Utedag
Skrivet

Hej på er denna soliga februaridag.
 
Det verkar inte som att vi får någon mer snö i vinter... Lite tråkigt! Sportlovet är snart över och idag tog jag med barnen ut för att få lite frisk luft. Nåja, inte alla barn tyvärr. Julia är hos sin pappa i Skövde och kommer hem i morgon igen. Hon hade namnsdag i torsdags och önskade sig av hela sitt hjärta en svart- och vitprickig hund från ICA. "Vi har tyvärr inte råd", var mitt svar då hon redan har på tok för mycket gosedjur och ännu ett kändes väldigt onödigt. Men veckan innan när hon även då frågade om hon kunde få den, råkade jag svara "ja, du kan få den på din namnsdag i så fall". Attans! ;) När hon sen inte fick den på sin namnsdag i alla fall så kände jag mig väldigt elak, därför kunde jag bara inte hålla mig från att köpa den idag. Hoppas det blir en glad överraskning i morgon när hon kommer hem! (Det hemska är att jag redan nu VET att hon bara kommer leka med den första dagen.. kanske en dag till. Sen ligger den där.. bortglömd!). Men den är riktigt mjuk & go, och jag vet hur det känns för jag var helt såld på gosedjur när jag var liten. ♥
 
Nåväl! Vi har i alla fall varit ute hela eftermiddagen och benen har ännu inte tinat. Jag gick med Malva i vagnen och Henry tog sin springcykel, även om han faktiskt har lärt sig att cykla på sin "riktiga" cykel utan stödhjul. Så duktig! Han tog sina första tramptag 1/1-17, det såg så himla roligt ut! Jag kan verkligen rekommendera balanscyklar. Det är därifrån han har fått sin otroliga balans. Julia var betydligt äldre när hon lärde sig cykla, då utan en balanscykel att öva på!
 
Vårt första stopp blev i lekparken i Stadsparken. Henry gungade, åkte rutschkana och lekte med allt möjligt som finns där. Jag var inte sen med att haka på då det ju är riktigt bra träning! :D Vi var även på utegymmet som ligger precis intill, och jag blev ordentligt svettig faktiskt, haha. All träning är bra träning! Efter någon timme gick vi ner mot vattnet och kikade lite. Därifrån ser man hamnen, och Henry kom på att det vore roligt att leka på tåget som står ute på ena bryggan. Sagt och gjort. Dit gick vi och spenderade någon timme till kändes det som. Blåste som attans! Det var riktigt härligt att få lite egentid med sonen. Malva sov hela tiden och sover fortfarande. Oftast är Henry med David då han länge har varit och fortfarande är väldigt pappig. Med andra ord har det tack & lov inte funnits någon svartsjuka alls sedan Malva kom till världen, vilket ju är väldigt skönt i och för sig. Dock var det riktigt kul att det bara var jag och Henry. Det tyckte nog även han då han fick bestämma allt. Är storasyrran med brukar det vara på hennes villkor allting. ;)
 
 



Världens längsta inlägg om amning
Skrivet

 
För ett par veckor sedan besökte vi fantastiska Julia i Tidaholm (Memories by Julia) för lite nyfödd- och syskonfotografering - och titta på resultatet! Bättre än vad jag vågade hoppas på då man aldrig vet hur barn bestämmer sig för att agera, haha. Tidigare i höstas, i september närmare bestämt. träffade vi också Julia för lite gravidfotografering. Riktigt kul att återvända till samma fotograf för att få samma stil på bilderna. :) Visar de bilderna en annan dag!
 
Annars då? Malva har hunnit fylla 5 veckor och hon är verkligen en snäll bebis. Hur kan man ha en sådan tur att lyckas få 3 snälla bebisar? Hon gör endast ljud ifrån sig om hon är hungrig, annars är hon lugn och nöjd. Jag hade ju som mål att amma henne länge, minst ett halvår! Ville bevisa för mig själv att jag minsann kan amma längre än 3 månader, vilket jag gjorde med både Julia och Henry. Delammade skall tilläggas, då de båda fick ersättning samtidigt som amningen. Dock gick det inte så bra med mitt mål.. Jag helammade henne de första två veckorna. Verkligen helammade! Jag satt i soffan/sängen dygnet runt. Hon sög bra, men då hon var så liten orkade hon inte suga särskilt länge och somnade snabbt. Det resulterade i en viktnedgång. Hon vägde ju 3170 g vid födseln, gick ner till 3000 g vid återbesöket några dagar senare, och efter det gick hon ner ytterligare. 2895 vägde hon när BVC gjorde hembesök när Malva var 1 vecka och 5 dagar. Vilken käftsmäll! Där och då ville jag sjunka genom jorden för det kändes som att jag höll på att mörda mitt lilla barn. Så hemskt. Varför hade jag varit så bestämd med att absolut inte ge flaskan? Är det värt mitt barns hälsa bara för att JAG ska känna mig "duktig" och amma? Näe..  Jag skickade iväg David till ICA illa kvickt för att köpa ersättning. Han ville duscha och göra sig i ordning innan då han precis kommit hem från jobbet, men jag fick panik och tänkte att Malva DÖR ju om hon inte får mat NU. Uppenbarligen fick hon inte tillräckligt av mig.. :'( Nu var hon verkligen liten..
 
Jag som så gärna ville tro att amningen skulle räcka! Mjölk fanns det ju så att det räckte och blev över eftersom jag till och med fick pumpa mellan amningarna ibland. Riktigt gul och fet mjölk som jag hemskt nog HÄLLDE UT! Jag var nämligen rädd för att om Malva fick mat ur flaska skulle hon senare vägra bröstet eftersom det går trögare att få ut maten där.. Av erfarenhet vet jag att det kan bli så. Henry vägrade amningen när det bara kom någon droppe åt gången och ville ha ersättning istället!
 
Några dagar tidigare:
På fredagen, när Malva var 5 dagar gammal, då känner jag hur mitt högra bröst börjar bli rejält hårt och ömt. Även något rött. Jag ringer till BB-vård i hemmet och ber om råd. Jag frågar om det kan vara mjölkstockning på gång, men får till svar att det är "extremt ovanligt" att få det under de två första veckorna. Det rör sig antagligen bara om "mjölkstinna" bröst, och det löser jag bäst genom att handmjölka - gärna i duschen där det är varmt. Att pumpa gör enbart så att ännu mer mjölk bildas, och då blir det en ond cirkel av det hela då bröstet aldrig kommer bli normalt igen.. Sagt och gjort. Hela den helgen står jag i duschen och handmjölkar så gott jag kan. Några små droppar rinner ut.. Fy satan vad ont jag har. Det högra bröstet (det vänsta är helt normalt) är alldeles knallrött och gör så ont att jag inte ens kan lyfta högerarmen. Konstigt nog gör det inte alls ont när Malva ammar från det, tack och lov. Men, bröstet blir inte bättre och på måndagen vaknar jag upp med 40 graders feber.
 
