktiviteter
08:30 - Frukost bestående av gröt eller yogurt + macka, ta på sig och göra sig i ordning.
Fria aktiviteter
10:30 - Mellanmål (frukt, yoghurt osv.)
12:00 - Lunch + efterrätt
12:30 - Sova minst 1 timme, helst 2!
15:00 - Mellanmål  igen
Fria aktiviteter
18:00 - Kvällsmat
19:00 - Välling och läggdags

Vad tror ni om det? Självklart kommer det inte att följas slaviskt eftersom alla dagar ser olika ut, men på ett ungefär! Kanske att det funkar med sovningen, kanske inte. I dag var hon oerhört trött när hon ät vid 12, kanske att hon skulle behövt en liten blund även på förmiddagen. Vi får se om det fungerar! Kan inte ni komma med lite tips annars? Hur ser era rutiner ut? :} Jag är nyfiken!

Ååh, i natt hade jag en dröm där jag var gravid och skulle in och föda mitt första barn. Den är lite suddig men jag minns att jag visste hur det skulle kännas, och det var inte skönt. Jag var rädd! När jag vaknade från drömmen kom känslorna tillbaka av hur jävla ont det egentligen gör att föda barn. Ont ont ont. Det gör så jävla ont när hela underlivet spricker på en. Faktiskt, så gör det så ont att man inte vet vart man ska ta vägen. {Att bli sydd eller att få in ett rör där de tappar urin på en kan låta lite skrämmande kanske, men det känns inte. Verkligen: känns inte.}Man får helt enkelt bara acceptera det och sakta men säkert komma in i någon slags dimma där man varken är medveten eller omedveten. Vilken tur att kroppen går in i den här dimman, kan jag meddela er om. I och med att värkar och diverse andra smärtor har tagit kol på kroppen ett par timmar innan så är den ju rätt slutkörd när det väl är dags att börja krysta. Thank you Jesus.

Hur som helst, min poäng med det här inlägget är inte att göra gravida tjejer eller blivande gravida tjejer nervösa, utan det är väl mest att.. tja.. jag vet inte. Alla klarar det, även om det gör ont. :P Tacka dimman! Dessutom är det värt smärtan när man får se resultatet.. eller? ;}

Egentligen skulle jag vilja föda barn varenda dag, tack vare motionen alltså! Det sägs ju att en förlossning = ett marathonlopp. Vilken topptrim man skulle vara i! Jag var ju så trött att jag nästan var blind på det ena ögat efteråt. xD Men det gick över efter ett par timmar!

Ibland känner jag mig lite lurad. Jag gick igenom en ganska lång reda med graviditet och grejer utan att egentligen fatta grejen, tror jag. Nu sitter jag här 1 år efteråt och fattar ingenting. Har jag varit gravid? När händer det? ;O Hur var det och framför allt; har jag fött ut ett barn? ;O Näe, jag förstår det inte!

Ändå, bör tilläggas: så gör man det igen! Vi föder och föder, inga rädslor här inte! Äh, vatusan! Vi måste ju föröka oss så att vi inte dör ut. Det är något i kroppen tror jag som tränger bort de där känslorna så att vi vill göra det igen och igen. Eller tror och tror, är inte det bevisat förresten? :P

I går, den 14 september, så var det exakt ett år sedan jag fick reda på att jag var gravid. Jösses vad tiden går! Tänk att det var lilla Julia som låg där inne då, knappt en cm lång. Ett litet embryo. Jag minns att jag efter skolan gick och köpte ett graviditetstest på apoteket i Skövde, efter övertalning av Emelie. Haha, jag tänkte att det var onödigt först eftersom jag var säker på att det inte var något, men oj så fel man kan ha! Det var med skräckblandad förtjusning som jag läste texten Gravid, på stickan.

