Barnen är lämnade på dagis iklädda regnkläder och gummistövlar. Ryggsäckarna med fläskpannkaka och sylt också. Jag hoppas för deras skull (och för min skull) att det inte regnar hela dagen nu när de har Knytte & Mulle. Risken ökar markant för att barnen då bli förkylda, och det orkar jag inte med igen. Julia har redan inlett sin säsong med ständig hosta. Hon hostar i princip hela tiden när dagissäsongen är igång. En sådan där harklig hosta som verkar mer störande än besvärlig. Det kan också bero på att hon gärna skippar ytterkläder när jag inte finns i närheten och ser till att hon är påpälsad.

 

Henry har gråtit vid varje lämning i flera veckors tid, ja, ända sedan dagis började nu efter sommarlovet faktiskt. DOCK gjorde han inte det idag, och det var med en stor lättnad i hjärtat som jag vinkade hejdå till en glad pojke när jag åkte därifrån. Äntligen! Hoppas att det fortsätter såhär nu.. Igår berättade personalen att de har börjat avvänja barnen vid napp under vilan, och det är ju också toppen! Henry har ett stort beroende, men på dagis fungerar det tydligen felfritt! Däremot vill han ju ha den så fort han ser mig när det är dags för hämtning på eftermiddagen, men det är en annan femma! ;)

 

För min del idag väntar injektioner ieftermiddag. Jag fick den tråkiga tiden 13:15-17:00.. Med andra ord är jag inte hemma förrän närmare 18 ikväll! Jag brukar leva i tron om att det tar en haltvimme för mig att ta mig från skolan och hem till huset, men i själva verket tar det snarare en timme eftersom bilen ofta är parkerad lång ifrån skolan och det blir en himla massa springande fram och tillbaka. Och rödljus på det! Har jag förresten berättat vilken fobi jag har för trafikljus!? Den är fruktansvärd. Ni vet när man kommer med bilen i en hyfsad hög fart och ser att det lyser grönt en bit bort, det är DÅ som min rädsla börjar. Kommer jag hinna innan det slår om? Ska jag gasa på och chansa eller sakta ner och avvakta vad som händer? Usch.. VARJE dag detta ständigt läskiga moment. Haha. Är det någon som känner igen sig eller är jag konstig? :D

Hepp, dags att ta tag i pluggandet. Enligt lärarna skulle detta vara en av de jobbigaste terminerna, men jag har inte börjat än så jag vet inte vad de snackar om! ;) Böcker har jag inhandlat, men jag har inte öppnat dem än. Nu ska jag dock skriva ner lite begrepp som ska vara bra att veta, typ Farmakodynamik och Steady State osv. Lite patientfall ska jag försöka hinna med också.

 

Men åh! Innan jag avslutar det här inlägget måste jag bara berätta om en föreläsning som vi hade i fredags. Det var en ung tjej som berättade om en hjärttransplantation hon varit med om för några år sedan. Vilken föreläsning, det berörde ända in i själen! Jag tror inte att det var ett öga torrt efteråt. Tänk att livet kan förändras på några sekunder.. Dessutom fick vi se en film (<-- titta på den!) och jag höll på att gå i tusen bitar. Man får verkligen vara tacksam för det man har! Glöm aldrig det! ♥

 

Ha en underbar dag!
Kram från en återigen brunhårig Melinda.