Varm och blöt och yr vaknade jag på måndagsmorgonen, ensam vuxen med tre barn som skulle tas om hand. 39,9 visade febertermometern. Fan. Julia var inte i skolan den dagen av någon anledning som jag inte minns. Jo just det, hon var nog förkyld eller något.. Julia och Henry var rejält uttråkade där på morgonen, men då jag inte vågade gå nerför trappan och hjälpa dem att få i sig frukost så kröp jag istället in i badrummet och satte på duschen åt dem så att de hade något att göra. Jag ringde sedan hit farfar som snällt kom och hjälpte barnen med frukosten medan jag var fast i sängen. Jag ringde sedan upp BVC och förklarade läget. Sköterskan i telefonen tyckete att det jag fick till mig under fredagen lät helt befängt, och att jag absolut skulle ha pumpat bröstet under helgen. Det som hade stockat sig måste ju komma ut! Hela den dagen var jag sängliggandes och ammade Malva så gott det gick. Och pumpade. Och fullkomligt sprutade från hela kroppen. I takt med att febern sjönk tror jag att jag svettades ut flera liter. Sängen och sängkläderna var dyblöta, och jag duschade 3 gånger den dagen.
 
Dagen därpå fick jag en tid hos BVC där jag fick det fantastiska tipset att amma Malva "åt andra hållet". Istället för att hon skulle ha benen mot min vänstersida när hon ammade från min högersida, så skulle hennes kropp ligga åt högersidan. Detta för att hon skulle suga i en annan riktning och därmed suga ur det som fastnat. Jag trodde att jag skulle få penicillin mot mjölstockningen som jag fick när jag hade det med Henry, och det var väl mest därför jag gick dit. Men när jag fick höra att Malva kunde få ont i magen av medicinen så ville jag ge det en chans att försvinna utan! Tack & lov! Med hjälp av den omvända amningen och en fantastiskt skön bh gjord av sönderklippta nättrosor var stockningen över efter ett par dagar. Fy tusan vilken pärs, säger jag bara!
 
Men ersättningen gjorde susen! På fredagen under hembesöket vägde hon som sagt 2895 g, men efter en helg med en massa ersättning vägde hon på måndagen 3100 g. Ytterligare en vecka senare var hon uppe i 3246 g. På det senaste besöket nu, som gjordes när hon var 1 månad och 6 dagar gammal, då vägde hon 3964 g. Och har vuxit hela 5 cm sedan födseln.
 
Idag gör jag likadant som jag gjorde med Julia och Henry. Jag delammar. Ammar i mån av tid skulle jag nästan vilja säga. Mellan 2-4 gånger/dag. Ska jag vara ärlig får det mig stundtals att känna mig stressad. Stressad över att veta att jag kommer bli sittande en lång stund utan att hon blir mätt. Jag vet att det är dumt att känna så, men fy tusan vad detta tärde på mig. Ger jag ersätttning så vet jag att hon blir mätt och står sig ett tag. Ammar jag så somnar hon. Lägger jag ifrån mig henne så vaknar hon och vill ha mer mat - om och om igen. Men! Jag VILL amma. Jag vet ju hur nyttigt och smidigt det är och bla bla bla.. Samtidigt: varken Julia eller Henry har några allergier eller andra besvär, så den där ersättningen kanske inte är så dum ändå?
 
Detta blev faktiskt till en konflikt mellan mig och David. Efter att Malva gått ner i vikt sådär mycket vid hembesöket var min första tanke att skita helt i amningen. Jag pallade inte fortsätta. Ömma, läckande bröst till ingen nytta liksom.. Men då blev David jättearg och tyckte absolut att jag skulle amma så mycket jag kunde eftersom det är så bra för Malva. Meningar som "vill inte mitt barns bästa" och "ger upp så lätt" fick jag höra t ex.. Tack för den liksom, efter 14 dagars konstant ammande (notera att jag då samtidigt fick skit för att jag inte hjälpte till med disk, städ och tvätt utan "smet iväg" för att amma..) och en rejäl mjölkstockning på det. Och dessutom en rejäl förkylning samtidigt. Behöver jag tillägga en och annan hormon också..? Ibland är man bra klen alltså. Jag som bara ville ha den berömda bebisbubblan.. Nu fick jag inte ens känna doften av min bebis pga. en envis förkylning..
 
Men! När allt är som sämst kan det bara bli bättre. Och det blev det. Rätt fort. Nu är allt toppen och alla är glada och nöjda. David är nöjd för att huset mestadels är städat och jag är nöjd för att jag är frisk och har friska barn!
 
Amning alltså.
Ett djävulens påfund. (Samtidigt som det är väldigt nyttigt.)



När det är 11 dagar kvar till 11/11
Skrivet

Hej!
 
Här sitter jag nu, 11 dagar innan beräknat och har inget annat i tankarna än när bebisen har tänkt komma ut. I min almanacka som numera är slängd (då den var för gammal) hade jag ringat in de datum som jag trodde att bebisen skulle komma på. 4/11, 7/11 eller 11/11 var mina gissningar. Detta innan jag varit på ultraljud och fått den 11 november som datum. Riktigt spännande att det vad som händer! 4, 7 och 11 är ju som sagt "mina siffror", och jag ger mig inte, haha. Roligast vore ju om hon kom nu i vecka 44, den 4/11. Men det återstår att se! ♥ När hon än väljer att titta ut så lär jag kunna knyta an det till mina siffror ändå, det går ju nästan alltid (som med horoskop där man känner igen sig vad det än gäller..;).
 
Snart är ännu en graviditet förbi. Här & nu ser jag enbart fördelar med att bli av både sveda, värk och en stor mage som är i vägen och gör det bökigt att sova. Dock vet jag ju med mig att några veckor efter förlossningen brukar jag sakna den mysiga magen.. För visst är det mysigt att känna alla rörelser, sparkar och hickan där innanför skinnet. Den här gången har jag banne mig ingen moderkaka i framvägg i alla fall. Lägger jag handen på magen så är det inte många mm som skiljer mellan min hud och bebisens rygg/rumpa. Det känns så otroligt nära! ♥ Jag tror faktiskt att jag inatt drömde (otroligt, när jag knappt sover!) hur bebisen såg ut. Det läskiga var dock att den ännu inte var född och därmed inte var riktigt levande. Ögonen var som porslin ungefär, helt stilla, och jag kunde inte se minsta likhet mellan bebisen och Julia och Henry. Att jag alltid ska drömma massa konstiga drömmar under graviditeterna. Drömmer liksom hur jag tar ut barnet ur magen för att få titta på det och se hur han eller hon ser ut. Det måste bero på min nyfikenhet och vetgirighet som har följt mig genom livet, haha.
 
Allt är nu i alla fall färdigt inför ankomst. Sängen är monterad och bäddad. En mysig sänghimmel med belysning har kommit på plats också. Dock har vi ingen sängmobil! Tänker att det kan vänta lite då det ju kan vara roligt att ha den antingen pojkig eller flickig. Det kan ju faktiskt komma ännu en son till familjen. Den tanken är inte utesluten. :) Första dagarna tror jag inte att bebisen har så stor glädje av en sängmobil i alla fall, så ingen stress över det. Alla kläder är tvättade. Såväl nya som Julia och Henrys gamla kläder. Det roliga med bebiskläder är ju att oavsett om de är begagnade så är skicket som nytt i alla fall! Har hittat massvis med godingar i lådorna från vinden. :) Billigt och miljöävänligt!
 