Jag har aldrig ångrat att jag valde att ha kvar "bebisen i magen"! Mitt bästa val i livet, antagligen! :)

Vad jag har förstått så har ju en del kvinnor förvärkar under en stor del av graviditeten, men på mig har de kommit igår/idag. En underbar känsla som känns som mensvärk blandat med en stramande känsla runt om hela mellangärdet (eller hur man ska säga). Håller i sig ett par minuter, 3 ungefär, och kommer med 10-15 minuters mellanrum. Tjoho! :} Jag hoppas för guds skull att bebisen är på gång och att jag ska slippa utstå det här i 2-3 veckor till! Dock är det inte så farligt eftersom jag tänker bort det på nåt sätt. När jag vet att det för nåt gott med sig så är det liksom lättare att ha och göra med. Hade det varit en vanlig mensvärk hade jag antagligen klagat och haft ÄNNU ondare. ;P

Hur som helst.. tog mig nyss en dusch eftersom jag kom på att det var ett tag sedan sist. Det är skönt att stå där under det varma vattnet, skönt för magen! Dock är det inte lika skönt sen när man ska tvätta sig. Det är i stort sett omöjligt att nå ner till vaderna, och för att tvätta fötterna (japp, det måste jag för de stinker fotsvett!!) så får jag stå och hålla mig i själva duschgrejen för att inte ramla, samtidigt som jag får lyfta upp foten och tvätta den så gott det går. ^^ Hade tänkt raka benen idag också så att jag inte känner mig som världens äckligaste mamma sen, men efter en stunds tänkande i duschen fann jag det hela omöjligt. Har satt mig ner ett antal gånger och rakat dem, men det var ingen bra idé nu. Skulle antagligen inte kunna ta mig upp igen, och magen skulle klämmas. Antingen får Johan hjälpa mig nästa gång han är här, eller så får jag helt enkelt stå ut. ><

Just det, när jag ändå var inne lite på värkar så kan jag tala om för er att nu, nu går det inte att sova längre! Värk i ryggen håller i sig i vilken ställning jag än ligger i, och jag kan knappt ligga ner i 10 minuter innan båda händerna har somnat! Haha, de blir sådär riktigt stenhårda de små fingrarna, en underbar känsla! ;P Sover högst 2 timmar i taget, vaknar sedan för att jag behöver kissa och dricka.
Kom ut snart lilla bebis! ♥

Åh jag vill att bebisen kommer ut nu! Känner på mig att det lär dröja längre än 6 dagar till, så jag väntar, väntar och väntar. Var inne på bb:s hemsida förut (och igår) och tittade runt lite. Mobiltelefon får inte användas osv, blä. Skrev även ner telefonnumret till förlossningen så jag vet vart jag ska ringa när det väl är dags. Usch nu längtar jag inte till tiden på bb längre, det verkar vara sjukt tråkigt där. Och vet ni? Det kostar 200 kr för anhörig att övernatta där, fytusan. Nu i veckan ska jag packa i ordning bb-väskan ordentligt så att jag får med mig allt. Kläder till mig och bebisen, hygienartiklar, något roliga att underhålla sig med osv. :}

Fast egentligen borde jag njuta av den här tiden.. Nu när jag kan sova när jag vill utan att behöva anpassa mig till den lille godingen. Undrar hur trött jag kommer vara i början? Fast jag är inte så orolig över det, det kommer nog gå superbra! :} Jag undrar vad det blir för liten plutt... om den är lik Johan eller mig mest!? Hoppas den är mest lik Johan, i alla fall när det gäller de där riktigt klarblå ögonen! :}

Kan förresten skriva ner att Milja och Weronica hade fel, för de gissade på att bebisen skulle titta ut igår! Men icke sa nicke, it's still inside my body! ;}

Haha, egentligen hade jag tänkt skriva ett lite klagande inlägg över hur tråkigt jag har det och hur svårt det är att skapa en e-butik på internet. Eller egentligen inte svårt, men det är svårt att göra en ny design till den! Hur som helst så ändrade jag mig och tänker nu skriva om en helt annan sak istället...nämligen hur det är att vara gravid! I Saras (länken öppnas i ett nytt fönster) blogg hittade jag en lista över olika saker, men jag tänker inte skriva med allt som stod i den. Istället skriver jag endast ner det som jag själv upplever:

