Den 10 augusti var det återigen dags för ett MVC-besök. Den här gången var det bara jag och Henry som gick dit då Julia inte kände för att hänga med. Henry var dock mest sugen på att gå hem under hela besöket, haha. Inte jättelätt att prata med barnmorskan då, men det gick vägen i alla fall.

 

Till min stora förvåning låg livmoderns storlek precis mitt på kurvan, alltså varken större eller mindre än vad den borde vara (jag känner mig ju så stor!!!). Kan den ha varit 25 cm..? Åh, blev osäker! Ska be att få alla mina värden nästa gång, jag tycker att det är så roligt att ha och kunna läsa i efterhand. Enligt journalen hade jag en lika stor mage under Julias graviditet, medan den var större med Henry. Kan det bero på att det kanske är en tjej där inne i magen nu igen? ;) Julia vägde 3700 g och var 51 cm stor vid födseln, vilket var på den beräknade förlossningsdagen. Henry vägde 4380 g och var 53 cm stor, 11 dagar efter beräknat födelsedatum. Ser så mycket fram emot kommande förlossning och att få se vem den lilla där inne är!

 

Tidigare i somras kände jag en otrolig rädsla inför ännu en förlossning. Jätterädd för smärtan!! Jag har haft två helt normala förlossningar där barnen fötts vaginalt utan några komplikationer. Men det spelar ingen roll! Det gör JÄKLIGT ONT i alla fall. Sedan är inte jag av den typen att jag får värkar och föder inom 3 timmar.. Jag får värkar och föder först 12 (!) timmar efteråt, ungefär.. 

 

Nu känns det dock bra igen, och jag längtar så efter att få träffa vår lilla älskling. ♥ Jag följer mina egna råd som jag hade redan under första graviditeten: det är ingen idé att stressa upp sig och vara rädd inför något som man inte vet hur det bli! Så välkommen är du lilla bebis, vem du än är!

 

Åter till besöket! Mitt järnvärde hade gått upp några enheter och låg nu på 114 istället för på tidigare 110. Absolut inget jättedåligt värde, men barnmorskans råd var ändå att fortsätta med mina Niferextabletter som jag dagligen äter. Jag började ju med att ta en tablett varannan dag, just för att se hur kroppen reagerade. Dock reagerade jag inte alls dåligt (möjligen lite hård i magen) och började snabbt att ta en tablett varje dag istället, varje kväll efter tandborstningen för att inte glömma bort det. ;) Det enda som jag kunde ha varit lite mer påläst om (alternativt fått information om innan..) är att avföringen liksom ändrar färg.. Haha! Vilken hemsk och äcklig chock det blev! ;P Men det är väl det minsta problemet egentligen. Det är ju inte direkt så att någon ser det..

 

 

Det känns som att jag besöker MVC väldigt sällan, men det läste jag mig också till varför. Har man haft normala graviditeter och förlossningar innan behöver man inte besöka MVC lika ofta sedan. Jag har haft en gång i månaden hittills. I början av juli, idag den 10 augusti, och nästa besök är den 9 september. Skönt att inte springa ner trösklarna på stället. :)

 

Barnmorskan lyssnade även på hjärtljuden! Tog en hiskelig tid att finna dem, men efter en evighet hittade hon det väldigt starkt nedanför naveln. Det riktigt dånade i apparaten! Världens finaste galoppljud.

 

Blodtrycket låg på 120/60 har jag för mig, och sockret var bra. Härligt!