Barnvagnen står också redo med en mysig åkpåse i. Bilstol har vi fått låna också, den ska bara monteras efter att bilen har fått sig en grovtvätt invändigt. Vi har sagt det nu i flera veckor, men det blir liksom inte av.. Att jag har åkt på något virus också med hosta, snuva och trötthet gör ju inte saken bättre. Dessutom är smärtan i övre delen av magen fruktansvärd och hindrar mig från att göra alldagliga sysslor. Diskar jag och fixar i köket i ca 20 minuter så är jag sängliggande sen i någon timme. Det gäller helt enkelt att välja vad jag ska lägga energin på då jag får sota för det i efterhand. ;)
 
Vad är det mer? Jo! BB-väskan. Den är inte klar än.. har faktiskt inte ens börjat! Kanske ska göra det nu.. ;) Hittade en bra sida på nätet som hade tips på bra saker att ha med sig. Såsom vattenflaska till exempel, och tofflor. Sist glömde jag strumpor..!? Det ska jag inte göra nu. Sjukhus är ju inte kända för sin värme direkt..
 
Ha det toppenbra nu så får vi se om vi hörs av innan bebisen är ute! ♥
 
 



En ledig onsdag
Skrivet

Hej hopp!
 
Under förra veckan hade vi ett helt ljuvligt väder med både värme och sol. Ena dagen packade vi strandväskan och gick ner till Vättern och njöt av värmen till och med. Barnen badade fötterna och grejade med stenar. Inte visste jag att september var en sommarmånad? :D David har länge pratat om att han vill ha höst nu. Mysa ner sig inne i soffan med tända ljus framför en film utan att ha dåligt samvete för att man inte är ute i värmen.. Jag är ju inte den som inte vill ha värme, men nu börjar jag nästan hålla med honom! ;) Idag är väl egentligen första dagen som var lite råkall på morgonen. Så pass att Julia hade både fleece och skaljacka på sig. Hennes skola har alltid utedag på onsdagar, och nyttig fika ska skickas med (alltså vad är detta med att alltid behöva skicka med fika/mat!?!? Jag som trodde att jag var skonad nu när vi bytte förskola till Henry..). Idag fick hon i alla fall med sig en ostmacka, hallon, clementin (de är som godast nu!!) och en flaska vatten. Har kört med saft tidigare, men hon vill gärna "vara nyttig", så vatten fick det bli idag. Själv kan jag tycka att vatten är lite tråkigt, men egentligen får man väl inte skicka med saft då det ska vara "nyttig fika", men... det är väl ingen som ser det!? ;)
 
Jag har börjat jobba så smått inom äldrevården nu såhär i slutet av graviditeten. Äntligen hörde de av sig och jag har jobbat två pass förra veckan, samt att jag fick två inbokade pass den här veckan. Faktiskt helt perfekt! Jag blir otroligt trött och förra veckan krävdes det 2 dagars rehab för att åter igen vara på benen. Trots att jag inte gör något jobbigt! Antar att det är själva grejen bara, att åka hemifrån tidigt på morgonen, vagga omkring i korridorerna och ständigt vara alert ifall något händer. Det är uttröttande. Dock väldigt roligt faktiskt, och SKÖNT att komma hemifrån när man annars bara går hemma och grejar. Jag har tvättat som om ingen gud fanns den senaste tiden. Hela matsalsbordet på 1x2 meter är FULLT med kläder. Till 4 pers.. Haha, självklart är jag tacksam för att vi har kläder, men ibland undrar man vart allt kommer ifrån?!
 
Idag tänkte jag och Henry (som är hemma från dagis idag då han enligt sig själv får ont i huvudet för att alla barn pratar så mycket...?!) åka till Fralla för alla och leka lite och äta frukost. Mysigt! Förra onsdagen var vi också där och han satt som fastklistrad i mitt knä för att han var så blyg för de andra barnen. Skönt när jag vet var jag har honom. ;) Det återstår att se om han behagar leka idag?
 
Dags att göra sig i ordning!
Ha en toppendag. Bebis är redan i full gång med sin morgongympa ♥



Dags att återuppta bloggandet!
Skrivet

Hej vänner!
 
Hoppas allt är bra med er denna "sköna" (iskalla och gråa just nu) majdag. Vi har passerat mitten av maj redan och det är jag oerhört tacksam för. Varför? Jo, för att den 8 juni ska vi på ultraljud! Ja, ni läste rätt! Helt underbart fantastiskt! Då jag har bloggat ganska flitigt under de andra graviditeterna tycker jag inte att det är mer än rätt att även den här graviditeten blir dokumenterad med både text och bilder. Det är så otroligt roligt att läsa sen i efterhand!
 
Hade jag fått bestämma hade jag gärna varit gravid för länge sedan, men naturen ville annat. Och andra saker, som t ex skolan och sommarjobb som har fått gå före.. Vi har pratat om ett barn till under en lång period, men det har helt enkelt inte passat in i mitt liv. Och jag säger mitt liv eftersom det är jag som måste anpassa mig mest, haha. David har ett bra jobb vilket gör att en graviditet nu eller om ett halvår inte spelar någon större roll för hans del. Jag däremot är alltid krånglig. ;) Det här innebär ett studieuppehåll för min del, och jag ska faktiskt in redan nu i eftermiddag och prata med studievägledaren om hur jag ska gå till väga! :) Känns bra!
 
I söndags berättade vi det för barnen, och vilken respons! Julia blev helt otroligt lycklig och satt i mitt knä och slängde sig fram och tillbaka, "vi ska få en bebis", "mamma har en bebis i magen", "mamma är en bebis" osv. Helt överlycklig! Det är väldigt mysigt att få dela det här med henne nu när hon är så pass stor och förstår så mycket. Henry har inte haft så mycket kommentarer än. Han har bara frågat "hur kommer bebisen?" och "vad heter bebisen?". Och han säger "hur" men han menar "när", haha, så gulligt! 
 
På tal om Henry så fyllde han 3 år i måndags! Stora killen! Han har vuxit och blivit en klok och snäll liten kille. Och väldigt busig då han ständigt testar gränserna för vad han får och inte får göra.. Med sina 98 cm och 16,5 kg följer han sin kurva perfekt. Tänk att min lilla bebis ska bli storebror!! Tilläggas bör att båda barnen tror att det blir en lillasyster. Vi ska försöka ta reda på könet den här gången faktiskt, just för att vi inte gjort det innan och det vore roligt att testa nångång! Hoppas verkligen att lill*n vill visa oss, men ibland är de ju busiga! Vill den inte visa, ja då får det helt enkelt bli en överraskning! ♥
 
Grattis min fina 3-åring! ♥ Svårt att förstå att Julia var lika gammal när Henry föddes!
I present fick han en egen cykel och cykelhjälm, en radiostyrd bil, ett trumset och en Pettsonbok. På lördag vankas det släktkalas för både honom, Julia och David, som fyller år idag! ♥ Det här året kör vi alla under smma vecka.
 