Du vet att du är höggravid när:
♥ det inte längre hjälper att smita förbi folk i sidled eftersom du är bredare så än vad du är framifrån.
♥ du struntar i att ta på strumpor eftersom det är ett heldagsprojekt + att du senare får världens gropar in i dina vattenfyllda vader! (Mitt största problem!)
♥ du tappar något på golvet men struntar i att plocka upp det eftersom det är så jobbigt.
♥ du sitter ner i duschen eftersom det är för jobbigt att stå.
♥ du sittandes i duschen funderar över hur du någonsin ska kunna ta dig upp på fötter igen!
♥ det svartnar för ögonen och du näst intill svimmar efter att ha tagit på dig skorna.
♥ du ökar i vikt med 2-3 kg per vecka och det enda du tänker är: "jaja..."
♥ allt är väldigt irriterande
♥ du ställer dig med benen 2 meter ifrån varandra för att kunna plocka upp något.
♥ du flåsar värre än en valross efter att ha gått uppför en backe.
♥ du behöver rulla runt för att ta dig uppför soffan/sängen.
♥ det tar år och dagar innan man fått på sig skorna.
♥ du inte längre kan cykla eftersom benen när du trampar hela tiden slår i magen.
♥ du inte längre kan gå korta sträckor utan att få håll.
♥ du inte längre kan ta fina macrobilder med kameran eftersom du inte kommer ner så långt. (Också ett av mina större problem!)

Hoppas att ni fick en liten inblick i hur det är att heta Melinda just nu! ;) Trots den ganska tuffa vardagen så har det ändå sin lilla charm att vara gravid. En upplevelse som i alla fall jag aldrig kommer att glömma, och jag är väldigt glad över att ha fått chansen att vara det!

Magen ur min synvinkel. Godnatt

Ett litet tidsfördriv såhär på måndagskvällen, medan jag väntar på att Halv åtta hos mig ska börja!

Jag fick reda på att jag var gravid: den 14 september 2009.
Såhär fick jag reda på det: jag köpte mig ett graviditetstest på apoteket för 99 kr eftersom jag inte fått mens. Testet skulle visa texten "Inte gravid", eller "Gravid" inom 2-3 minuter. Det visade "Gravid" efter ungefär 20 sekunder. :)
Detta gjorde jag efter att jag fått beskedet: blev väldigt glad men lite orolig på samma gång med tanke på min ålder och livssituation just då (skola). Började inte att gråta. Gick omkring och funderade på hur jag skulle berätta det för Johan. Försökte ta en bild med mobilen på testet och mms:a till honom, men kameran var så dålig så jag ringde istället! Senare berättade jag det för mamma.
Jag tror det kommer att bli: en liten pojke. Dock spelar det ingen roll alls, jag (och Johan) blir lika glada för bägge. Bara bebisen mår bra så är vi nöjda!
Det här undviker jag att äta och dricka: alkohol. Äter det allra mesta.
Lukter som jag inte klarade av i början: oj. Lukten av skinn (Johans skinnjacka) gjorde mig spyfärdig och även lukten (eller doften) från min deodorant. Dock var det inte så många lukter i sig som var farliga utan det var mest tanken på olika saker som fick mig att må illa och spy. Tanken på all Italien-mat såsom bläckfisk och champinjoner fick mig att spy. Även västkustsallad fick mig att kasta upp.
Följande små egenheter har jag fått: humörsvängningar bland annat. Kan i ena stunden vara glad men i andra sekunden lipa eller vara riktigt förbannad och irriterad. Ibland vill jag bara smälla till folk, haha! Som tur är har jag lyckats hålla händerna i styr.
Första gången det rörde sig i magen: åh, jag vet inte! Minns i alla fall att det var i närheten av ultraljudet som var den 8 december. Med andra ord var det någon gång i december förra året, strax innan vecka 20.
Första gången det började sparka ordentligt: är även här osäker. Men i december/januari skulle jag tippa på!
Såhär kändes de första sparkarna: underbart, men samtidigt lite läskigt eftersom det är en sådan otroligt annorlunda känsla. Jag kan inte beskriva hur det känns, tyvärr. Det gör verkligen inte ont, utan det är som att något vänder och vrider på sig där inne i magen, mysigt är det.
Musik jag spelar för bebisen i magen: det jag lyssnar på haha, och för ett tag sedan spelade jag mycket gitarr också - lugna låtar! För några månader sedan nu kom jag på mig själv med att sitta och lyssna på metal i hörlurar, och skämdes genast eftersom jag tyckte synd om barnet som skulle behöva utstå det där skränet. Dock berättade Johan senare för mig att bebisen har ju sina egna öron = lyssnar jag på musik i hörlurar så hör ju inte den det ändå! Jag hoppas att det stämmer. ;) Men mycket lugn musik är det, typ Enya och sådant. Även Lady Gaga en hel del..
Magen började synas: omkring vecka 22 började den ta fart tycker jag. Är väldigt glad över att det inte kom en jättemage redan de första veckorna, då hade jag nog haft betydligt jobbigare att röra på mig nu.
Såhär kände jag vid ultraljudet: en helt fantastisk känsla. Kunde inte sluta le! Det kändes dock overkligt eftersom jag såg att den lilla/lille rörde på sig hela tiden fastän jag inte kunde känna det. När allting såg bra ut med bebisen kände jag att allt annat bara kunde kvitta. Det viktiga var (och är) bebisen och hur exempelvis skolan går skiter jag fullständigt i. Mitt och Johans lilla mirakel kommer i första hand. ♥
Första gången jag fick höra barnets hjärtljud kändes det: helt otroligt eftersom magen då inte hade börjat synas och ingen som inte visste om det kunde ana att det fanns ett liv där inne! Jag är ingen lipmänniska så jag grät inte då heller men nog gillade jag att höra det galopperande ljudet från det lilla barnet. Helt otroligt!
De första mammakläderna var: har inte köpt några mammakläder men mjukiskläder har använts flitigt under hela graviditeten. (Har packat ner de rosa för att kunna ha på BB sen)
Mina favoritmammakläder: jag älskar leggins med långa linnen och nån tunn tröja över. Kommer antagligen aldrig mer klä mig i det sen, haha usch!

