Jag har under den senaste tiden funderat mycket kring vad för sorts mamma jag vill vara. Alla mammor är ju olika, vissa är överbeskyddande, vissa bryr sig knappt, andra bakar bullar & myser medan andra pysslar med annat. Hur som helst.. Jag vill vara den där mamman som bryr sig och som alltid finns där. I alla lägen. Julia ska kunna känna sig trygg hos mig - men även med sig själv. Jag finns inte här för att bestämma över henne eller för att göra allt åt henne. Jag äger henne inte. Hon är sin egen, men jag finns vid henne sida i alla lägen och ska försöka hjälpa henne så gott jag kan! Jag vill att vårt hem ska kännas hemtrevligt och hon ska kunna ta hem sina kompisar i princip när som helst. Jag vet själv hur underbart skönt det är att komma hem till någon annans familj och känna sig genuint välkommen och hemma. Jag tror att jag gillar känslan av att finnas där om någon behöver mig.. Inte vara den där mamman som säger: näedu Ulrik, nu är det nog dags att fnatta iväg hemåt!

Om Julia vill göra något ska jag försöka att inte hindra henne. Om det inte är livsfarligt, såklart. Bestämmer hon sig för när hon är 10 år att hon vill se på en skräckfilm, då kommer jag låta henne bestämma det själv. Men med orden: tänk efter ordentligt innan, är det värt det? Typ.. Berätta för henne att hon kan må dåligt eller få mardrömmar, men sen är det upp till henne själv. Att tidigt lära sig att ta eget ansvar tror jag är en bra sak. Jag fick mina första husnycklar när jag var 9 år, lite sent va? Fast Julia är så mycket bättre & smartare än vad jag är, hon kommer kunna ha egna husnycklar när hon är 3 år antagligen. ;}

Ååh, jag är så rädd för att vara ett hinder för henne! Min största rädsla typ. Vet inte varför jag oroar mig så? Jag vill att hon ska leva fullt ut bara! Fullt ös. Hon är född för att ta världen med storm, min lilla pärla! Jag vill vara mamman som sätter gränser men som ändå inte skapar hinder. Det var väl smart sagt?

Jösses, mammor och våra bekymmer! Hur tycker ni att en bra mamma är? Hur vill ni vara?