Den 29 februari plussade vi! Ett smidigt datum att hålla koll på. På vår föreläsning i måndags pratade två barnmorskor om "Livets början", och då lärde jag mig att räkna ut det beräknade förlossningsdatumet på bästa sätt: Senaste normala mens + 7 dagar + 1 år - 3 månader. Där ska man ha datumet spikat! För vår del blir det den 29 oktober. Barnmorskorna menade att det nästan alltid stämmer överens med ultraljudet, men det återstår att se, haha. Jag lutar mer åt november.. 
 
Fler inlägg kommer framöver!
Kram



Andas..
Skrivet


Hoho i stugorna!
Jag vill inte gärna kalla det för ordning, men nog tusan börjar det likna något här hemma nu! Ord saknas för att beskriva min längtan efter att få in vitrinskåpet igen och kunna ställa tillbaka alla de glas och skålar som nu står framme på diskbänken/köksbordet och skapar OORDNING!

Helgen har gått ut på att tapetsera vardagsrummet,  och jag måste säga att jag är hyfsat nöjd med mina insatser. Få dit lim och torka bort överflödigt lim, det har i stort sett varit mina uppgifter. Nog så viktiga när det kommer till tapetsering! ;) Är så lycklig över att David gick med på den tapeten som jag önskade som fondvägg, det blir otroligt bra!! Kan knappt bärga mig innan jag får sätta upp gardiner och ställa dit möbler. Helt klart ett av mina största intressen. ♥ Inredning ♥
 
Förutom inredning så innehåller mitt huvud för närvarande otroligt mycket oro, ängslan, en gnutta depression men framför allt förtvivlan vad gäller min utbildning. Jag kan väl säga såhär: jag julpyntade mer än vad jag tentapluggade, vilket resulterade i ännu en underkänd tenta. Den här gången var jag ca 1,5 poäng ifrån godkänt vilket såklart känns väldigt irriterande. Samtidigt otroligt chockartat då jag trodde att jag skulle vara betydligt sämre än så. Men jag är inte den som deppar ihop över något så ytligt som ett papper och en penna som inte riktigt samarbetade, utan jag tänker att jag klarar det bättre nästa gång (den 4 mars = omtenta). Men förutom den här lilla omtentan så har jag väldigt mycket annat att göra också, nämligen;

» Filmseminarium & VFU-seminarium onsdag v.7
» Inlämning av VFU-uppgift fredag v.7
» Hemtentamen Diabetes fredag. v.9
» Gruppuppgift Borderline fredag v.9
» Seminarium gruppuppgift torsdag v.9
» Omtentamen patofysiologi & farmakologi fredag v.9
» Seminarium hemtentamen måndag v.10
» Tentamen psykiatri fredag v.10
» Tentamen farmakologi fredag v.11
» Tentamen somatik onsdag v.12
 
 
Förstår ni att mitt hjärta funderar på om det är värt att fortsätta pumpa på? Lite den känslan.. Jag kommer vara DÄCKAD efter detta. Vad har jag gett mig in på? Jag säger som alla frågor i uppgifterna: hur är dina känslor kring detta? Hur är dina tankar kring detta? Paniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik. Lite så! Jag menar: när ska jag hinna inreda? När ska jag hinna leka med mina barn? När ska jag hinna prata med min sambo? 
 
Svar: Torsdag v.12. Om jag fortfarande är vid liv då, vill säga.










Det senaste!
Skrivet

Här hemma råder det fullständigt kaos just nu! Sedan årsskitftet har renoveringen varit i full gång med målning av trappa, rivning av vägg, ny vägg uppbyggd, parkett som rivits bort, plastmatta som rivits bort (fyfan!!), vävtapeter som dragits ner, bredspackling, slipning, målning med tapetspärr - ja ni hör ju själva! Lyckligtvis är jag inte särskilt inblandad då jag istället tar hand om mat & barn! ;) David och hans pappa däremot - de jobbar på! Det blir en SÅN skillnad! Vilket ljus. Det är huset verkligen värt efter allt dystert mörker som legat över det i alla år. 70-talets mode var inte riktigt i vår smak om jag säger så, hehe. Och de som bodde här innan hade nog en förkärlek till mörkbrunt verkar det som..

 
Idag ser det ut såhär. Ett golv från Byggmax har börjat ta form och det börjar kännas som ett rum igen. Det ni ser ska, liksom innan, bli ett tv-rum. Även om det ser rymligt ut just nu vet jag att det mesta kommer att täckas av den enorma soffan när den sedan är på plats. Är bra sugen på en ljus soffa istället för den mörkgrå som vi nu har, men det kanske samtidigt kan vara en skön kontrast mot allt det ljusa? Väggarna ska ha ungefär den färgen som är där nu - ljusgrått/beige. Elefant hette pigmentet!

En bild på mig, iförd en ny tröja som jag köpte häromdagen. 25 år har jag nu hunnit bli!


Det firades i lördags med släktkalas hemma hos mamma och pappa (eftersom det är lite rörigt hemma hos oss). Alltid trevligt att träffa släkten och självklart passade jag på att servera smörgåstårta då det är min favorit! Den till höger gjorde mamma och den till vänster gjorde jag! Supergoda båda två. ♥



I onsdags (3/2) var Julia på sitt sista BVC-besök och det innebar ockå vaccin för hennes del. Något som jag är för eftersom jag ser fler fördelar än nackdelar med det. Vet att vissa anser att vaccin inte är något att ha, men efter en kurs i Mikrobiologi så anser jag att vaccin är väldigt bra! ;) Julia var jätteduktig och sa inte ett pip när hon fick sprutan i armen, och jag blev nästan tårögd. Är så otroligt blödig! 117 cm mätte hon nu, och nog är det lite skillnad jämfört med det första besöket då hon endast var 51 cm kort. ♥ Vi firade besöket med en mysig frukost på Vete & Råg.



Slutligen en bild på vårt sovrum som nu hunnit bli ett helt år. Övervåningen fungerar som förråd för bland annat spegeln som står borta vid väggen, och diverse andra prydnadssaker som vanligen står nere i vardagsrummet. Vi får väl se om allting får komma tillbaka till sina platser sedan, eller om jag kanske anordnar någon form av loppis och säljer av lite saker. Det vore nog inte helt fel! :D

I morgon påbörjar jag en veckas praktik på SkaS i Skövde. Den här gången är det psykiatri som gäller vilket jag ser fram emot. Nu; dags att göra i ordning barnen inför i morgon. Julia har feber och ska vara med farmor Majjan, men Henry ska vara på dagis.
 
Ha en fantastisk vecka hörrni!



Händelser från dagen
Skrivet

Här hemma råder sjukstuga för fulla muggar.. Julia verkar ha åkt på någon form av influensa som inte vill ge med sig. Vi trodde att hon var på bättringsvägen då hon varit pigg i flera dagar nu, men för några timmar sedan kom febern tillbaka. Undrar vad det kan vara?! "Förstör jag för dig nu när du inte kan åka till skolan i morgon?" Undrade sötnosen förut. Lilla plutt! På ett sätt: ja. Jag skulle behöva höra de där föreläsningarna, men samtidigt måste det ju gå att läsa in i efterhand. Men det sa jag självklart inte till henne. Så hemskt att hon ens undrade! Jag blev dålig i söndags med feber, men nu har jag enbart en besvärlig hosta kvar att tampas med.. En sådan där man hela tiden harklar sig och inte riktigt har sin rätta röst! 