Ibland är graviditeten inte lika härlig som annars. Just nu sitter jag i sängen och skriver och har ovanligt ont i ryggen och övre delen av magen. Jag gissar på att det är att livmodern som spänner och drar ihop sig och som framkallar den här ohyggliga smärtan. Jag finner ingen skön ställning alls, varken liggande, sittandes eller stående. Ibland "vibrerar" bebisen inne i magen, jag undrar vad det är som händer då.. Läste nyss på en sida att vibrationerna kan bero på antingen hicka eller att barnet kissar, men även av neurologiska skäl - dvs. barnet är inte färdigt än och därför kan den rycka till då och då. Skönt, då slipper jag oroa mig för det. Fick tankar om att barnet kanske har en missbildning som gör att den rycker till pga. tix eller liknande! Läskigt..

Min moster kom över tidigare ikväll med en påse med bebiskläder. Jättefina tröjor och bodysar som vi kommer ha stor användning av! Tusen tack för det, så snällt av alla att dela med sig! :) För tillfället står det en stor flyttkartong under mitt skrivbord som är fylld med bebiskläder, både köpta (från mamma och från Johans far) och ärvda från Johan och min kusin. Kanon! Känns skönt att kläder inte är det första vi behöver tänka på sen när bebisen väl finns. Det som återstår nu är bara att välja ut lämpliga kläder att ta med till bb, undrar vilket som blir det första plagget!? :}

Nu ska jag försöka sova bort smärtan, i morgon är det informationsträff hos försäkringskassan som gäller! Låter otroligt tråkigt...
Puss och godnatt!

LYCKA!!

Jag har faktiskt inte varit särskilt orolig över ekonomin vad gäller bebisen (även om jag säkert borde vara det eftersom det antagligen är dyrare med en bebis en vad jag kan föreställa mig..) men nu är jag verkligen allt annat än orolig! Nästa vecka är det barnvagn som står på schemat, och jag längtar så mycket! Än så länge har jag bara lite kläder och ett par filtar/lakan som tyder på att en bebis kommer snart, men det är ändå inte en så stor grej som en hel barnvagn!! Åh! <3

Johan har en alldeles underbar släkt (det visste jag redan innan i och för sig) men detta är ju helt underbart. Snällt att våra familjer ställer upp så för oss, men det blir ju roligt för dem också med en liten bebis! Nu har vi verkligen så att det räcker till en barnvagn, och det betyder ju bara att vi kan köpa ännu mer saker i form av mobiler/leksaker, blöjor, kläder osv! (Inga mobiltelefoner alltså..höhö)

Idag är det bara 2 ynka månader kvar tills min och Johans lilla bebis är beräknad att komma!! Det är ju ingenting, det kommer gå i ett nafs! Just nu ser jag två vägar: tiden till förlossningen kommer gå otroligt segt och och det kommer vara en jobbig tid med mycket problem och smärta, ELLER, tiden kommer rusa iväg och jag mår både fysiskt och psykiskt bra! Låt oss hoppas på det sistnämnda..

