Idag är det hemstudier för min del.

 

Förra veckan var jag ju ute på VFU på en vårdcentral och fick prova på det livet. Som jag säkert nämnt många gånger innan i den här bloggen så gillar jag sjukhus och miljön där. Det är på något sätt en hemtrevlig och trygg miljö, så har jag alltid känt. Har jag ont någonstans så kan jag få hjälp! ;} Förhoppningsvis!

 

Trivdes verkligen jättebra och personalen var så snälla, även om dagarna kändes långa när man var där mellan 8-17. Att jobba på en vårdcentral är med andra ord ingenting jag eftersträvar, då jag inte känner mig bekväm med de tiderna. Att hellre jobba på ett större sjukhus (SkaS till exempel, min dröm! Haha} med lite olika tider skulle jag nog tycka var bättre. Har ju faktiskt aldrig testat så jag kan inte säga säkert.

 

Men vet ni vad jag fick göra? Jag fick vara med på BVC i några timmar och därmed hinna träffa några bebisar. Jag trodde jag skulle bryta ihop. Fick en sådan otrolig bebislängtan så jag trodde inte att det var sant. Att ena bebisen dessutom hade ett äldre syskon som var precis i HENRYS ålder, fick mig att förså att min lille Henry inte längre är så liten.. För ett litet ögonblick funderade jag på att skita i alltihop och bara springa hem och vara mammaledig resten av mitt liv med en herrans massa ungar, men jag tog mig i kragen. Jag vet ju att jag tröttnar på att bara gå hemma också. Jag tycker ju att det är ROLIGT att plugga, superroligt! Näe, den här chansen tänker jag icke kasta bort. Barn får jag skaffa mig mer sen när jag är gammal. Fast ändå yngre än den genomsnittliga förstagångsföderskan i Sverige, haha.

 

Var även med på en kontroll för ett lite äldre barn. Fick reda på att man då börjar räkna ut barnens BMI och verkligen ge information om hur viktig kosten är för barnen. Jag frågade om sköterskan kunde kolla Julias BMI bara för skojs skull, och sa hennes siffror. Julia är ca 107 cm lång och väger 20 kg. "Du bör tänka dig för, hon är på gränsen till överviktig", fick jag som svar. Vilken käftsmäll. Mitt barn som i mina ögon är alldeles perfekt. Sitter hon och lutar sig framåt så känner man dessutom hela ryggraden på henne! Det ville jag inte tro. Och istället för att göra något "åt" detta, tänker jag reagera med att istället IFRÅGASÄTTA dagens ideal på små barn. Ska de vara pinnsmala och äckligt beniga? Nej tack!

 

Jag förstår ju givetvis att detta i längden bara rör sig om att ha informerat föräldrarna på rätt sätt. Så att de inte kan komma där när barnen är tonåringar och överviktiga och inte förstå vad de gjort för fel, men jag kan inte låta bli att vara lite sur. Hoppas verkligen att detta inte blir något som barnen själva blir medvetna om. Och jag kan även nämna att i vår familj har vi ingenting som heter "lördagsgodis". Det tror jag kan vara mer negativt än att ha godis någon annan dag. Då blir det en längtan efter just lördagen och kanske frossar barnen då i sig godis "bara för att". Och tänk sen när de blir stora nog att själva bestämma över vad de köper? Då kanske de gör likt mig, köper godis varje dag bara för att jag KAN! ;} Nåja, nästan varje dag. ;}

 

Jag sa ingenting till sjuksköteskan om att mina barn har fått äta godis och onyttigheter i tidig ålder. Och nämnas bör: inte skulle det göra mig någonting om mina barn är överviktiga, jag skulle tycka att de var lika fina oavsett. Sålänge det inte är något som påverkar dem negativt vad gäller hälsa, rörlighet och ork! Men nu när jag med egna ögon kan se att Julia verkligen inte är överviktig, så stör det mig att hon enligt "idealet" nästan är det. Sjuka ideal överallt!

Nu fick jag spy ur mig det. Det var skönt! Skriv gärna vad ni själva tycker! :} Detta kan diskuteras om och om igen!

 

Det verkar mer eller mindre ha öst ner hela dagen eller? Tack och lov så har jag varit inomhus på en vårdcentral, men däremot har mina barn nog varit ute en hel del. Hoppas att de håller sig friska ändå! Henrys näsa har dock börjat att rinna, men hoppas att det är snabbt övergående. Har sett att det har ploppat upp fler tänder så det kan ju vara förklaringen till febern förra veckan i alla fall! :} Var inne på Family House efter min VFU idag och köpte vantar till Henryponken. Dels fodrade gula (!) galonvantar, samt ett par tunna tumvantar. Han har inte haft några innan så det var ju verkligen behövligt, men antagligen kommer vädret från och med nu vara superfint, så att vantarna var förgäves! ;} Det brukar ju vara så.. Har man med sig paraplyet så regnar det inte, liksom.