På tal om annat så håller David och jag på att planera husets framtid. Planen är att ta oss till banken inom kort för att se om vi ens får låna något :') Det får vi hoppas, haha. Vi skulle så gärna vilja byta panel på husets båda gavlar då förra ägarna målat samma plankor ungefär 100 gånger med Ö&B färg! Kanske inte bästa kvalitén.. Dessutom vill vi få bort de vassa och hårda plattorna på baksidan där barnen gärna ramlar och slår sig och istället få dit trall. Snacka om i-landsproblem när man inte kan bestämma sig för vad man "vill ha". Skäms över att ens känna den känslan! Usch, borde vara tacksam att jag ens har tak över huvudet - vilket jag också är! :) 

Idag gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge sen - jag sa upp våra gymkort! Vi har gett 500 kr/mån senaste året HELT I ONÖDAN då vi inte utnyttjat det alls. Förstår inte att vi inte fått tummen ur tidigare?! Planen har alltid funnits i och för sig, att jag SKA dit och träna.. Men orken har inte funnits. Eller lusten. När Henry var bebis tränade jag flera gånger i veckan, och jag sa det till tjejen på gymmet: är jag mammaledig någon gång igen så kommer jag tillbaka. ;) Det är banne mig enda gången jag tycker att jag hinner. Sedan har jag blivit fet på kuppen också, haha. Får skylla mig själv. Skämdes nästan när jag gick in på gymmet förut med tanke på hakorna som bosatt sig på mitt ansikte som inte fanns där på mitt förra besök. Höhö.

Ska försöka vara lite duktig i morgon trots allt, och försöka läsa lite om det som sägs på föreläsningarna. Fick dessutom vetskap om min kommande praktikplats idag. Om några veckor ska vi ut och se hur det funkar på psyk. Om jag är nervös? Svar ja!! Samtidigt som det är spännande så är jag så enormt okunnig och lite rädd för det mänskliga psyket.. Så.. oförutsägbart.. Vilket jag egentligen fascineras av! Haha, svårt det där.. Men lärorikt! Självklart har vi en uppgift samtidigt, men den verkar ganska lovande faktiskt. Ska bli en rolig termin det här! Termin 4/6. Jag är nästan i hamn ju för tusan! :')

Godnatt! 





En stressig morgon
Skrivet

Telefonen ringde 07:15, dags att stiga upp! Jag har börjat sätta barnen på dagis redan kl 8 för att hinna få ut så mycket tid till plugg som möjligt nu inför tentorna på fredag. Det är så skönt att slippa äta frukost och borsta tänderna innan lämningen, vilket gärna kan dra ut lite på tiden. Dock måste jag börja gå upp tidigare! Lättare sagt än gjort när man är en nattuggla och sällan somnar före midnatt. Barnen är också sjukt morgontrötta och är riktigt svåra att få upp på morgonkvisten. I morrn ställer jag klockan på 06:45 tror jag, så att vi slipper stressa. Jag ska i alla fall försöka komma upp!
 
För det här med stress alltså.. Dels sura miner från barnen, dels sura miner från mig. Jag vill komma i tid till saker och ting, hatar att vara försenad. Spelar ingen roll vad det gäller. Har jag sagt till dagis att barnen kommer kl 8, ja då vill inte jag komma fem eller tio minuter sent. Det är pinsamt. Men det händer nästan alltid! Bagatell, I know..
 
Igår hade jag lovat Henry att få ha på sig sin "myspys", vilket är en onepiece i fleece som han älskar! Den var dock smutsig vilket innebar att den fick sig ett åkande i tvättmaskinen igår. Tror ni inte att den här glömska mamman glömde att hänga upp tvätten igår? Jag stängde inte ens av maskinen tydligen.. eftersom den stod och blinkade i morse att den var färdig. Men sagt och gjort. Tack och lov är fleece ett material som torkar snabbt, och trots att den legat i tvättmaskinen hela natten så var den bara lite fuktig på sina ställen. Detta löstes genom att stå i trappan och hålla upp plagget framför värmepumpen. Det gick på några minuter så var den nästan torr, haha.
 
Mitt i allt kom jag på att vi har ett fönster precis nedanför pumpen, dock med en spetsgardin för som tur är! Stod nämligen bara i nattlinne vilket såklart åker upp lite när man sträcker sig upp för att komma åt värmen så nära som möjligt. Hoppas inte grannarna fick sig en trevlig syn där.. ;)
 
Julia blev ledsen för att jag var stressad och tjatade på henne att skynda sig, och hon var lite deppig på vägen till dagis då jag sagt åt henne att dra åt bältet ordentligt. När hon drog utåt istället för inåt och gnällde för att det inte fungerade brast det för mig och jag skrek till att "det kan väl inte vara så svårt!?". Hon blev tyst och Henry undrade varför jag blev så arg. Stackars små barn ♥ Det dåliga samvetet hugger tag i en efteråt.. Men det är omöjligt att vara lugn i alla situationer.. även om jag vill tycka att jag mestadels är en lugn och sansad mamma.
 
Lite för snäll kanske, eftersom Henry oftast tar till våld när han inte får som han vill. 
Detta måste ändras. Det är det värsta barn kan göra enligt mig. Att slåss. Igår fick Julia sopborsten i bakhuvudet vilket såklart gjorde ont, även om jag inte tror att Henry menade att slå till henne. Men han fick åka upp på sitt rum i alla fall och stanna där en stund.
 
Nu måste jag fortsätta plugga.
Kram



Nytt år
Skrivet

2016!
 
Året som jag förväntas fylla 25 år och därmed VERKLIGEN räknas som vuxen.
Året som Julia fyller 6 år och börjar skolan. Henry (som nyss föddes) fyller 3 år. Dessutom fyller barnen och pappan i familjen inom samma vecka det här året, haha! Måndag, onsdag och söndag! Full rulle alltså.
 
Just nu borde jag verkligen läsa i mina papper. Funderar på att gå igenom tumörsjukdomar idag då jag inte gjort det ännu. Om en vecka och en dag har jag två tentor, liksom jag hade i höstas. Det är precis VÄRDELÖST att skriva två stora prov samtidigt. Dels får jag kramp i handen, men dessutom lägger hjärnan av efter en stund och inget vettigt blir skrivet.. Min största fråga just nu är vilket tenta jag ska börja med.. Patofysiologi tror jag, den är mest krävande och kräver mer hj'ärnkapacitet. Omvårdnaden går nog att få ihop ändå. Sålänge ord som "integritet", "autonomi", "ställa öppna frågor" och "smärtlindra" finns med, ja då tror jag att man är i hamn. Läste i en gammal tenta att man ska föreslåen massa lämpliga omvårdnadsåtgärder vid diverse sjukdomar. Inför akut operation till exempel, eller för att lindra smärta. Eller vad man ska tänka på när man palperar och undersöker en buk!
 