Jag mår faktiskt väldigt bra just nu, klarar av att både gå, springa, hoppa och skutta. Magen är lätt än så länge (känner mig bara framåttung precis efter att jag ätit..) och den är så rund & fin. Kramp i vaderna kommer då & då, inte lika ofta längre som för ett tag sen. Det gäller att dricka mycket vatten innan man lägger sig, då klarar man sig! :) Det enda som egentligen är jobbigt med magen är att den har börjat sticka och göra lite ont. Jag antar att det är den övre kanten av livmodern som spökar, då det är en bit ovanför naveln, i mitten ungefär! Nåväl, det fungerar!

Nästa vecka är det dags för barnvagn!! Tjoho! Det känns verkligen som att det är på tiden att börja köpa lite saker. Jag är väldig tacksam över att både jag och Johan lagt undan pengar varje månad, så att vi nu har råd med det allra viktigaste. Jag hade haft lite panik över allting annars.. Men som sagt, barnvagn nästa vecka, sedan blir det lite kläder till och från antar jag. Någon helg ska vi också ner till Jönköping och IKEA för att inhandla en säng, skötbord, badbalja etc. MYSIGT!

Det är mycket mysigare att planera inför en liten bebis, än inför studenten! ;) Medan andra har panik över balklänning och sökande till högskolor m.m. så får jag fundera över bebisnamn och things to the little one! :D
(I och för sig så kommer ju säkert den tiden för de som tar studenten nu också...haha men jag får försöka se det positivt från min sida xD)

Nu är det inte lång tid kvar tills bebisen kommer, även fast det är det.
Igårkväll kan jag ge mig på att jag hade sett en fot om lampan bara hade varit tänd. Det blev en riktig knöl utåt som jag liksom kunde ta tag i, men så fort jag tände lampan så kände jag hur det drog sig inåt igen. Den är lite hemlig där inne i magen, mys! :)

Jag läste nånstans att om man ligger ner, så ska man normalt känna omkring 10 st rörelser/sparkar i timmen. Det gör jag verkligen, om inte ännu mer tror jag. Det är nog faktiskt det som jag kommer sakna allra mest sen när den bebisen är ute, alla mysiga rörelser! Och en grej till: jag tror jag läser alldeles för mycket på internet om graviditeter. Det känns som att allt jag säger börjar med: "men jag läste", "jag såg på internet" etc.

Supertrött nu, godnatt!

Jag halkade in på en sida förut [LÄNK] och hittade en liten tabell som ni kan se. Man kan enligt den se vad det blir för kön på lilla bebisen i magen, och enligt den här tabellen så har jag en liten pojke i magen just nu. Månaderna står för vilken månad som befruktningen ägde rum, och för min del var det i slutet av augusti.

Jag vet inte hur säker man kan vara på sådana här tabeller och liknande tester, haha, men det är ju kul att titta lite och sedan se vad som stämde och inte. Enligt alla tester jag har gett mig in på så ska det ligga en liten pojk i magen på mig!

En annan tabell jag hittade visar för mig följande:

Magens form är... toppig, utstående mage som inte syns bakifrån. (pojk)
Pigmenstrand på magen.. lång tydlig rand (pojk)
Babyns hjärtfrekvens är... under 140 slag/min (pojk)
Vigsenring i ett snöre hållen över magen... pendlande ring (pojk)
Mammans skönhet under graviditeten...flickan tar sin mammas skönhet under graviditeten (flicka)
Halsbränna... Mycket halsbränna (pojk)
Babyn hickar... Lite eller inte alls (pojk)
Babyn sparkar... Mycket (pojk)
På ultraljudsbilderna håller babyn... händerna någon annanstans än mellan benen (flicka)
Urinvägsinfektioner... inga hittills (pojk)
Var i magen babyn ligger... ligger högt (pojk)
Befruktningsdagen var ett... udda datum (pojk)
Blödande tandkött... mycket blödande (flicka)
Utputande navel...senare under graviditeten (inte alls än så länge) (pojk)
Mamman sugen på... choklad (pojk)
Babyn sparkar... mycket på höger sida (pojk)
Mamman illamående... mycket (flicka)
Mammans vårtgård är... mera suddig (flicka)
Föräldrarnas nästippar är... rundade (HAHA vilken grej..) (pojk)
Håret på mammans ben växer...