 

Men jahaja, VFU tänker ni? Jajamän, säger jag. Efter att snart ha gått en månad på min utbildning så var det dags att ge sig ut i arbetslivet för att se om detta verkligen är något för mig? Är det det, tro? Jodå, det vill jag nog påstå! Under gårdagen gick jag mest bredvid och gjorde inte särskilt mycket. Observation, var min uppgift. Jag skulle titta noga på hur sköterskor och patienter interagerade med varandra och försöka finna en massa information.. Hur kan man koppla in människan, livssammanhanget, miljön etc.

RIKTIGT. Kul. Nja, det var väl inte den roligaste uppgiften. Och jag måste faktiskt erkänna att jag blev sjukligt trött när jag satt framför datorn mer eller mindre hela dagen och bara tittade på, men nog lärde jag mig lite. Även om jag däckade när jag kom hem, haha.

 

Idag, däremot! Jag fick både mäta blodtryck för första gången, göra ett EKG samt vara med när ett par hudförändringar skars bort. Uuuuuääh! Jag trodde verkligen att jag skulle klara av det. Jag stod någon meter ifrån och såg på när läkaren skar och skar. Huden öppnade sig och lite blod kom fram. So far, so good. När han sedan skulle SY, då brast det för mig. Nog för att jag har ett ganska lågt blodtryck och inte kan stå upp några längre stunder utan att nästan svimma {läskigt, men det brukar gå bra}, men nu kunde jag riktigt se hur jag tappade all färg i ansiktet. Tog mig lite vatten och satte mig på en pall. Och tittade på från lite längre håll.. ;} Inget ovanligt att reagera på det sättet tydligen, enligt sköterskan som jag var med. Men ja, lite pinsamt var det faktiskt.

 

Har fått höra att jag är glad & positiv och att det verkar som att jag har jobbat inom vården mycket förut eftersom jag ser så van (?) ut. Höhö, inte riktigt sant kanske. Men hemtjänsten kanske gjorde sitt? Det är mycket gamla människor, och då känner jag ju igen mig och känner mig lite mer "trygg". Trivs dessutom ypperligt i mina arbetskläder som går i vitt & blått. Även om jag inte kan knäppa byxorna! :'}

 

Och på tal om byxor så kickar vi igång en liten text angående depp, liksom rubriken lider.

Ja, jag känner mig faktiskt deppig. Över vad? Ja det kan ni ju nästan gissa. Det som till 99 % gör tjejer deprimerade skulle jag tro. Kroppen! Som ni vet så älskar jag att äta. Jag älskar mat och jag älskar godis, fika, läsk - ja kort sagt allt som är mindre nyttigt. Jag skrev för ett tag sedan om att jag slutat bry mig om min kropp, jag orkade inte mer det längre. Och det gör jag verkligen inte. Men någon gång får väl ändå gränsen vara nådd? Jag har varken tid eller ork för träning. Framför allt inte tid. Eller ork har jag, men kanske ingen lust? Vill hellre vara med familjen nu när jag är borta större delen av veckorna. Därför går gymmet FETbort just nu. Något som är synd då det är riktigt roligt.

 

När jag ser mig själv i spegeln så ser jag en blekfet och sladdrig gammal kropp. Kan ärligt säga att det finns 90-åringar med finare ben och överkropp än vad jag har. :'} Vill jag verkligen ha det så? Är det såhär jag vill se ut? Skämmas när jag pratar med folk för att dubbelhakan hänger och dinglar nere vid brösten. Inte nog med att jag har gult hår, jag är fet också. Jag har fått ett extremt godissug och MÅSTE gå in i affärer och köpa något som jag kan smaska i mig. Det är hemskt.

 

Jag är 23 år nu, och har läst en månad på utbildningen. När jag om 3 år är FÄRDIG, då ska jag banne mig ta examen med stil. Jag ska vara snygg och slimmad. Det är väl faktiskt en sjuksköterskas "plikt" att föregå med gott exempel, är det inte det? Leva nyttigt liksom.

 

Jag börjar i morgon.

