Telefonen ringde 07:15, dags att stiga upp! Jag har börjat sätta barnen på dagis redan kl 8 för att hinna få ut så mycket tid till plugg som möjligt nu inför tentorna på fredag. Det är så skönt att slippa äta frukost och borsta tänderna innan lämningen, vilket gärna kan dra ut lite på tiden. Dock måste jag börja gå upp tidigare! Lättare sagt än gjort när man är en nattuggla och sällan somnar före midnatt. Barnen är också sjukt morgontrötta och är riktigt svåra att få upp på morgonkvisten. I morrn ställer jag klockan på 06:45 tror jag, så att vi slipper stressa. Jag ska i alla fall försöka komma upp!

 

För det här med stress alltså.. Dels sura miner från barnen, dels sura miner från mig. Jag vill komma i tid till saker och ting, hatar att vara försenad. Spelar ingen roll vad det gäller. Har jag sagt till dagis att barnen kommer kl 8, ja då vill inte jag komma fem eller tio minuter sent. Det är pinsamt. Men det händer nästan alltid! Bagatell, I know..

 

Igår hade jag lovat Henry att få ha på sig sin "myspys", vilket är en onepiece i fleece som han älskar! Den var dock smutsig vilket innebar att den fick sig ett åkande i tvättmaskinen igår. Tror ni inte att den här glömska mamman glömde att hänga upp tvätten igår? Jag stängde inte ens av maskinen tydligen.. eftersom den stod och blinkade i morse att den var färdig. Men sagt och gjort. Tack och lov är fleece ett material som torkar snabbt, och trots att den legat i tvättmaskinen hela natten så var den bara lite fuktig på sina ställen. Detta löstes genom att stå i trappan och hålla upp plagget framför värmepumpen. Det gick på några minuter så var den nästan torr, haha.

 

Mitt i allt kom jag på att vi har ett fönster precis nedanför pumpen, dock med en spetsgardin för som tur är! Stod nämligen bara i nattlinne vilket såklart åker upp lite när man sträcker sig upp för att komma åt värmen så nära som möjligt. Hoppas inte grannarna fick sig en trevlig syn där.. ;)

 

Julia blev ledsen för att jag var stressad och tjatade på henne att skynda sig, och hon var lite deppig på vägen till dagis då jag sagt åt henne att dra åt bältet ordentligt. När hon drog utåt istället för inåt och gnällde för att det inte fungerade brast det för mig och jag skrek till att "det kan väl inte vara så svårt!?". Hon blev tyst och Henry undrade varför jag blev så arg. Stackars små barn ♥ Det dåliga samvetet hugger tag i en efteråt.. Men det är omöjligt att vara lugn i alla situationer.. även om jag vill tycka att jag mestadels är en lugn och sansad mamma.

 

Lite för snäll kanske, eftersom Henry oftast tar till våld när han inte får som han vill. 
Detta måste ändras. Det är det värsta barn kan göra enligt mig. Att slåss. Igår fick Julia sopborsten i bakhuvudet vilket såklart gjorde ont, även om jag inte tror att Henry menade att slå till henne. Men han fick åka upp på sitt rum i alla fall och stanna där en stund.

 

Nu måste jag fortsätta plugga.
Kram