Nåväl..
 
Jag har faktiskt klarat av halva utbildningen nu! Och terminen bakom mig är tydligen den tuffaste?! Hoppas det, för då blir resten en baggis. Klarar jag av det med hus, barn och renovering så tror jag nog att alla gör det. :) Tack och lov ska de ändra på vissa kurser i skolan vilket ska vara fördelaktigt för de som började senare än vad jag gjorde. Det är ju kanon att de hela tiden ändrar på saker och ting som inte riktigt fungerar.
 
Nyårslöften då? Har ni några sådana? Jag har faktiskt inga alls det här året. Jag kan aldrig hålla dem ändå. Förra året hade jag något i stil med att bli smal och använda telefonen mindre, men inget av det höll. Snarare gick det utför inom båda områden..
 
Dock har jag en önskan detta år! Men den håller jag för mig själv, och hoppas att den går i uppfyllelse.
Kram på er
 
 



Lördagstankar
Skrivet

Hej på er!
 
Stormen Helga har dragit förbi och jag är mer taggad än någonsin att börja blogga igen! Finns ju inget bättre än att sitta och titta tillbaka på bilder och minnas vad man gjorde. Mycket har hänt sedan sist kan jag väl säga. Vi är till exempel en familjemedlem mindre då Sessan har flyttat ifrån oss. Det var ett gemensamt beslut som vi tog då hon nästan dagligen (!) kissade och bajsade på allt som låg framme. Skor, väskor, kläder.. Allt! Det funkade helt enkelt inte. Tack och lov hittade vi ett nytt hem till henne där hon verkar stormtrivas, och vi ska faktiskt om bara en liten stund åka och hälsa på henne. Julia är hos sin pappa så hon följer tyvärr inte med, men vi andra ska i alla fall åka dit och säga hej. Vi får väl se om Sessan kommer ihåg oss! :)
 
Julen närmar sig med stormsteg, och tidigare idag (trots att det är lördag) var jag i skolan och skrev en omtenta i patofysiologi och farmakologi. Min första omtenta.. Men allt kan ju inte alltid flyta på! Är oerhört tacksam och lycklig över att jag i alla fall klarat de andra två tentorna den här terminen. Jag ser ljuset i denna mörka tunnel! Jag har hört att nästa termin ska bli snäppet lugnare! :) Skönt, då kan mitt liv börja igen! 
 
Efter tentan mötte jag upp David och Henry på Elins esplanad, och vi köpte bland annat hårfärg till mig och en pepparkaksdräkt till Henry inför kommande luciafirande på dagis. Flera storlekar förstora kläder då firandet alltid är utomhus (=Ur & Skur-dagis) och full vintermundering krävs. Julia fick ett nytt lucialinne då hennes förra blivit för kort. Det brukar alltid vara ett jättemysigt firande, och hur fint vore det inte med lite snö? Vi håller tummarna! :)
 
Jag hämtade även ut min julklapp som jag har beställt själv, haha. Lika bra att göra det själv så att man får det som man vill ha. Dessutom hoppas jag på ännu en ljuvlig present i år. Jag håller tummarna även där! ♥
 
Är det dags att köpa gran snart förresten? Det brukar alltid vara jag som står för den biten. Kungsgran ska det vara för att minimera risken för att det ligger barr överallt. I år är tanken att försöka hitta en liten, smidig gran. Vill inte ha den för maffig, utan mer söt. Kanske borde börja se mig om snart...

 


 
 
 



Ha en fin lördagkväll! :)
 



Sommarjobb
Skrivet

Snart, snart, snart är 140 timmars praktik över! Eller fyra veckor om man så vill..
Vilken tid! Vad mycket jag har lärt mig och hur säker jag börjar känna mig på vissa saker. Blodtryck, puls och p-glukos har jag inga som helst problem med längre. PVK klarade jag av att sätta idag och jag ger en massa injektioner dagligen, såväl intravenöst som subcutant. Att sjuksköterskeutbildningen även innebär en rejäl språkkurs var jag inte riktigt beredd på, men jösses vad mycket nya ord det är DAGLIGEN. Synkopera till exempel.. vad fasen är det? Jo! Svimma! Varför säger man inte bara svimma..? Näe.. synkopera ska det vara tydligen..
Ordet blåmärke används inte heller särskilt flitigt, utan hematom heter det.
 
På lördag går jag min sista dag och har fått till mig att det "ingår" att bjuda personalen på något som tack för den här tiden. Jomen självklart! Funderar på om jag ska baka något.. eller kort och gott köpa lite chips eftersom det trots allt kommer vara lördag? ;) Vi får se hur jag gör..
 
Blev idag erbjuden sommarjobb som undersköterska på avdelningen! Jag har ännu inte svarat på frågan, men visst låter det lockande. Vilken merit! :) Sommarjobb på hjärtmedicin! Det är en fantastisk avdelning på många sätt och vis. Härlig personal och en god stämning överlag. Tåls att tänka på, men det lutar åt ett ganska starkt JA! :)
 
Egentligen sitter jag här vid datorn för att jag ska påbörja min VFU-uppgift som ska vara inlämnad på måndag. Jag tänker skriva om förmaksflimmer eftersom det är en vanligt förekommande diagnos på avdelningen. Det pendlade mellan det och angina pectoris som också är väldigt vanligt där, men det blir nog trots allt förmaksflimmer.
 
På tal om annat så köpte jag mig äntligen ett klaffbord idag! Det ska målas vitt och sedan få bepryda något av rummet i vårt hem. Blir nog riktigt snyggt!
 
Kram



iPhone 6s
Skrivet




Ursäkta för skruttiga mobilbilder, telefonen börjar ge sig mer och mer så det är ju TUR att jag idag beställe en sprillans ny lur! Rosa/guld dessutom, kan inte bli annat än bra! :} Gud vad jag längtar! Flera hundra kr billigare blev det också med nytt abonnemang, sådant gillas!
 
Idag var det självstudier för min del då jag i sista stund beslöt mig för att strunta i föreläsningen gällande tumörsjukdomar som vi har tenta på i JANUARI. Att plugga på det som istället ska tentas av om EN vecka, ja det känns snäppet viktigare. Mitt i djupa ventromboser och anemi så ringer de från förskolan och säger att Henry är sig olik; vill varken äta eller leka. Det var ren tur att jag inte åkt in till Skövde utan kunde åka och hämta hem honom med en gång. Hoppas inte att förkylningen är påväg tillbaka, men jag tror inte det. Han sken upp när jag kom och har varit glad och lycklig sedan dess. En smörgås och varm choklad på fiket gjorde nog sitt! Nu sover han gott i sin vagn med favoritvovven.
 
Henry är så rolig gällande hundar. Om han får välja bland en massa gosedjur så ska det ALLTID vara hundar. Jag vet inte hur många han har.. Dock är han livrädd för riktiga hundar, och vill alltid bli buren när han ser någon. "Jädd hondaj. Hoppaj!" Rädd för hundar för att de hoppar upp på honom, med andra ord. Hihi, hans farmors lilla 1,1 kg vovve Elvira har visst skrämt honom när hon rest sig mot hans mage för att komma nära.
 