Kram

Egentligen är väl jag aldrig ledig när jag går i skolan, det finns alltid något som behöver läsas på. Har t ex två tentor snart som jag absolut skulle behöva läsa på, vilket jag också ska.. senare. ;) Eftersom mina små älsklingar har fått vara mycket på dagis nu till skillnad från vad de brukar vara så gav det mig dåligt samvete och därför höll jag dem hemma idag. De verkar absolut inte må dåligt över att vara på dagis, tvärtom! Julia längtar inte hem, påstår hon. ;) Men jag får dåligt samvete ändå.. 

Igår eftermiddag var Henry grinigare än vanligt, och frampå kvällen kändes han varm. Feber it is.. Suck! Jag som hade planerat för en förmiddag på Fralla för alla med Frida & barnen idag, men vi får snällt stanna hemma istället. Just nu sitter Henry här intill och äter piggelin och ser på barnprogram. Han har fått sig en alvedonsupp vilket jag hoppas gör honom lite piggare strax. Även om det är mysigt att sitta still i soffan för en gång skull. :) Julia var nyss här, men sprang upp till sitt rum och tittar på surfplattan istället. Bättre film där tydligen! 

Hon påstår sig också känna sig sjuk, eller i alla fall lite förkyld. Hoppas att det bara är något hon säger.. Här vill vi inte vara mer sjuka! 

Sessan är på Henry mer än någonsin! Hon vill ligga på honom idag, men där gick hans gräns. Hon som annars brukar hålla sig på lite avstånd pga. hans ibland hårda grepp, men idag känner hon väl på sig att han är lite nedsatt! Katter brukar väl känna på sig saker och vara hos dem som mår dåligt? Fysiskt som psykiskt! Har jag hört. :) 

Fyndade på Hem & Hobby igår:

Älskar inredning, även om det är svårt att få till det! Men jag gör som så att jag köper saker jag gillar, sen får det se ut som det gör! ;) 

Ha en fin helg! :) 

 

Den här veckan har vi ännu ett grupparbete {nästan allting är grupparbete vilket jag hittills älskar!} och det innebär för mig och min lilla grupp att vi kan ha mycket hemstudier. Då det både är jag och ännu en tjej som är tvåbarnsmammor är det väldigt skönt att inte behöva åka in till skolan varje dag, med tanke på dagis.. Jag var inne i Skövde igår och i måndags, men resten av veckan ska vi stanna hemma. Skönt att slippa åka! :}

 

Vi har börjat läsa ännu en kurs parallellt med den vi läste innan. Den första kursen var Omvårdnad - ämne och profession, och den andra kursen heter Anatomi & fysiologi 1. Nu är vi alltså inne på den senare och har ett grupparbete om det. Det ska både skickas in en skriftlig uppgift, samt att vi muntligt ska prata och redovisa om det - med powerpoint! Även om det låter otroligt så kan jag säga att jag har haft väldigt stor nytta av att ha gått på IT-gymnasiet inför den här utbildningen. Det som kändes jobbigt och svårt där återkommer även här, och nu är jag tacksam för att jag i alla fall har ett hum om vissa saker. Referenshantering, källkritik, SVENSKA osv.

 

Hela förmiddagen har jag återgått till den kära naturkunskapen. Jag skriver nämligen om atomer, elektroner, jonbindningar, vätebindningar - ja ni hör ju själva hur oerhört intressant detta är. På ett sätt känns det ganska långt ifrån vad jag kommer att arbeta med som sjuksköterska senare {sprutor osv} men samtidigt förstår jag ju att allt är viktigt att veta om. Det är ju ändå pga. dessa små illbattingar till atomer som vi faktiskt existerar! Och återigen måste jag bara få skriva att WOW, vad roligt det är att utbilda sig! Hade jag haft samma uppgift för några år sedan i skolan hade jag gett upp för länge sen. Svårt = tråkigt = ointressant och dötrist! Men nu är det som att jag har en helt annan energi och intresse kring detta! Jag vet att allting måste göras om jag ska klara av det här! Det känns nästan lika otroligt som när min sötsug försvann för några dagar där i våras nångång. Jag förstod verkligen inte vad som hände, men gladde mig åt att kunna gå förbi chokladen inne i affären utan att tvingas köpa någon. :} Där och då kände jag att jag kanske skulle utbilda mig till PT då jag var så glad i att träna och äta nyttigt! Men ni såg ju hur det gick.. I'm back on track! Godis nästan varje dag, läsk, FIKA {min last här i livet} och annat smått och gott. Men jag orkar faktiskt inte tänka på det mer. Jag gick omkring hela mammaledigheten och fokuserade på mig själv och min jävla kropp. Nu skiter jag i den. Den får se ut hur fan den vill. Huvudsaken är att min hjärna fungerar! ;}

