Ja, jag vet! Jag måste sluta stirra mig blind på vågen. Jag ser inte annorlunda ut i spegeln, känner mig inte smalare utan faktiskt betydligt degigare, men jag kan inte låta bli att bli det som rubriken lyder när jag ser att vågen går neråt! Wiiihooooo! :} Idag är jag nere på 67,7 kg och det har jag inte vägt på åratal. Det är förresten möjligt att jag vägde det förrförra sommaren då jag jobbade som vikarie i hemtjänsten varje dag. Mycket motion när man skulle ut till alla brukare, och det tog rätt bra tror jag! Men idag alltså! Jag väger 1,2 kg mindre än vad jag gjorde när jag blev gravid med Henry. Jag väger till och med mindre än vad jag gjorde när jag blev gravid med Julia! {Jag var sjukt fet i gymnasiet då vi väldigt ofta åt ute på restaurang på grund av den äckliga skolmaten, samt att vi hade en cafeteria med väldigt gott fika i!} Men that's history!

 

Just nu har jag det lugnt och skönt här hemma. Henry sover sin förmiddagslur och Julia är på dagis. Henry har förresten fått dagisplats! :D På samma dagis som syrran. Jag kunde inte vara gladare! Underbart att ha dem på samma ställe och slippa flänga omkring!

Vet ni vad som ska hända idag? Julia ska sova hos sin pappa för första gången! De har träffats ganska regelbundet under det här året {var eller varannan helg} och nu kände hon sig redo att ta det här steget och riktigt längtar! Hon har varit lite nervös för det innan och inte vågat, men efter att hela tiden bli så otroligt arg & ledsen när hon kommer hem från honom {de träffas bara några timmar under en dag, alltså inte en hel helg!} så sa jag att det väl är lika bra att sova över då, så att hon hinner längta efter oss lite och inte vara så förstörd. I och med att de träffas så pass kort tid så har de ju jätteroligt hela tiden, och då är det klart att Julia inte saknar oss eller hinner längta hem. Det ska bli riktigt spännande. Han bor ju inte i samma stad utan 3 mil ifrån, men skulle det hända något som gör att hon ändrar sig så är det ju bara att åka och hämta henne igen. :} Men jag tror att det kan bli bra. För mig känns det väldigt bra i alla fall, för så länge hon är glad och trygg så känner jag mig det också! :} Men Henry kommer nog tycka att det är tomt när storasyrran inte är hemma, vi också självklart! Men man märker så tydligt på Henry hur glad han blir att se henne när de varit borta från varandra ett tag. Om så bara ett par timmar när hon är på dagis! :} 

 

I onsdags sken han upp som en sol när hon ropade på honom vid dagishämtningen. "Heeeenjiii", ropade hon och munnen på Henry blev stor som hela ansiktet, hihi. ♥

 

Vilken lycka att ha barn egentligen! När jag inte har dem vid min sida så känns det så... tomt!? Vad ska jag hitta på, liksom? Allt känns meningslöst, eller framför allt så känner jag mig meningslös. Ibland kan jag såklart tänka att det vore skönt att ha hunnit utbilda sig innan barnen kom, så att man kunde sitta ner i lugn & ro och plugga och hinna med lite annat, men jag tror att det kommer fungera alldeles utmärkt ändå! Medan jag pluggar får barnen gå på dagis, och sen är det ju bara skönt med lite paus från pluggandet och vara med mina små älsklingar. Med det sagt kan jag ju tillägga att det såklart även är skönt med lite egentid. Jag åker gärna iväg och handlar utan barn eller gymmar osv på egen hand, det är bara befriande! Haha. Men några timmar räcker faktiskt, sedan längtar man efter barnen igen. Nu ska ju Julia bara sova över hos sin pappa en natt, trots att hon gärna ville sova fyra nätter som hon sa, men jag tycker att det är en bra början med en. Jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera på en hel helg. Om man skulle längta ihjäl sig eller helt enkelt bara vara glad för hennes skull? Att hon har det roligt! Men som sagt, vi får se hur det går men jag tror det kommer gå kanon!

 

För oss blir det filmkväll med lövbiff! Mums!