Igår var Julia med kören i kyrkan och sjöng för världens barn! Hur hon såg ut då kan ni se på översta bilden. Så fin! Hon var väldigt nervös innan och var nära på att balla ur, men hon tog ändå mod till sig att stå med där framme inför en fullsatt kyrka. Jag, Henry, mormor och morfar satt och tittade. David käkade pizza och låg hemma i soffan och slappade, haha. För en gång skull! ;)
 
Idag ska Julia följa med sin dagiskompis hem för andra gången. Hon har längtat i flera veckor och idag var alltså dagen här. Det skulle enligt henne bli världens bästa dag!
 
Och i morgon väntar Leos lekland.. Vilken tur mina barn har! Men inte tänker de på sin kära moder som har en stor tenta om en vecka.. ;) Jag får hoppas att karman rycker in och gör så att jag klarar tentan trots att jag prioriterar mina barn före plugget.. Hoppas!
 
Som ni kan se på nedersta bilden så är garaget klart också! Ljuvligt! :)



Dagis, injektioner & trafikljus
Skrivet

Barnen är lämnade på dagis iklädda regnkläder och gummistövlar. Ryggsäckarna med fläskpannkaka och sylt också. Jag hoppas för deras skull (och för min skull) att det inte regnar hela dagen nu när de har Knytte & Mulle. Risken ökar markant för att barnen då bli förkylda, och det orkar jag inte med igen. Julia har redan inlett sin säsong med ständig hosta. Hon hostar i princip hela tiden när dagissäsongen är igång. En sådan där harklig hosta som verkar mer störande än besvärlig. Det kan också bero på att hon gärna skippar ytterkläder när jag inte finns i närheten och ser till att hon är påpälsad.
 
Henry har gråtit vid varje lämning i flera veckors tid, ja, ända sedan dagis började nu efter sommarlovet faktiskt. DOCK gjorde han inte det idag, och det var med en stor lättnad i hjärtat som jag vinkade hejdå till en glad pojke när jag åkte därifrån. Äntligen! Hoppas att det fortsätter såhär nu.. Igår berättade personalen att de har börjat avvänja barnen vid napp under vilan, och det är ju också toppen! Henry har ett stort beroende, men på dagis fungerar det tydligen felfritt! Däremot vill han ju ha den så fort han ser mig när det är dags för hämtning på eftermiddagen, men det är en annan femma! ;)
 
För min del idag väntar injektioner ieftermiddag. Jag fick den tråkiga tiden 13:15-17:00.. Med andra ord är jag inte hemma förrän närmare 18 ikväll! Jag brukar leva i tron om att det tar en haltvimme för mig att ta mig från skolan och hem till huset, men i själva verket tar det snarare en timme eftersom bilen ofta är parkerad lång ifrån skolan och det blir en himla massa springande fram och tillbaka. Och rödljus på det! Har jag förresten berättat vilken fobi jag har för trafikljus!? Den är fruktansvärd. Ni vet när man kommer med bilen i en hyfsad hög fart och ser att det lyser grönt en bit bort, det är DÅ som min rädsla börjar. Kommer jag hinna innan det slår om? Ska jag gasa på och chansa eller sakta ner och avvakta vad som händer? Usch.. VARJE dag detta ständigt läskiga moment. Haha. Är det någon som känner igen sig eller är jag konstig? :D

Hepp, dags att ta tag i pluggandet. Enligt lärarna skulle detta vara en av de jobbigaste terminerna, men jag har inte börjat än så jag vet inte vad de snackar om! ;) Böcker har jag inhandlat, men jag har inte öppnat dem än. Nu ska jag dock skriva ner lite begrepp som ska vara bra att veta, typ Farmakodynamik och Steady State osv. Lite patientfall ska jag försöka hinna med också.
 
Men åh! Innan jag avslutar det här inlägget måste jag bara berätta om en föreläsning som vi hade i fredags. Det var en ung tjej som berättade om en hjärttransplantation hon varit med om för några år sedan. Vilken föreläsning, det berörde ända in i själen! Jag tror inte att det var ett öga torrt efteråt. Tänk att livet kan förändras på några sekunder.. Dessutom fick vi se en film (<-- titta på den!) och jag höll på att gå i tusen bitar. Man får verkligen vara tacksam för det man har! Glöm aldrig det! ♥
 
Ha en underbar dag!
Kram från en återigen brunhårig Melinda.
 
 



Ett steg framåt och två tillbaka
Skrivet

Åh, jag är fullt medveten om att det finns de som har det betydligt svårare i sina liv än vad jag har just nu, men ändå känns det som att allting går emot mig denna höst!
 
Ska jag vara ärlig har jag haft mycket flyt de senaste åren med friska barn, husköp och mycket annat skoj. Men nu, sedan i somras ungefär, så känns det lite som "ett steg fram och två steg tillbaka". Petitesser egentligen, men det är ändå sådant som fyller vardagarna och som gör att hjärnan får tänka en gång extra, haha. Inget dumt med det kanske? ;)
Vad är det som är så otroligt jobbigt då? För det första visade det sig att ena kursen från i våras inte var godkänd då jag på något mystiskt sätt hade glömt (?) att fylla i närvaro på den ena tillämpningsövningen. Det var lätt fixat med hjälp av lite mailkontakt med läraren och mina studiekamrater dock. Skönt! Men ändå, en liten tröskel.
 
För det andra så är jag försenad vad gäller vaccinationer. I våras var jag nere på vårdcentralen och tog blodprov för att kunna få svar på om jag haft vattkopper eller inte. Provet gav ett osäkert svar - med andra ord vet jag fortfarande inte om jag har haft det eller inte! De rekommenderade dock vaccin som jag för några veckor sedan hämtade ut på apoteket. Det visade sig vara ett vaccin (Zostavax) gjort för personer som är 50 år och äldre vilket fick sjuksköterskan att bli misstänksam. Något vaccin fick jag inte, men 1300 kr fick jag betala helt i onödan. Suck.. Dessutom är jag inte klar där. Twinrix har jag påbörjat (en spruta än så länge) och vaccin med Tuberkulos bör jag också ta. Hur jag ska göra med vattkopporna vet jag inte.. Är dock sugen på att göra ett nytt blodprov för att se om de får samma resultat då.
 
Vad det är mer som grämer mig kan jag inte riktigt sätta ord på. Småsaker som gör mig deppig bara.. Trist. Jag som alltid brukar vara en glad själ har på något sätt förvandlats till en sämre människa. Orolig för skolan är jag också. Allt känns läskigt..
 
Hälsningar deppig tjej. Haha.



Vitt förändrar
Skrivet

När mamma först frågade mig om jag ville ha hennes och pappas gamla sängbord tackade jag nej. Sedan tänkte jag om. Lite ny färg och en ny knopp kanske kan göra susen tänkte vi! Sagt och gjort, och jag är nog ganska nöjd ändå! De förra sängborden vi hade var kanske snyggare, men ack så opraktiska! Dessutom stod de ganska ostadigt också.. Men med det sagt så finns det ju inget som säger att vi inte kan byta tillbaka igen om vi känner för det nångång. 
 