 

Men på tal om utseende i alla fall, så var jag och hämtade ut sjuksköterskekläder häromdagen, som vi senare ska använda i skolan när vi "leker" sjuksköterskor. De har nämligen inrett det som så att det liknar ett sjukhus på ena våningen, och det ska bli himla kul! Först tänkte jag vara helt korallfärgad {det är T-shirt och byxor}, men senare blev det korallfärgad överdel och mörkblå {ser svart ut} underdel. Fanns även vitt, men mitt hår ser så himla gult ut om jag har vita kläder. ;}

 

Just nu är det väldigt lugnt & skönt här hemma, men snart ska jag hämta hem barnen från dagis. Hoppas att det har gått bra. Henry är väldigt ledsen när jag går, och Julia har utvecklat något anti-dagis humör. Allting är dumt och fult och tråkigt. Vi får väl se hur hon är när jag hämtar henne. Hon har ett ganska taskigt morgonhumör, och det brukar ju tack & lov vara borta när jag hämtar henne på eftermiddagen! :}

 

 

Jag och min grupp blev godkända på den första uppgiften igår, så himla skönt! Seminariet ägde rum i en mindre sal där vi faktiskt satt ner hela tiden. Då blev det inte samma typ av nervositet än om man har stått upp inför 15 personer. Det blev en hel del diskussioner, och det gillar jag. När man bara kan säga vad man tänker och tycker, utan att något egentligen är fel. Vi hade en jättebra basgruppsledare som sa att vi hade skrivit ett bra arbete, dock hade vi missat något litet på referenserna, men det gjorde ingenting för den här gången. Referenserna är nästan minst lika viktiga som själva texten! Något som jag i och för sig känner igen från en del kurser i gymnasiet, men det var inte riktigt på samma nivå då. Nu är det oerhört viktigt att rätt text är kursiv, det ska vara punkter, kommatecken och gud vet vad. Men det är roligt.

 

Igår kände jag verkligen att det här är rätt program för mig. Haha, bra där. Vilken tur! Men kan ni gissa varför? Jo! Det pratas mycket om andliga saker. Något som ni säkert vid det här laget vet att jag är väldigt intresserad av, även om jag inte har råkat ut för sådär jättemycket "övernaturliga" saker själv. Vi pratar ju nämligen mycket om människan. Eller vi och vi, föreläsaren gör det. När man pratar om människan så pratar man om både kroppen, själen och anden. Något som jag har förstått att inte alla tycker är så intressant, men jag är inte en av dem! :} Igår togs det även upp det här med naturfilosofi och humanfilosofi. Som sjuksköterska får jag ju inte vara partisk, utan helst av allt helt nollställd för att inte dömma någon, men jag säger bara: jäklar vilket tråkigt liv de människor måste ha som enbart tar människan som en biologisk varelse och där allt som händer bara händer av slumpen! Är väldigt tacksam att jag lever i ett samhälle där i alla fall inte mina tankar lutar åt det hållet! :}

Humanfilosofin lutar å andra sidan desto mer åt att vi vill känna en mening med livet, vi är något mer än bara en kropp. Vi kan tänka och vi kan, {enligt boken till skillnad från djuren} även känna ångest över vissa val vi gör. Men där vet jag inte riktigt om jag håller med. Nu är inte jag någon djurpexpert, men nog kan jag ibland tycka mig se väldigt mycket känslor hos även djur. Se bara på hundar! Tror absolut att de kan känna ångest! {Om de t ex har råkat bita någon utan att det var meningen!} Tror till och med att min sköthäst som jag hade för många år sedan kände någon typ av skamkänslor när han hade buffat till mig som gick intill med en bruten handled efter att ha ramlat av en annan häst. Då jag blev ledsen för att det gjorde ont så gick min häst ovanligt lugnt och snällt tillbaka till boxen och lät mig ta av tränset utan att {som han brukade göra} krångla genom att lyfta upp huvudet.

 

Tror ni att djuren kan känna känslor likt människan? Bara det att vi kanske inte alltid förstår eftersom vi inte pratar samma språk.

 

Nu ska jag läsa vidare i mina böcker! Var bara tvungen att ta en liten paus. {Har även hunnit sätta på en maskin tvätt och skada mig två gånger. Julia fick agera sjuksköterska i morse och plåstra om min tumme. Något hon blev väldigt glad över och just nu ser hon mycket fram emot att bli 19 år så att hon kan gå på samma skola som mig!}