Magens form är...	Toppig, utstående mage som inte syns bakifrån.	Utbredd mage som sätter sig även på sidorna.
Pigmentrand på magen...	Lång tydlig rand (även fast den är inte såå tydlig, så finns den där)	Ingen rand
Babyns hjärtfrekvens är...	Under 140 slag/min.	Över 140 slag/min.
Vigselring i ett snöre hållen över magen...	Pendlande ring	Cirklande ring
Mammans skönhet under graviditeten...	Bibehållen skönhet	Flickan tar sin mammas skönhet under graviditeten.
Halsbränna...	Mycket halsbränna	Lite eller ingen halsbränna
Babyn hickar...	Lite eller inte	Mycket
Babyn sparkar...	Mycket	Lite mindre
På ultraljudsbilderna håller babyn...	Händerna mellan benen	Händerna någon annanstans
Urinvägsinfektioner...	Inga hitills	Många
Var i magen babyn ligger...	Babyn ligger högt	Babyn ligger lågt
Befruktningsdagen var ett...	Udda datum	Jämnt datum
Blödande tandkött...	Mindre blödande	Mycket blödande
Utputande navel...	Senare under graviditeten	Tidigt i graviditeten
Mamman sugen på...	Choklad	Citron
Babyn sparkar...	Mycket på höger sida	Mycket på vänster sida
Mamman illamående...	Inte eller lite	Mycket
Mammans vårtgård är...	Starkt avgränsad	Mera suddig
Föräldrarnas nästippar är...	Rundade	Skårade
Håret på mammans ben är...	Snabbare växande	Normalt växande
Vid frågan "Vad har du på händerna?" visar mamman...	Handflatorna nedåt	Handflatorna uppåt
Mamman sugen på..	Surt	Sött (fast egentligen mest salt... vad kan det nu betyda ;-)?)

Snö snö snö snö snö

Utanför vårt köksfönster så befinner det sig en 1 ½ meter hög snödriva som har lagt sig till rätta precis så att man inte ser någonting. Hela altanen är snötäckt och nu är jag väldigt lycklig över att lilla kaninen är i garaget. Uteburen är totalt insnöad och det tar nog en hel dag att skotta sig fram till altanen...Många busslinjer är avstängda pga. 'ovädret', och det får mig fundera på måndagen! Tänk om man kan få tillåtelse att stanna hemma från skolan bara för att man är insnöad? :D

På tal om något annat så var jag & Johan på den där föräldragruppen igårkväll. Det var.. spännande! Jag tippar på att vi var yngst av alla paren som var där, även om det fattades 2 st. Antagligen dyker de upp under nästa tillfälle, så då får vi väl se vad det är för små människor då! :) På nåt sätt kände jag mig väldigt malplacerad i och med att jag faktiskt fortfarande går i skolan, fast ändå inte på nåt sätt. Haha, jag satt där i soffan och ilsknade till riktigt ordentligt eftersom Johan envisades med att gäspa högt ungefär en gång varannan minut! Okej, han var trött. Men nu när vi ändå var yngst och antagligen mest omogna, så behöver vi ju inte visa det extra mycket genom att bete oss som småglin. Hoppas han beter sig lite mer... moget nästa gång och inte visar alla hur tråkigt han tycker att det är. :P

Något jag blev lite ledsen över igår är att vi inte kommer att åka in till bb för ett studiebesök. Det såg jag fram emot faktiskt. Att få se hur det dels ser ut, och även vad och var sakerna finns och hur de används när det väl gäller. Jag förstår inte detta med besöksförbud osv, varför är det så?

Dock är jag inte nervös över huvudtaget, så på den fronten känns det nästan onödigt att gå till dessa föräldragrupper på fredagskvällar. Jag tar det som det kommer helt enkelt, och jag är inte rädd för förlossningen. Det går nog bra! :) Alla andra har ju lyckats, så varför skulle inte jag?

När vi ändå är inne på bebissnack här så kan jag tillägga att jag har fått en liten rand på magen, strax under naveln och neråt. Gulligt.. Min lille bebis rör sig för övrigt hela tiden i form av kullerbyttor, sparkar och lite annat smått & gott!