Det är så roligt att ha möbler som man själv varit med och skapat! Det blir en annan känsla än att köpa nytt, helt klart! 
 
Förutom att ha målat om sängborden fick jag även idéen igår om att måla trösklarna på övervåningen vita! Några omgångar färg senare blev det riktigt fint. Dock satte Henry foten på den ena som inte hunnit torka ännu, så den fick vi slipa ner och måla om idag. Det känns mer enhetligt med vita trösklar eftersom karmen och listerna är vita. 
 
Såhär blev det: 
 
 Istället för såhär: 

OBS! Den här bilden är tagen mellan hallen och Julias rum där golvet ännu inte har blivit utbytt. Hon ska få samma golv som vi andra har sen. Golvet i hallen behåller vi då det är i så fint skick. 
 
Ett litet inlägg om vad som händer i vårt hus just nu! Ursäkta för dåliga mobilbilder än en gång! :/
 
 



Minisemester
Skrivet


Vi har haft underbara dagar i Östergötland och i Kolmården. Känner en otrolig stolthet över våra barn som sköter sig så exemplariskt när vi är iväg på något. Nästan aldrig något bråk eller tjafs, liksom jag kan komma ihåg att jag och min bror hade då & då! ;) 

Fler bilder och text kommer i ett mer ordentligt inlägg. Vår första familjesemester då enbart vi fyra var iväg, så mysigt! ;) 



Husets kök
Skrivet

Här är vårt 70-talskök! 
Jag har mycket länge haft svårt för det här köket, kanske främst för golvet! Dock har jag börjar gilla det desto mer och tycker faktiskt att det är riktigt mysigt. 

Det syns inte på bild, men kyl och frys är i nyskick vilket är en stor fördel. Att frysen dessutom är självavfrostande är ju inte fy skam! :) 

Idag har det bakats både bullar och muffins som i morgon ska bli cupcakes. Det är en förväntansfull liten femåring som ser mycket fram emot morgondagens barnkalas! 



Praktik & Vittsjö
Skrivet

Hej regniga måndag! 

Jag är ute på praktik just nu men har lite rast. Vad passar väl bättre än att uppdatera bloggen lite nu när jag ändå har tid?! :) 

Det var två svårväckta barn i morse som verkligen inte ville gå upp. Läggningen blev sen igårkväll vilket bevisligen satte sina spår. Henry brukar oftast vara mer lättväckt, men i morse slutade det med att jag fick bära upp honom och ha honom i knät för att han skulle vakna! Klockan 7:00.. Och Julia var som vanligt omöjlig att få upp! :') Kanske borde införa läggdags redan vid 19? Istället för 21.. Det är sent jag vet.. men det är svårt att få barnen i säng när det är så ljust ute. Det blir liksom fel för dem.. Själv kunde jag inte somna sen heller! Kan det ha berott på att hela familjen sov fram till 9 den morgonen tro? 

Ovan ser ni i alla fall bordet som vi köpte i lördags. Är så nöjd! Förhoppningen var att jag skulle få tag på ett svart, men hepp.. tror det har utgått?! Men vitt blev faktiskt riktigt snyggt det också tycker jag!  Vi ska köpa en rund liten spegel och sätta över bordet, men det får vänta tills nästa månad då pengarna är schlutt! Det går inte jättelångsamt att göra slut på CSN. ;) Även om det är den högsta summan jag någonsin fått ut i månaden. 

Fy vad regnet smattrar mot fönstren. En gubbe här på praktikplatsen tyckte att vi skulle sätta på vindrutetorkarna förut, haha. Smart! Men sålänge min trädgård får gratis vatten så klagar inte jag. Hoppas att gräset som vi sådde tar sig riktigt ordentligt nu. 

Min ekonomiska sida valde att inte ha igång värmepumpen inatt. Något som jag djupt ångrade i morse då undervåningen liknade ett kylskåp. Riktigt kallt! Övervåningen däremot var behaglig, och det är ju ändå där vi sover. Men för fuktens skull så satte jag på pumpen innan vi for iväg förut. Hoppas på ett varmt hem i eftermiddag! 

Kram på er :) 




En trevlig helg
Skrivet

Hej på er vänner, lite varstans bort i bygda!
Jaa, jag är såld på Västgötanytt. Hur underbart är det inte!? :}

Helgen har mestadels bestått av att ha varit utan barn, något som trots att de är underbara (barnen alltså) faktiskt kan vara mycket skönt. Redan igår eftermiddag lämnade vi av barnen hemma hos mina föräldrar där de sedan sov över till idag. De hade lekt, plockat blommor och haft det riktigt roligt vad jag förstod det som! Medan de var där igår så passade jag och David på att "götta" oss med lite likör 43 (blandat med mjölk och apelsinjuice!) samtidigt som vi gjorde oss i ordning för att åka in till Skövde och äta på Mangos. Black & White med bara black blev det för min del. Tycker att fläskfilén är så torr där så den försöker jag undvika.. Herre min skapare vad gott det var. Då vi skippat lunchen igår just för att vi skulle till Mangos så gick nästan allting ner också! 

Efter maten var vi tvugna att gå en promenad för att få ner maten ordentligt - innan vi fick vidare till nästa ställe. Lite dricka och prat med Davids gamla vänner fick göra den kvällen. Tack och lov känner jag mig ganska pigg såhär dagen efter.

I skrivande stund befinner sig Julia på maskeradkalas hos sin dagiskompis. Elsa var ett givet val av utklädnad, och vi panikbeställde både klänning och peruk på internet i tisdags. Kom i torsdags - bra service! Peruken har en lång fläta också, men den syns inte på bilden. ;} Jag kan inte förstå hur stort Frost har blivit!? Julia och många av hennes kompisar är helt galna i framför allt Elsa, och det leks och pratas om det nästan dagligen. Själv försöker jag förstå vad det är för "fel" på Anna? Jag säger i alla fall jämt att Anna är min favorit, just för att få det lite mer jämnt. ;} Tydligen ska kommande lillasyster heta Elsa också.. Fint namn tycker jag! Men varannan flicka heter ju Elsa nu för tiden. Det får räcka med ett populärt namn i den här familjen (Julia), haha. Vad hände med mina planer på att ge min barn ovanliga och framför allt LÅNGA namn? 5 bokstäver blev det bara.. inte mycket att skryta med.

På tal om något annat så är leken "Under hökens vingar kom" väldigt populär hos Julia nu, och det har hänt vid ett par tillfällen att vi sprungit fram och tillbaka i vardagsrummet och lekt den. Både "vilken färg?" och "vilken bokstav?" används, och då är det väldigt bra att ha ett långt namn som jag! Julia tyckte att jag skulle heta mamma, men jag menade på att jag ju faktiskt heter Melinda och att det är det namnet som ska användas. Stackarn kom ju knappt inte på en enda bokstav som jag inte hade i mitt namn. :') Det gick bra för mig, om jag säger så! :D




Dags att hämta hem Julia från kalaset för att sedan laga flygande jakob! :}